Skrivet av: Pär Eriksson | februari 8, 2015

Om några småbarnsföräldrar, våra egna universum och vikten av att leva sin fulla potential

Förra veckan så hade jag förmånen att få leva som småbarnsförälder.

Förskola1

Det var mer än 30 år sedan sist som jag lämnade och hämtade på förskolan, tänkte kläder, barnmat, barnprogram på TV och att vara mentalt förberedd på att någon ringde och sa att lilla barnet slagit sig eller fått feber.

Det var en lärorik vecka. Inte i första hand för att det var så konstigt i sig att vara småbarnsförälder – minnena och hantverket fanns sparat någonstans i generna.

Bonnie och Ellen1

…det blir liksom en annan värld…

Att agera i en anda av nyfikenhet
Nej, den viktigaste lärdomen är att vi alla lever i våra egna verkligheter och universum. Det är viktigt att påminna sig om det.

Det är sällan vi ges möjlighet att vandra mellan olika liv. Våra liv är snarare ”processer” där vi sakta men säkert tar oss ålders- och erfarenhetsmässigt framåt. Vi bär med oss våra tidigare erfarenheter och intar nya rum och miljöer.

Det är sällan vi kastas mellan olika liv – till exempel från att vara en +60 årig man som lever ett relativt fritt liv till att bli småbarnsförälder från en dag till en annan.

Pelle

…mer än 30 år sedan…

Och lärdomen är tydlig för mig. Jag skriver självklarheter men vi borde vara mer mån om att öka förståelsen för varandras liv.

Vi möts som medarbetare och arbetskollegor och utgår ifrån att vi alla ser dagens arbete och uppdrag på samma sätt. Vi förväntas bidra på likartade sätt.

Men där på morgonen när vi möts i våra yrkesroller så är det någon som just lämnat barn på förskolan och är fylld av det, någon har haft en lugn och bra frukost utan stress.

Förskola

Ytterligare någon har haft fem minuter till jobbet, för någon tar det nästan två timmar från dörr till dörr. Någon står precis mitt uppe i en slitande skillsmässa, en annan är romantiskt nyförälskad.

En av oss har ryggbesvär, en annan har precis tagit morgonens diabetesspruta. En har en förälder som är allvarligt sjuk, en har precis fått beskedet att barnet är friskt.

En har ett barn som missbrukar narkotika och en annan har fått beskedet att dottern kommit in på läkarutbildningen.

Jag tror läsaren förstår mitt budskap. Mitt i de där fullt rimliga kraven att vi alla ska bidra så är vi hela människor som lever våra liv.

integration

Att bredda sitt eget universum
Vi lever alla i vår egen verkligheten. Vi har alla ett eget universum. Och min livserfarenhet genom åren är att ju mer vi förstår av varandra, ju mer nyfikna vi är ju mer ökar förståelsen för varför saker och ting är som de är.

Låt mig vara tydlig – jag menar inte att vi ska bli varandras kuratorer eller acceptera uppenbarliga brister med motiveringen att vi lever olika liv.

Nej, inte alls. Men mitt budskap är att om vi förmår lämna vårt eget universum för några sekunder och minuter och tänker att vi lever olika liv och har olika förutsättningar då ökar också min förståelse för livets både skörhet och skönhet.

Jag ser andra människor med andra ögon. Må vara att jag i det lilla ökade min förståelse för hur en ung småbarnsfamilj har det på 2010-talet.

Växande

Om vi ser människor som helheter då växer också humanismen. Förmågan att se sig själv i den andre. Jag är du och du är jag.

Konfrontation, missmod, skvaller och missunsamhet förbyts mot ord som tacksamhet, förlåtelse, generositet och förståelse.

Om vi redan idag börjar tänka och agera i de här banorna på jobbet – vi kan öva tillsammans – så kan det också skapa en annan förståelse för vad som sker i samhället och världen.

Det behöver inte betyda att jag behöver ändra mig som person eller rucka på mina politiska eller religiösa övertygelser men kanske vi kan se den där tiggaren med några andra ögon. I vilket sammanhang lever hon?

Kanske vi ser de där bråkiga missbrukarna med några andra ögon. Vad har de gjort idag och vad tänker deras mammor och pappor om deras liv? Hur har det det?

Och hur är det med den där unga ensamkommande flyktingen? Vilket fotbollslag håller han på? Vad vill han med sitt liv?

grupp

Och den där läraren, sjuksköterskan, socialsekreteraren, bibliotekarien och administratören – hur har hon det i sitt liv?

Och hur är det med kommundirektören – vad gör han när han inte är på jobbet eller skriver bloggtexter?

När vi ökar vår förmåga för att se andra människor, när vi lämnar vårt eget universum – så öppnar vi upp våra egna liv för andra intryck och lärdomar.

Vi lever vår fulla potential.

Om du ger får du
Några av mina arbetskamrater frågar nyfiket om det var en jobbig vecka att vid min ålder återigen bli småbarnsförälder.

Ja, så var det. Min värld blev annorlunda. Mina tankar var någon annanstans – också. Jag var ansvarig. Hade hon det bra? Och mycket riktigt så ringde också förskolan – hon hade feber och behövde hämtas omgående.

Kvällsmaten och TV-programmen var annorlunda. Mindre tid för samtal och kontakt med hustrun. Ernst Brunners och Tove Alsterdals nya böcker fick ge vika för Alfons och Mulle Mullvad.

Hjärta2

…men allt vägdes upp av att få så många kramar under den här vecka. Och att man får en pärlplatta.

Att någon säger…”jag tycker om dig morfar…” innan man går till jobbet är inte alla förunnat. Jag tror att det påverkade veckans arbete. Mitt universum blev lite annorlunda. Lite större.

Ha en bra vecka!

 

Annonser

Responses

  1. Klarade du av kläderna till förskolan?? 🙂

    • Bra fråga Eva.

      Jo, det gick ganska bra. Hon packade själv och min roll var snarare trunkbärarens.

      Nå, en bra och lärorik vecka.

      Ha det
      Pär E

  2. Vilken fin och tänkvärd krönika 🙂

    • Tack Anna för dina ord.

      Ha det bra
      Pär E


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: