Skrivet av: Pär Eriksson | januari 15, 2015

Veckan som gått – w 3

På jobbet
Och så var det tjugondag Knut. Det kännns som att det var julafton igår.

gott nytt år

Nu skriver vi redan mitten av januari och summeringar och bokslut blandas med optimistiska framtidsplaner. Och det är kanske så det ska vara.

Varje nytt kalenderår, varje ny markering på vår tidslinje möjliggör en känsla av optimism. En önskan om att saker ska bli bättre.

Och det är kanske precis den känslan vi behöver just nu. Händelserna i Paris, terrorattacker i Nigeria och massaker mot skolbarn i Pakistan gör att våra sinnen och hjärtan påverkas.

På något märkligt sätt så växer min lust att bidra, att göra något gott. Det är nu vi behövs – i en värld som tenderar att bli allt mer fylld av spänningar och motsättningar.

Kvinnor

Det värdiga mötet

Den här veckan möter jag en grupp av nyutexaminerade sjuksköterskor. De har bjudit in mig till deras examensavslutning i Klosters kyrka.

I mitt tal kommer jag just att betona deras viktiga yrkesval. Om det är några som kan göra en skillnad, några som kan betyda något på djupet för människor så är det sjuksköterskorna.

Den här veckan hade vi årets första kommunstyrelse. Och lite nyordning i rummet var det. Den nya majoriteten med s,c och m satt på ena sidan och den nya oppositionen på den andra.

Det här är också en del av vardagen för oss tjänstemän. Att förhålla oss till demokratin och utgöra ett professionellt stöd.

Utöver några viktiga beslutsärenden så introducerades kommunstyrelsen i sin roll som kommunens krisledningsnämnd. Det är en viktig uppgift i händelser av allvarliga kriser.

Vi genomförde en liten övning där ett allvarligt elavbrott mitt under vintern skapade allvarliga konsekvenser. Även om det var en övning så är det bra att vänja sig mentalt av vad som kan hända även i det moderna samhället.

elavbrott

En utmanande fråga till oss alla är – har vi kläder, mat och vatten för att klara några dagars elavbrott? Eller förväntar vi oss att någon annan fixar det åt oss?

Den här veckan träffas 4-Mälarstäder – dvs Eskilstuna, Västerås, Enköping och Strängnäs. Det här börjar bli ett riktigt bra samarbete. Vi blir mer och mer konkreta och den här gången är handlingsplaner för sjön Mälaren, infrastruktur, bostadssbyggande och Science Park uppe för diskussion.

Mitt Eskilstuna – mitt i Eskilstuna
Om någon för 10-15 år sedan hade sagt att 2015 kommer Eskilstunaborna värdera sin stad högt när det gäller kommunikationer, utbildningsmöjligheter, kommersiellt utbud och miljöarbetet så är jag inte så säker på att jag hade hållit med dom.

Men så blev det. I dagarna publicerades SCBs medborgarundersökning och reslutatet är tydligt.

Tåg Forspark

Det visar också att det går att förändra en stad. Jag tror också att läsaren ser sammanhangen. Tillkomsten av Svealandsbanan och etableringen av Mälardalens högskola är helt avgörande faktorer för Eskilstuna utveckling.

Det visar att strategiskt långsiktiga satsningar – även när det blåser emot och politiken inte alltid går i takt med folkopinionen – är extremt viktiga.

De politiker, tjänstemän, organisationer, näringsliv och medborgare som då drev bygget av Svealandsbanan och högskolan får så här i efterhand en stor eloge av mig.

Tack för att ni stod på er. Ni förändrade Eskilstuna även om det tog till 2015 innan vi alla ser poängen och fördelen med bra kommunikationer och en välfungerande högskola.

människor på rad

Samtidigt är Eskilstunabornas värdering av sin stad också utmanande på viktiga punkter. Arbetslösheten, bostadsbristen och känslan av otrygghet är sådana. Där har vi mer att göra.

Men ni som läser mig regelbundet känner budskapet – en stad byggs tillsammans.

På hemmaplan
Hemma i familjen är det lite januaristämning. Julsaker och ljusdekorationer plockas ner. Kylskåpet städas ur och nyårslöftena skall förverkligas. Jag blir imponerad av hustrun som ihärdar i träningslokalen.

Minsta barnbarnet skall sova över i helgen och med glad röst konstaterar hon att då blir det ”mussjeum” med mormor och morfar.

Hon är uppenbarligen bättre förberedd än mina barn som tyckte att muséebesök var tråkigt. Nå nu blir det nya Stadsmuséeet i helgen.

Annars lyssnar jag på Billie Holliday. Vi skriver 1940- och 50-tal med det är så bra. Summertime, God bless the child, Strange fruit…jag ryser.

Ha en bra helg!

 

 

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: