Skrivet av: Pär Eriksson | april 19, 2015

Om tre fantastiska dagar, stolthet och vikten av att förstå kraften i det gemensamma

Jag har under tre dagar befunnit mig i stolthetens epicentrum.

Eskilstuna Inspirerar1

Jag hör att det låter lite bombastiskt men det är så jag känner.

Under tre dagar arrangerades Eskilstuna Inspirerar. Det är en mässa med utställningar, seminarier och samtal.

En unik satsning
Vad nytt…kanske den nyfikne undrar. Mässor arrangeras väl ständigt?

Jo, det är rätt men sällan att en kommunal organisation visar upp alla sina verksamheter och sin bredd. I den meningen är Eskilstuna Inspirerar unik i sitt slag.

Eskilstuna har som plats funnits i mer än tusen år. Den kommunala organisationen har funnits i mer än 150 år men det var först för två år sedan som den visade upp sig samlat.

Kanske det också är ett tecken i tiden. Även om en kommun alltid varit viktig för människors liv så är det så påtagligt att den behövs när vi skriver så här i början av 2010-talet.

Inte bara att utbildning, vård och omsorg, kultur och fritid är livsavgörande frågor för oss människor utan lägg också till vår gemensamma förmåga att säkra infrastruktur, kommunikationer, skydd och säkerhet, el, vatten och värme – då tornar en bild upp av en kommun som är själva livsnerven i våra kollektiva liv.

arbetslag

Det är ingen tillfällighet att ordet kommun kommer från latinets communis som betyder – gemensam.

Det är ett vackert ord och gestaltar i all sin enkelhet vad det handlar om. Vår förmåga att genomföra något gemensamt.

Att inte tappa fästet
Min erfarenhet efter snart 40 år i tre olika kommuner under fem decennier är att det hänt något med oss medborgare och vår syn på vår gemensamma kommun.

Det finns en tendens att vi blivit lite mindre medborgare och lite mer kunder. Vi har också blivit – full rättmätigt – mer av kravställare men kanske på bekostnad av att vi glömt bort hur det är att agera medspelare.

Värdegrund

Vikten av att vårda det vi är stolta över

Kommunen är mer ”dom” än ”vi”.

Ibland – jag betonar ibland – känner jag att kommunen är något man ska ha något av. Må vara tid, resurser eller uppmärksamhet. Kommunen som affärsrörelse.

Jag har djup förståelse för den här utvecklingen i ett samhällsklimat där vi ska kräva vår rätt, höja rösten, vara kritiska och kanske en smygande känsla att om inte vi blir synliga med våra intressen så är det någon annan som tar för sig.

Alltid mer. Aldrig nog. Det finns alltid ett behov att tillgodose.

Kanske kommunen som organisation också bidragit till den här utvecklingen. Kommunen som ”den gode patriarken” som ställer till rätta och uppfattas att i sina egna slutna rum besluta över människornas huvuden.

gymnasiet

Vikten av att ständigt höja blicken framåt
Jag målar inte upp den här bilden för att raljera. Överlag tror jag att vi kan vara nöjda med hur saker och ting utvecklats under de här 150 åren. En väl utbyggd kommunal service, breda trygghetssystem och i grunden en välfungerande skola, vård och omsorg.

Men inget av detta är givet. Arbetet för att upprätthålla den demokratiska kommunen måste ständigt pågå.

Och jag tror att vi behöver återupprätta en del av en kommuns själ – dvs att det är något vi driver och har gemensamt communis.

Jag vill se mer av samarbete, mer tillsammans. Mer av förståelse för helheten och mindre av vad som är bra för mig, min grupp, mitt kvarter, min verksamhet…

händer

Jag vill se mer av öppenhet, mer dialog mellan oss i kommunen – både politiker och tjänstemän – och medborgaren och brukaren.

Jag vill se en ökad förståelse växa fram för att det inte finns några ”dom” i kommunen – möjligtvis är det kommunstyrelsens ordförande Jimmy Jansson och jag som får stå som symbol för det – utan i grunden bara ett ”vi” i kommunen.

elever3

Kommunen är när Annelie lär Elin läsa, när Ingrid håller den gamle i handen. Det är det som är en kommun.

Det är i det sammanhanget vi ska se Eskilstuna Inspirerar. Inte som en mässa bland andra utan som en medveten strategi och satsning att bygga ett vi.

Och kanske det är extra viktigt så här mitt i 2010-talet när delar av världen brinner och motsättningar och spänningar tycks öka.

I ett läge då arbetslösheten inte riktigt viker och känslan av utanförskap och hopplöshet kan öka – då om någonsin behöver vi varandra i en stadsdel, i en landsbygdsby, i kvarteret, i en hel stad.

Hand i hand4

Tack Eskilstuna att jag fick vara med dig under de här tre dagarna då du visade upp dig från din allra mest stolta sida.

Vi var nästan 7 000 de här tre dagarna och förhoppningsvis får vi en ny chans att fylla på både vår hjärna och vårt hjärta om två år.

Ha en bra vecka!

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: