Skrivet av: Pär Eriksson | juni 28, 2015

Sommarpärspektiv III 2015 – …å dessa fjäll, tron på kamratskap och förändring

Min kärlek till fjällvandringar har en något annorlunda ingång.

Fjäll1
Helags i bakgrunden

Vi var några unga och engagerade socialarbetare och fritidsledare i början på 1980-talet i Örebro. Vi drevs av att förändra inte bara enskilda ungdomar utan hela gäng…ja vi drömde om att förändra hela bostadsområden.

Det var som att vi hade gjort samma erfarenheter. Enskilda samtal med ungdomarna och familjesamtal räckte inte för att förändra hela system. Vi behövde göra något mer.

Det var så idén växte fram om att åka iväg med ett helt ungdomsgäng. Möta dom under en hel vecka. Beröra dem in på skinnet i vardagen och också visa vilka vi var och vilka värderingar vi vuxna stod för.

Fjällvandringen innehöll alla ingredienser. Tuffa utmaningar, det gick inte att dra sig undan och alla behövdes för att klara strapatserna. Fjällvandringen blev ett metafor för det liv de hade att möta.

Det var så min kärlek till fjällvandringen föddes. Inte naturen, inte fjällbjörken, ljungen eller ens den säregna storspoven.

Fjällen4

Jag vet inte om vi var naiva. Att ge sig ut en vecka med ett gäng narkomaner och kriminella killar och tjejer i tron att vi tillsammans kunde förändra den utstakade flodfåran – en för tidig död, ett liv i fängelse eller rundvandring på olika institutioner.

Jag återberättar om ett 1980-tal och jag är inte ens säker på att vi följde alla arbetstidsavtal eller säkerhetsföreskrifter.

Vi bara drevs av en vilja till förändring och jag vet inte vad dagens politiker, kommundirektörer, chefer, fackliga organisationer, media och föräldrar skulle säga om vårt sätt att arbeta.

Den där känslan av förändring driver mig än i dag och min kärlek till fjällen har blivit livslång.

Sedan blev det vandringar med mina bästa kompisar, sonen och det klassiska ”Keb-gänget – den påläste vet att Keb betyder Kebnekajse – och numer hustrun och förhoppningsvis snart barnbarnen.

Fjällen2
Sydtoppen på Kebnekajse 2 104 möh – i vart fall när vi var där

Det klassiska Keb-gänget – Bosse, Tapio, Roland och jag – har besegrat de allra högsta bergstopparna i den svenska fjällvärlden. Och nu i höst så återsamlas vi igen. Som en påminnelse om livets förgänglighet och bergstopparnas tusenåriga beständighet

Och någonstans där i lukten av myggolja, ljung och spillning så väcks minnena till liv. De där ungdomarna, ofta dåligt klädda och förberedda på en veckas fjällvandring. I tält och sovsäckar som lämpat sig bättre för en traditionell campingsemester.

I kläder och skor som var avsedda i bästa fall för en söndagsutflykt i Kilsbergen så kämpade de på. Och förhoppningsvis lärde de sig något om kamratskap, solidaritet, att visa känslor och umgås med vuxna och samhällets representanter på ett nytt sätt.

Någon är död, några har vandrat runt i fängelser och några har jag allt jämt kontakt med.

Jag är så tacksam för allt jag lärt mig av er. Att aldrig ge upp tanken på förändringens möjligheter även när det blåser emot.

Fjällen3

Och så går jag då där igen…i de där fjällen som gett mig så mycket. Nu är det hustrun och jag som kämpar på. De tänkta 14 kilometrarna blir 20..och vi vet att vi har allt framför oss.

Ha en fortsatt fin sommar!

 

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: