Skrivet av: Pär Eriksson | februari 1, 2015

Om en befrielse, en lapp med tre ord och vikten av att känna sammanhang

Förra veckan påmindes vi om Förintelsen. Det var 70 år sedan koncentrationslägret i Auschwitz befriades.

koncentrationsläger

Jag tror att det är svårt för oss som lever nu att föreställa oss vad som utspelade sig i Auschwitz. Mer än en miljon människor förintades och gasades ihjäl i just det här koncentrationslägret.

Mitt i Europa, mitt i moderniteten. Förhoppningsvis har vi människor lärt något…eller är vi på väg mot nya förintelser?

Vikten av motkrafter
På ett märkligt sätt så växer också motstånd mitt i det svåraste av svåraste. Själv har jag genom åren inspirerats av många författare, debattörer, filosofer och tänkare som just har det gemensamt att de hämtat energi ur sina egna eller familjers erfarenheter av Förintelsen.

Om fem generationers kvinnor, hälsa, otillräcklighet och vikten av att hjälpsamhet

Jag tänker på Viktor E Frankl och hans bok ”Livet måste ha mening” och Primo Levis ”Är detta en människa?” som också blivit teater.

Jag skulle också kunna nämna radiodoktorn och läkaren Peter Paul Heinemann som jag hade förmånen att få arbeta tillsammans med under några för mig viktiga år på 1980-talet. Han trodde på att socialt vingklippt ungdomar och deras familjer kunde bygga upp nya liv. Långt från uppgivenhetens filosofi.

De svenska författarna och journalisterna Cordelia Edvardsson och Göran Rosenberg är andra som tangerat ämnena kring Förintelsen och människans livsvillkor.

Nobelpristagaren Imre Kertesz och Anne Frank är andra som skrivit om erfarenheterna från Auschwitz.

Emmy Werner

Emmy Werners läsvärda forskningsstudie ”Att växa mot alla odds”

Jag skulle också kunna lägga till den amerikanska forskaren Emmy Werner som på ett förtjänstfullt sätt speglar vad det är för positiv motståndskraft som formas hos barn med svåra uppväxtvillkor.

Och kanske är det just detta som fascinerar mig. Tron på att människan – trots svåra umbäranden och lidanden – lyckas behålla hoppet och värdigheten.

Känslan av sammanhang
Sociologen Aaron Antonowsky är en annan forskare och debattör som hämtat kraft ur Förintelsens erfarenheter.

Antonowsky är en av de som tydligast formulerat en idé hur människan kan bära med sig svåra livsvillkor men ändå forma ett bra liv.

Hans tes är att vår förmåga att känna och uppleva sammanhang också avgör vår förmåga att leva vår fulla potential.

kasam1

Antonowsky pratar om tre grundbegrepp – begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet.

Enkelt uttryck – om vi förmår skapa någon from av begriplighet så underlättas våra liv. Det är inte liktydigt med att vi behöver hålla med eller gilla någonting. Utan mer förstå varför saker och händelser sker.

Hanterbarhet handlar om att jag har möjlighet och resurser att påverka både mitt liv, andras och samhällets utveckling.

Etik

Meningsfullhet är just känslan av att jag lever i en samtid och en livssituation som känns meningsfull.

Antonowsky menar att de här tre grundbegreppen står i ömsesidig relation till varandra och påverkar livets ibland obegripliga flodfåror som tenderar att flyta sina egna vägar.

Mänskliga livserfanheter
Det är möjligt att läsaren tycker att det låter luddigt. Men jag menar att de här djupt mänskliga livserfarenheterna – bland annat från de som berättas av överlevare från koncentrationslägrens helvete och barbari – bär på någon viktigt för oss människor.

Om vi förmår skapa sammanhang – ytterst begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet – så blir vi också bättre rustade för att möta svåra umbäranden.

Jag tror att det är än viktigare i en värld som så här i början av 2000-talet utstrålar så mycket hat, rasism, våld och svåra sociala livsvillkor.

Krig

Vi tenderar att inte förstå. Saker blir obegripliga och med det ohanterbara. Det är i den miljön ropet på enkla lösningar växer sig stark.

Nya förintelser växer i takt med brist på sammanhang och förståelse.

Vårt ansvar
Har det här med oss att göra i vardagen?

Ja, jag menar det. Vår roll som lärare, fritidsledare, kulturarbetare, socialsekreterare, vård- och omsorgsmedarbetare, föreningsaktiva, föräldrar, far- och morföräldrar har aldrig varit viktigare.

hand i hand1

Att själva agera moget och vuxet. Inte sprida, hat, ångest och oro. Inte agera i en anda av oförsonlighet. Inte ge upp.

Det är nu motbilder och andra berättelser behövs som bäst.

Och det är där vi – paradoxalt nog – kan hämta inspiration och energi från det svåraste av det svåraste.

Det har blivit än viktigare att vi inte bara uppmärksammar 70-årsdagen av Förintelsen och Auschwitz befrielse utan också lär oss något på djupet om oss själva.

Det är vi om inte annat skyldiga de miljoner som betalade med sina liv för att de såg ut på ett särskilt sätt, utövade en speciell religion, hade en viss etnisk bakgrund, sexuell identitet eller drevs av politiska drömmar om en annan värld.

Och det kanske inte är någon tillfällighet att jag genom åren alltid haft en lapp med texten – begriplighet, hanterbarhet och meningsfullhet – hängande i mitt arbetsrum.

Det är som att jag behöver påminnas varje dag.

Ha en bra vecka!

 

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: