Skrivet av: Pär Eriksson | november 9, 2014

Om några vägvisare, kokkaffe, äkthet och det etiska ledarskapets renässans

Och så står dom där på en rad. I vart fall som en tankelek.

människor på rad

Genom mina 35 år som medarbetare i tre stora kommuner har jag haft 10-15 chefer – beroende på hur man räknar.

Jag minns dem alla och –  möjligt med något undantag – har de alla varit riktigt bra chefer och ledare.

Det som slår mig nu när jag blickar tillbaka är att jag i någon mening bär drag av dom allihopa.

Och jag tror att det är precis så det fungerar. Det går inte att kopiera eller bli någon annan än sig själv men det går att hitta drag och kompetenser i ledar- och medarbetarskapet från var och en av dom som man kan härma och forma till sitt eget.

Fjäril

Det slår mig också att det jag nu så här några decennier senare uppskattar mest är deras autencitet och äkthet. De fick mig att tycka att mitt jobb var viktigt. De fick mig att se sammanhang och att anstränga mig det där lilla extra.

Jag har också haft förmånen att arbeta tillsammans med riktigt bra politiker i mina tre kommuner. De som har varit ”min chef” – i meningen att de varit nämnd- eller kommunstyrelseordförande – bär också på samma drag och karaktär av äkthet.

Det är inga dåliga vägvisare som burit och bär min vardag.

Det etiska ledarskapets renässans
Låt oss stanna upp där och reflektera över dagens ledar- och medarbetarskap.

Många gånger så hyllar vi ledarskapet utifrån behovet av tydlighet, förmågan att peka ut färdriktningen, förmågan att kommunicera eller att vara den där kraftfulle estradören.

När jag tittar på den där raden av goda ledare som jag haft förmånen att bli ”chefad” av så ser jag många brister. Jag ser inte alltid den där tydlige, kraftfulle eller karismatiske chefen.  Jag minns många tillfällen där jag snarare ser tillkortakommanden.

Växande

Men jag ser äkthet. Jag ser chefer som menade allvar. Chefer som förmedlade att det just jag gjorde var viktigt. De fick mig att förstå att det var på allvar – autentiskt.

Och jag tror att det här är nyckeln till det moderna och framtida ledar- och medarbetarskapet. Det osäkra och svårtolkade samhället behöver tillit och förmåga till reflektion och eftertanke snarare än snabbhet och det uttjänade ”tydlighet”.

Tio tankar - bilder2

Ledarskapet behöver präglas av en extrem förmåga till dialog, nyfikenhet och en ärlig vilja att se den andres goda intention snarare att söka bekräftelse eller längtan av att ha rätt .

Jag menar att det moderna ledarskapet än mer kommer att kräva att man lever som man lär. Att tillskansa sig fördelar, att säga en sak och agera på ett annat sätt kommer att dömas hårt i medarbetarnas ögon.

Den som pratar om allas lika värde, om behovet av en hållbar social- och ekologisk utveckling kommer också att mätas mot det. Policys, visioner och mål blir till knivskarpa jämförelser och levande dokument när ledare skall utkrävas ansvar.

Det etiska och moraliska ledarskapet får en renässans. Och det är så hoppfullt.

Ledarskapets förmåga att se just mig
Jag tänker också på ”mitt” gäng chefer som står där lite symboliskt uppradade. Vad bra dom varit.

Deras samlade styrka har också handlat om förmågan att möta mig i olika åldrar och faser i livet.

Och kanske vi ska påminna oss om det när vi värderar våra chefer. De har att möta en grupp människor som befinner sig i så många olika faser i sina liv.

grupp

Några väldigt erfarna, några unga nyanställda, någon med lång kommunal erfarenhet, någon med näringslivserfarenhet, någon på väg i pension, någon utsliten, någon full av energi, någon som nyss genomgått en skilsmässa, någon som är nyförälskad. Olika unika personer som också vill bli bemötta så.

Jag tror att det är viktigt att se hela det perspektivet. Chefen möter just dig…men ska också förhålla sig till 20-40 liknande relationer.

Och vi kommer tillbaka till äktheten – autenciteten.

Stå inte där..ropar jag för mig själv i min tankelek till den där gruppen som betytt så mycket för mig under 35 år i arbetslivet.

– Nu tar vi en kaffe och pratar lite minnen, tänker jag…

Lite äkta kaffe med en sådan där tydlig arom som bara kokkaffe kan avge…

Annonser

Responses

  1. Tänkvärda ord. Jag känner igen mig i det du säger och tänker att det är alla relationer, möten och situationer som format också mig. Men också min förmåga att själv relatera och ta till mig det jag upplevt. Det jag tänker ger så mycket är viljan att skapa förbättring, möter jag den är jag nöjd och kan jag locka fram den hos andra är min dag gjord!
    Ser fram emot den där koppen kaffe, återkommer med förslag på tid!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: