Skrivet av: Pär Eriksson | januari 11, 2015

Om en svår start på året, en pennvässare och vikten av en inre värdekompass

2015 kunde ha börjat bättre.

je suis charlie

I veckan påmindes vi brutalt av händelserna i Paris mot satirtidningen Charlie Hebdo om terrorn, det hänsynslösa våldet och att vi lever mitt i allvarliga spänningar och motsättningar.

Ett tiotal journalister och tecknare avrättades kallblodigt på sin arbetsplats.

Och egentligen finns det så mycket positivt att berätta om som förloras och förmörkas av händelserna i Paris.

En utbildningsvåg sköljer över världen och allt fler barn och ungdomar ges en möjlighet att lära sig läsa, räkna och skriva.

Ebolaviruset till trots så är många av de stora folksjukdomarna på väg att trängas tillbaka.

Miljontals människor i såväl Asien som Afrika och Latinamerika är på väg att ta sig ur den rena fattigdomen.

Och ändå känns det så tungt.

Tänk att en penna är ett sådant hot

Vikten av en inre kompass
Det är lätt att känslorna tar överhanden. Det är djupt mänskligt. Vi letar syndabockar och förklaringar- i religionen, i politiken, i grupper av människor eller kanske hos andra och i oss själva.

Det som vi kan överblicka i skrivande stund visar att det franska samhället och det franska folket svarat med lugn och värdighet. Inga starka rop på hat och konfrontation. Men dessto tydligare budskap om försvar av de demokratiska fri- och rättigheterna. Pennan mot svärdet.

Sociala medier fylls av både klok- och dårskap i försök att förklara och begripliggöra vad som skedde i Paris.

Förstå mig rätt. Känslor är viktiga – de svarar upp mot en inre dialog som finns i oss alla. Men känslor är till för att bearbetas och får inte bli till politik eller till samhällets färdväg.

Då krävs mer av eftertänksamhet. Då krävs en stor tydlighet i synen på demokrati och öppenhet samtidigt som vi förmår tänka och analysera vad det är för faktorer som tenderar att särskilja och skapa hat.

hjärta1

Det är alltid viktigt – men kanske det nu accentueras än mer så här i början av 2015 – att skapa en inre värdekompass i sitt hjärta.

I en allt mer svårtolkad  och turbulent värld som vi inte alltid förstår eller alltid kan förklara är det viktigt att vi var och en av oss bär några grundläggande värderingar som står sig över tid.

Något att hålla sig i när det blåser extra hård vind och ibland kraftig motvind. Så att inte känslor och tillfälligheter tar överhanden. Eller att vi lockas av ropen från extrema krafter som vill utnyttja vår berättigad oro.

Mänskliga rättigheter

Jag menar att det är än viktigare att stå upp för demokrati och humanism i dessa tider. Att aldrig vika sig från den utgångspunkten.

Att alla ges rätt att uttrycka sig fritt, att leva sina liv, att utöva sin religion, att få rätt till utbildning och självständighet.

Och det kan ju tyckas som en tillfällighet nu efter händelserna i Paris att det är just honnörsorden från den franska revolutionen och upplysningstiden som vi påminns om – frihet, jämlikhet och broderskap. Det är så starkt.

Jag hör på mig själv att jag kan låta storvulen. Men vad är alternativet – att vi låter oss fara iväg och tappa den där inre värdekompassen?

Att stå upp för de demokratiska fri- och rättigheterna är nu viktigare än någonsin. Mot extremism, terror och fascism – oaktat i vilken förklädnad den tar sig.

Vi har aldrig haft en viktigare roll
Har det här med oss att göra i vardagen?

Ja, jag menar det. Vi som arbetar i en kommunal organisation har ett extra stort ansvar i tider av oro och känsla av otrygghet.

Hand i hand2

Vi möter barn och ungdomar varje dag. Vi kan inte förvänta oss att de ser helheten eller ens förstår vad som sker i världen men jag vet att de känner av oss vuxnas känslor och sätt att prata.

Vi blir deras tolkare av läget i världen.

Vår roll – oaktat som föräldrar, far- eller morföräldrar, syskon, föreningsledare, lärare eller fritidsledare – är att förmedla hopp och framtidstro. Att bli verkliga vägvisare.

Att ge de där redskapen och grundläggande värderingarna för att skapa trygghet.

Jag har förståelse för att många av våra medarbetare i våra verksamheter upplever en trötthet, att resurserna borde vara mer, att vi borde kunna ge mer stöd…

…men det är så här tufft och svårt livet är just nu. Vi måste möta det.

Det är nu vi behövs som trygga och mogna vuxna som kan lotsa de unga vidare i livet. Trots att världen så här i början av 2015 karaktäriseras av allvarliga väpnade konflikter, flyktingströmmar, terror och våld.

democracy

Det är då vi behövs mer än någonsin för våra barn och ungdomar.

Och ständigt påminna oss om och återerövra och försvara de grundläggande värderingarna som är så viktiga – demokrati och humanism. Öppenhet och tolerans.

Jag är fast övertygad om att det är så vi bör förhålla oss i en värld där vi inte alltid har svaren.

Det är så vi möter de som vill skrämma oss och få oss att bli undergivna och rädda med hot, våld och terror som redskap. Om en penna kan utgöra motstånd så kan också våra gemensamma röster göra det.

Och kanske 2015 ändå bär på stora möjligheter.

Jag ser att det friskar på i flaggorna utanför Stadshuset i Eskilstuna. Och är vi tillräckligt lyhörda så hör vi att vinden viskar…hoppfullhet.

Samtidigt hör jag ljudet av en pennvässare…

Ha en bra vecka!

 

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: