Skrivet av: Pär Eriksson | maj 24, 2015

Om ett avgörande samtal, en fest för allas lika värde och vikten av att gå tillsammans

Han hette Anders och om jag minns rätt så var han i 30-35-års åldern.

Väggmålning

Jag jobbade i Västerås och vi hade ett uppdrag tillsammans. Av någon anledning kom vi att prata om vår uppväxt och bakgrund.

Helt plötsligt så bröt han det där allmänna trivsamma pratet om hur bra allt var förr.

Han berättade utan omskrivningar hur han blev knuffad och puttad på som liten. Att han uppfattades som vek och inte levde upp till bilden av den tuffa killen.

Alienation

Han fortsatte berätta om att han blev misshandlad när han gick på gymnasiet. Ett gäng gav sig på honom med slag och sparkar.

Och Anders berättade också med sprucken röst att han alltjämt kunde känna sig ledsen av snacket på jobbet och i fikarummet.

Läsaren förstår redan var den här berättelsen slutar. Anders var homosexuell.

Vikten av att förstå
Anders och mina vägar skildes åt och vi har sedan dess inte stött på varandra.

hjärta1

Och samtidigt så var hans berättelse så viktig för mig. Jag vet inte varför han öppnade sig och varför han berättade för mig.

Kanske var jag en person som han förhoppningsvis litade på och att jag inte skulle vända mig emot honom. Bli en ny som symboliskt knuffade och slog.

Jag var själv relativt ung och hade inte reflekterat över just HBT-frågor. Det var kanske inte något som direkt engagerade mig. Mitt fokus var snarare social- och utbildningspolitik, välfärdsfrågor och solidaritet med de socialt utsatta.

Springpride1

Kanske vi alla behöver en Anders. Någon som gestaltar hur det är att känna sig utanför.

Siffor och statistik i alla ära men för att öppna våra hjärtan behöver vi förstå in på skinnet vad det innebär att inte känna sig accepterad.

Och Anders blev den som fick mig att förstå att det inte är acceptabelt i ett demokratiskt och modernt samhälle att barn, ungdomar och vuxna först knuffas, sedan misshandlas och sedan hånas för sin sexuella identitet.

Värdegrund

Anders fick mig att förstå att han också kunnat vara min bästa vän, min son, min bror.

Priden som vägröjare
Jag har nu i helgen hållit en av invigningstalen för Springpride i Eskilstuna.

Springpride1

Och jag är så stolt över att jag fick göra det tillsammans med polischef Mikael Backman.

Jag tänker att det är i få länder som en polischef och en kommunchef invigningstalar inför en Pridemanifestation.

I många länder är det allt jämt en fråga som det hyssjas kring. I några länder är homosexualitet förbjudet och i ytterligare några förbundet med dödsstraff.

Springpride2

Jag är så glad att få leva i ett öppet och demokratiskt samhälle. Detta skrivet i ett läge då människor flyr från sina hem för att de är rädda att halshuggas och brutalt mördas på grund av sin religion eller etniska hemvist.

I en värld där många kvinnor inte känner sig säkra med risk för att våldtas, misshandlas eller sextrakasseras.

Springpride

Just därför är Priden så viktig. Inte bara som en yttring och stöd för HBTQ-rörelsen utan som ett levande bevis på att vi står upp för varandra och inte accepterar att någon hatas eller ställs utanför beroende på kön, ålder, sexuell identitet, social- eller etnisk bakgrund.

Inte i första hand som ett uttryck för politisk korrekthet – vilket också är viktigt – utan från djupet av våra hjärtan ett uttryck för ”ett tillsammans”.

Jag är stolt över att få arbeta som kommundirektör i en kommun som tycker att de här frågorna är viktiga.

Inte som allmänna skrivningar i policydokument – vilket också det är viktigt – utan som ett uttryck att det är på allvar om hur vi ser på varandra och behandlar varandra.

Och vi har så mycket att tacka HBTQ-rörelsen för. De har agerat som vägröjare för att andra viktiga frågor.

Nya frågor väcks
En stor eloge till fackförbundet Byggnads som nu driver en kampanj för att bryta en machokultur – vilket inte har något med en modern manlighet att göra – och dess attityd och inställning till kvinnor och tjejer.

Byggnads1

Jag gillar att Byggnads öppnar upp  för de här frågorna. Och det borde vara så självklart. Jag har mött så många unga hantverkare och byggnadsarbetare som står för bra och sunda värderingar.

De är själva föräldrar och vet att tjejer ska ges samma förutsättningar även i sk traditionella manliga yrken.

Springpride2

En eloge också till vår egen företagare Jimmy Karlsen som på ett lekfullt sätt gestaltar sitt företag Färghusets syn på frågan och vill utmana måleriyrkets ideal.

En eloge till våra lokala idrottsrörelse – ingen nämnd och glömd – som tillsammans med Eskilstuna Kuririen drivit kampanjen ”Rött kort”. Om ni bara visste hur viktiga ni är.

Och avslutningsvis – jag hoppas Anders att du har det bra. Att du hittade rätt i ditt liv med jobb och relationer.

Och jag hoppas av hela mitt hjärta att du numer kan sitta i fikarummet och slippa höra skämten och föraktet.

Jag hoppas att inga barn på våra skolgårdar blir knuffade och hunsade för att de upplevs som veka.

Jag hoppas att ingen blir misshandlad för att man kommit ut med sin sexuella identitet.

Tack för det där samtalet Anders. Du förändrade mig.

Allt gott till er alla den här veckan och tack till alla som var delaktiga i att göra Springpride i Eskilstuna till den folkfest det blev.

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: