Skrivet av: Pär Eriksson | mars 29, 2015

Om tre dygn av tårar, en blivande läkare och vikten av bli en del av de ungas framtidsdrömmar

Jag har mött det förr och det är så inspirerande.

Fredrick Douglass2

Under några år i Västerås var jag i nära kontakt med den verksamhet som tog emot flyktingbarn och ungdomar. Och jag lärde mig så mycket.

Vid de tillfällen jag besökte verksamheten så möttes jag i samtalen av framtidstro. Eleverna berättade om drömmar att få bli läkare, pilot, ingenjör och snickare men också om fotbollsproffs och skådespelare.

Naturligtvis fanns där också rädsla och osäkerhet om det framtida livet i det land de ännu ej kände. Kanske också en oro för sina föräldrar och släktingar – om de var i livet och om de någonsin skulle återses.

Ett välskrivet budskap
När jag förra veckan tar del av Eskilstuna Kurirens artikelserie om elever på Årbyskolan så väcks samma känslor till liv. Journalisten Marie Österman har skrivit ett oerhört både fint och bildande reportage.

Demokrativecka

Och det viktigaste – hon bryter den norm som ofta vägleder det sätt vi brukar beskriva invandrar- och flyktingelevers situation.

I någon slags välmening så beskrivs ofta den här gruppen ungdomar som ett problem, en belastning för samhället och skolan. Lärare, skolpersonal och chefer som jag själv lyfter med rätta upp berättelser om bristande resurser och en djup känsla av otillräcklighet.

Ibland påminns vi om stora och svårhanterliga flyktingströmmar. Traumatiska upplevelser och spänningar som flyttar rakt in i klassrummet.

Malala2

…vad var det hon sa…vår unga fredspristagare…

I såväl media som i debatten söks ansvariga och att samhället borde göra mer. Integrationsarbetet misstänkliggörs och vi får veta att vi inte duger. Skuldbeläggning får ersätta framtidshopp och konstruktiva åtgärder.

Just därför är Kurirens reportage så viktigt. Inte för att det ryggar eller inte pratar om de svårigheter som finns i att komma som ny till ett nytt land – utan språk och kanske utan anhöriga.

Nej styrkan är att Marie Östermans artiklar väljer att spegla kraften och de möjligheter som finns. Ett annat perspektiv än det gängse ges plats.

Tre dygns tårar
I ett av reportagen i artikelserien får vi lära känna Lena. Hon är från Syrien, hon är 17 år och hon har bott 2,5 år i Sverige.

Lena Alwaki

När hon kommer till Eskilstuna så är hennes ambition att få börja 9:an för att sedan gå vidare till gymnasiet. Hennes språkkunskaper är dock alltjämt svaga och hon får börja i 8:an för att komma ifatt.

Lena berättar i reportaget att att hon blir så förtvivlad och ledsen att hon gråter i tre dygn.

Läs gärna om det där. Så stark, så energifylld är den här unga tjejen att tårarna blir det enda sättet för att hantera sin besvikelse. Jag vet inte hur många ni känner som gråtit i tre dagar för att de känt att de inte får gå i skolan.

Lenas besvikelse går över och hon går nu sista året i grundskolan och levererar 300 poäng.

För den läsare som inte är bekant med det svenska betygssystemet så betyder det att hon har högsta betyg i nästan alla ämnen. Läs gärna om det där.

Lena Alwaki1

Bilderna på Lena från reportaget är tagna av Kurirens fotograf Veronica Karlsson

Jag blev så osäker på om det här var korrekt att jag var tvungen att prata med en av Lenas lärare. Hon bekräftade med ett leende att det var så och att det var något särskilt med den här unga tjejen. Hon berättade också om den beslutsamhet som fanns på skolan.

Ett viktigt vägval
Jag tror att läsaren börjar ana var den här krönikans huvudbudskap ska landa.

Antingen väljer vi att problematisera, fördjupar de här elevernas historia och allt de varit med om eller också fokuserar vi på vart de ska. Historia eller framtid.

Antingen så ser vi ett problem med att Lena inte har svenska som modersmål, att hon bär huvudduk och att hon kommer från Syrien. Eller också så ser vi henne som en tillgång för Eskilstuna. En välutbildad och ambitiös elev som vill bidra.

Antingen så ger vi upp tillsammans och leder in henne mot att bli en framtida försörjningsstödstagare, ställer låga eller inga krav eller också underlättar vi och öppnar upp både våra hjärtan och vår kunskap och blir en del av hennes dröm att få bli läkare.

En tillfällig solskenshistoria invänder den kritiske läsaren. Kanske men jag har mött många av de här eleverna under några decennier och det är samma berättelse som berättas. Längtan efter framtidsdrömmar i det nya landet.

Jag är så stolt över både Lena och hennes lärare, rektor Karin Dahlin och de som finns runt Lena och hennes kompisar. Jag är så glad att vi har Årbyskolan, att vi har skolor som på djupet förstår att det är nu vi behövs.

Krig

Det har aldrig varit viktigare att vara lärare, fritidsledare, socialsekreterare, föreningsledare, vuxen och förälder än just nu. Precis nu när delar av världen brinner och motsättningar skärps – det är då vi vuxna behövs mer än någonsin.

Just därför förväntar jag mig av dig som arbetar med oss i Eskilstuna att du är redo att ge allt av din kunskap och din energi. Du är anställd av oss och har det här uppdraget för att vi tror på dig men också för att vi förväntar oss att du tror på de här barnen och ungdomarnas framtidsdrömmar.

De som vill skuldbelägga skolan, politiker, föräldrar och elever blir tyvärr till släpankare för utvecklingen.

Om inte annat så är vi skyldiga Lena och hennes kompisar fullt engagemang. Hennes tårar ger mig energi och framtidstro.

Ha en bra vecka!

 

 

 

 

 

Annonser

Responses

  1. Reblogga detta på anitaliljastenholm och kommenterade:
    Så berörande och fantastiskt återberättat om en ung elev med framtidstro och målinriktning! Hon är framtiden!

  2. Tack Pär för dina tankar som berör och engagerar! Jag har besökt Eskilstuna och en organisation där som fina AgnesTångevik arbetar i ”Ingen människa är illegal”. En fantastisk grupp människor med stora goda hjärtan.

  3. Tack så mycket för allt fint som ni skrev om mig. Jag uppskattar Sverige och Sveriges fina folk som som hjälpte mig så mycket och gav mig hopp och tro i framtiden när jag mest behövde det. Jag kommer aldrig att glömma det.

    Lena Alwaki😊

    • Vad kul att höra av dig Lena. Hoppas att det går bra med livet och dina studier.

      Tack för din fina hälsning.

      Pär E


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: