På jobbet
Den här veckan är det uppstart för Eskilstunas lässatsning.
Och jag blir så optimistisk. Jag tror mig veta att det här är en av de största satsningarna som görs bland Sveriges kommuner när det gäller att locka till läshunger.
Vi avsätter 9 mkr för att ge förutsättningar för läsandet. Det sker med förståelsen att ökar läsandet så ökar skolresultaten. Och lika viktigt – du utvecklar som ung människa förmågan till reflektion och eftertanke.
Att vi inte gör det här ”bara” till en skolfråga visar också att vi förstår att ”det krävs en hel by för att fostra ett barn”.
Den här veckan träffas styrelsen för det sk Samhällskontraket. Det är ett samarbetsforum där Eskilstuna, Västerås och våra landsting tillsammans med Mälardalens högskola verkar tillsammans i några viktiga frågor.
Det handlar bla om pedagogisk utveckling, vård och omsorgsfrågor men också stadsdelsutveckling och förmågan att rekrytera bra medarbetare.
Jag uppskattar det här samarbetet. Det binder ihop oss som syskon och gör att vi med gemensamma resurser utvecklar Mälardalen.
Det är ett tufft schema när det gäller Modigt Medarbetarskap. Nu har snart alla medarbetare startat upp det utvecklingsarbete som genomsyrar den kommunala organisationen.
Nu i veckan så träffar vi nästan tusen medarbetare vid tre olika tillfällen.
I våras hade Modigt Medarbetarskap besök av fackförbundet Visions ledning med bl a ordförande Annika Stranhäll – idag socialförsäkringsminsiter. Så nu har Modigt smittat regeringen…
Det är så bra och så framåtsyftande. Temat kretsar kring vår förmåga att se Eskilstunas utmaningar, hur vi stärker vår förmåga till samarbete oakatat förvaltnings- eller bolagstillhörighet.
Jag berättade tidigare att jag var inbjuden för att träffa elever på Skiftingeskolan. Det gav mig en sådan energi och hoppfullhet.
Den här veckan är jag inbjuden av Volvos pensionärer för att prata om Eskilstuna. Jag uppskattar sådana här initiativ. Det här gänget bär på värdefulla erfarenheter. Deras berättelser är också berättelsen om den här stadens själ – arbetet.
Mitt Eskilstuna – mitt i Eskilstuna
Hur pratar vi om vår stad? Det kan tyckas som en banal fråga men jag menar att den är avgörande.
Min lärdom är att en stads själ och karaktär avgörs av dess berättelser. Det pågår en dalig kamp – som vi alla deltar i – om vilka ord vi använder, hur vi beskriver skeenden och händelser.
Det finns inget rätt och fel i det. Det viktiga är att språket och berättelserna bottnar i något som upplevs som äkta.
Jag påminns om det här när vi nu är framme med det vi kallar varumärkesarbetet. Eller enklare uttryckt – hur tänker vi om Eskilstuna, vad vill vi lyfta fram, vad vill vi vara kända för?
Om ett sådant arbete ska kännas värdefullt så måste det också fånga Eskilstunas både styrkor och utmaningar. Vi måste kunna prata om stadens försköning och att vi samtidgt behöver modernisera våra bostadsområden.
Vi måste kunna prata om nyföretagande och innovationer och arbetslösheten.
Vi måste kunna prata om Sveriges bästa skola, vård och omsorg och ensamhet och att allt inte håller högsta kvalitet.
Så agerar en modern kommun.
De som bara vill racka ned på Eskilstuna, prata illa om vad som sker eller dess invånare tillför sällan energi.
De som bara ser allt i ljust riskerar att förlora sig och blir inte tillräckligt drivna i behovet av förändring.
Jag är så glad att vi är på väg åt rätt håll. Vårt varumärkesarbete och våra analyser, vårt sätt att prata och gestalta Eskilstuna är på väg att hitta en mogen form. Det är den här staden värd.
I det arbete är vi alla en viktig röst.
På hemmaplan
Äldsta barnbarnet har varit i London och skickar en bild med kommentaren ”dom här gillar ju du…”
Absolut – särskilt den yngste av dom.
Blir glad när jag ser att vårt nya konstverk på Fristadstorget – ”pinnen” – verkar bli en succé. Jag ser ständigt människor som är framme och speglar sig i ”pinnens” kropp och tar ”selfies”.
Har vi skapat en ny turistattraktion utan att riktigt förstå det?
Annars lyssnar jag mycket på jazzsaxofonisten John Coltrane.
Ha en bra Alla-helgona-helg!
Hej Pär!
Jag förstår Din roll som inspiratör. Motsatsen vore förödande.
Sedan får politikerna sköta sitt!
”De som bara ser allt i ljust riskerar att förlora sig och blir inte tillräckligt drivna i behovet av förändring.” (Citat: ?)
Med höstsolshälsning från den fagra Kinda kommun ,ca 10 000 inv., dvs en tiondel av Eskilstuna. Dessutom snart utan polis!
Hans-Erik Fredbäck
By: FredbäckHans-Erik Fredbäck on oktober 30, 2014
at 9:49 f m