Skrivet av: Pär Eriksson | oktober 9, 2014

Veckan som gått – w 41

På jobbet
Jag blev extra glad att en avdelning inom Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) hade valt att förlägga sin planeringskonferens till Eskilstuna.
Eskilstuna7

– Vi vill se en stad som är i utveckling, berättade deras chef.

Jag var inbjuden för att berätta om vilka utmaningar vi har och vilken strategi vi har för att möta dom.

Nästan på samma tema var kommunstyrelsens ordförande Jimmy Jansson, min kollega Kristina Birath och jag inbjuden till Västerås för att prata om Eskilstuna.

Det var Swedbank som bjöd in till en sk ”Tillväxtdag” där temat kretsade kring Mälardalens möjligheter och vikten av ett regionalt samarbete.

Den här veckan har vi också besök av mer än 300 medarbetare från hela Sverige som arbetar med personer med funktionsnedsättning. Att de valt Eskilstuna är ingen tillfällighet. Vi sticker fram hakan och ligger långt framme inom många delar av det verksamhetsområdet.

Vi har fått en ny stadsarkitekt i Eskilstuna. Det är en oerhört viktig roll. Inte bara att det ”bara” finns en sådan i vår kommun utan också att det är ett jobb som sätter agendan för hur Eskilstuna gestaltas.

Han heter Per Haupt och kommer närmast från Söderköping i Östergötland.

Det är en ganska häftig känsla att det funnits stadsarkitekter i Eskilstuna i mer än 100 år. Per känner nog historens vingslag samtidigt som det är framtiden som gäller.

Modigt Medarbetarskao

Det här veckan träffas alla kommunens 350-chefer i Parken. Vi träffas en gång per år och nu är det dags.

Det här är ett forum där vi ges möjlighet att träffas över förvaltnings- och bolagsgränser. Det är också ett tillfälle att prata ihop oss om inriktningen lite mer långsiktigt.

Mitt Eskilstuna – mitt i Eskilstuna
Idrotten är en del av Eskilstunas själ. Och särskilt dess fotboll.

IFK 1963

22 491…på plats i matchen mellan IFK och GAIS 1963. Reinhold Edvardsson går upp i tuff luftduell…

Det är en mäktig känsla av att ha stått där på Tunavallen 1963 – jag var 11 år – och se IFK kvalificera sig till allsvenskan. Det var stort och underströk också att vi var en stad att räkna med.

Jobben fanns här och det rök symboliskt ur skorstenarna.

Samma år – om jag minns rätt – så spelade ett gäng grabbar i IFK:s gängserie på Ekängen och kallade sig fräckt för Bollklubben Sport.

BK Sport

BK Sport 02 – finns nästa storspelare som kommer att representera Eskilstuna i det här gänget…

Och nu i helgen bytte dom plats. Det förra allsvenska laget fick tyvärr kliva ner i divsion 4 och BK Sport som började i division 7 klättrar nu upp i tredje divisionen.

Samtidigt så säger det något om herrfotbollens hälsa i Eskilstuna. IFK har haft det tufft under många år och även om City gör en bra säsong så är det några steg kvar för att spela i de allra högsta serierna.

Jag är dock hoppfull. I takt med att staden växer och utvecklas så växer också optimismen och möjligheterna.

Det är också viktigt att slå an en ny ton. Här är Eskilstuna United en framgångssaga och ett gott exempel. Inte bara på plan utan också hur de agerar proffsigt mot sponosrer och samarbetspartners. Inte minst mot kommunen.

Fotboll

Och kanske vi där har embryot till en gemensam syn på hur man utvecklar fotbollen i Eskilstuna. Kommunen måste säkra att vi har en funktionell arena, att vi har tillräckligt med konstgräsplaner och möjlighet till träning och ett ekonomiskt stöd till barn- och ungdomsidrotten.

Näringslivet bör stödja elitföreningarna – vilket många gör – men kanske med än mer energi och resuer.

Men framförallt bör föreningarna bygga upp proffsiga styrelser och organisationer som förmår samarbeta för fotbollens bästa.

Samtidigt är det spelarna som gör målen. Det kan vare sig näringslivet eller kommunen göra. Ytterst handlar det om våra killar och tjejers attityd och inställning.

Så bygger man en framgångsrik idrottstad. Tillsammans.

Och det finns så mycket bra och så många bra aktiva och ledare i våra föreningar.

Jag förblir en obotlig optimist. Heja United, City, Södra, Sport och IFK…ni finns alla i mitt hjärta.

På hemmaplan
Hösten är vacker och även om det nu blir lite mörkare så inbjuder det till lite mysiga hemmakvällar.

höstlykta

Hustrun hade tänt ute-ljuslyktan som en påminnelse om att vi går in i något nytt.

Jag glädjer mig åt en ny omgång av Homeland på SVT. Downton Abbey…äntligen – replikerar hustrtun.

Jag lyssnar mycket på Annika Norlin och hennes Hello Saferide. För alla musiknördar som älskar referenser och jämförelser – är hon inte Norrlands egen Nico? Ni vet sångerskan i New York-baserade Velvet Underground…

Ha en bra helg!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: