Om en empatisk äldre man, kurage och vikten av att förstå vart vi ska

Jag hade tänkt skriva en annan krönika den här veckan som handlade och Eskilstuna, Mälardalen och Stockholm. Men den för stå på väntelistan.

Bild från Eskilstuna Kuriren – foto Anders Nilsson

Jag blev berörd av Kurirenjournalisten Mathias Ståhles reportage och samtal med 84-årige Göte Sörensson i lördagens tidning.

Bakgrunden är lika svår som enkel. Göte ska ta ut pengar vid en bankautomat i bostadsområdet Fröslunda.

När han är på väg att ta sina två femhundralappar blir han överfallen av en ung man som med våld brottar ner Göte och springer i väg med pengarna.

Jag tror att vi alla med någon slags rättsmoral och mänsklighet i oss känner förtvivlan och vanmakt. Vart är samhället och människan på väg?

En aggressivare brottslighet
Det här sker också i ett sammanhang då vi över hela landet diskuterar den ökade brottsligheten. Så också i vår stad.

På kort tid – under några få år – har vi varit med om dödsskjutningar och uppgörelser på öppen gata. Vi vet också att några av våra bostadsområden klassificeras av polisen som högriskområden för brottslighet, våld och drogförsäljning.

Vi tar del av berättelser från våra egna medarbetare att vi till och från behöver stänga fritidsgårdar och ta hjälp av polis och socialtjänst för att freda våra skolor från öppen drogförsäljning.

Och sakernas tillstånd är inte ”bara” statistik utan påverkar oss Eskilstunabor in på skinnet.

Det är i det här sammanhanget vi ska lyssna på Göte.

Jakten på syndabockar
Det enkla är naturligtvis att söka syndabockar. Det är invandrarnas och flyktingarnas fel eller vissa folkgruppers fel. Det skänker åtminstone för en stund en slags befrielse och lindrig till våra sargade och förtvivlade hjärtan.

Och spåren tycks vara så tydliga. Götes förövare var en ung svart kille. Vi vet inte mycket om honom mer än att han var på besök i Eskilstuna. Vi kan skapa bilder av att han säkert är flykting och saknar empati för en äldre man.

Jag vet inte om det är så men vad jag vet är att Göte inte låter sig lånas till dylika spekulationer. I Mathias Ståhles reportage blir Göte snarare en röst för att motverka rasism och främlingsfientlighet.

Och jag menar att vi i den här händelsen bär på en del av lösningen.

Vart ska du…?
Ingen av oss accepterar våld och kriminalitet. Ingen av oss vill leva i det samhället. Vi har ett stort ansvar för våra far- och morföräldrar och för våra barn och barnbarn. Eskilstuna är värt mer.

Just därför behöver vi vara tydliga var vi står. Vi vill bo och leva i en trygg stad.

Just därför behöver vi ta varandra i hand – alla Eskilstunabor – oaktat ålder, kön och bakgrund. Det måste också finnas en öppen hand till de som vill förändra sina liv och ”hoppa av” ett socialt destruktivt liv.

Frågan handlar inte om varifrån du kommer utan vart du ska.

Det är det Göte förstått och jag beundrar honom för att han trots sin traumatiska upplevelse klarar av att se så klart.

Om vi ska utveckla Eskilstuna så måste frågan ställas skarpt och ljusskäppan obönhörligen landa på just ”vart ska du…”.

Det är det som är det intressanta. Inte ”vart du kom ifrån…”

Om vi förmår göra den här mentala resan från bakgrund till framtid så förändras också våra åtgärder och synsätt.

Om vi tänker ”vart vi ska” så ställer vi både krav på varandra och hur vi beter oss, hur vi lever med varandra och förmår skapa förutsättningar för det nya och framtida Eskilstuna.

Samhället och individens ansvar måste samspela
Kommunen, polisen, rättsväsendet, företag och näringsliv, arbetsförmedling, organisationer, föreningar, kyrkor och samfund  har en oerhört viktig roll att spela för att skap ett solidariskt och gott Eskilstuna.

Men det måste kombineras med att vi som individer är redo att ta vårt ansvar. Visa civilkurage, humanism och empati mot varandra trots att vi ibland upplever oss så olika vad gäller ålder, social- och etnisk bakgrund.

Vi måste på djupet förstår att den där vilsna och våldsbenägna unga killen är ansvarig för sig. Han representerar vare sig sin hemstad, Eskilstuna, sin grupp eller sitt hemland – oaktat om det är Sverige eller något annat. Han får stå upp för sig och ta ansvar för sitt liv och beteende.

I den meningen är Göte ett föredöme. Han går i bräschen för ett annat sätt att tänka. Att han är ledsen förstår vi. Vi förstår också det dramatiska han varit med om.

Men han tillåter sig inte själv att söka de enkla argumenten. Kanske vi hade förstått honom om han gjort så.

Och kanske utan att tänka på det blir han bärare av Nelson Mandelas enkla men så kloka livsfilosofi – ”det viktiga är inte att ha rätt utan att nå förändring”.

Det är förändring vi behöver i Eskilstuna. Bort från våld, kriminalitet och en drogkultur. Bort från syndabockstänkande och förenkling.

Om vi förmår leva i vardagen med en gnutta av Götes humanism och goda hjärta så kan våra barn och ungdomar vara hoppfulla för framtiden.

Ha en bra vecka!

 

 

 

 

 

Annons