Skrivet av: Pär Eriksson | maj 23, 2014

Om ett historiskt hus, 7:e Avenyn, Springpride och vikten av att ställa en svår fråga

Året är 1969. Vi befinner oss i Greenwich Village i New York på 7:e Avenyn.

Stonewall

Där ligger Stonewall Inn Restaurant. Det är utifrån ett litet sjabbigt 1800-tals hus men sedan två år tillbaka så har både lokalerna och fasaderna renoverats och idag är det en ganska populär klubb med mat, bar och dans.

Stonewall Inn har också blivit ett ställe för gay-samhället i New York. Där kan de träffas och där kan de vara sig själva i en miljö som vid den här tiden är långt från gay-vänlig och där ordet HBTQ ännu inte används.

Till historien hör också att den tidens stämningar och spänningar är både synliga och konfrontativa. Stället är känt för sina täta besök av New York-polisen. Just den här kvällen i juni 1969 är stämningen uppskruvad och polisens besök mottas den här gången inte av resignation utan i raseri. Det blir kulmen på en serie händelser och kvällens razzia upplevs provocerande.

Stonewall1

Det blir upploppsstämning och som tur var blir ingen allvarligt skadad. Och samtidigt blir just den här kvällen inskriven i historieböckerna och det är därför jag återberättar den för er.

En ökad medvetenhet växer fram
Det här blev starten för ett ökad medvetenhet om de homosexuellas situation. Händelserna i Stonewall blev inledningen till den moderna gay-rörelsen vi känner idag och till Pride-paraderna som arrangeras i ett antal städer världen över.

Det intressanta är –  vilket jag tror att många ser som en framgång – är att president Barack Obama hyllar Stonewall när han i ett tal för några år sedan ger en bakgrundsteckning till HBTQ-rörelsen. Han beskriver Stonewall i samma kontext som Rosa Parks – ni vet den svarta kvinnan som vägrade flytta sig från bussätet som var markerad med ”Only whites”. Den bussturen, det modiga agerandet blev starten för medborgarrättsrörelsen i Usa.

Rosa Parks

Obama menade i sitt tal att allt handlar om mänskliga rättigheter och människovärde.

En obändig tro på allas lika värde
Och det är också det som driver mig – en obändig tro på alla människors lika värde. Oavsett kön, ålder, social uppväxt, etnisk eller religiös bakgrund eller sexuell identitet.

Det är kanske än viktigare i en värld som känns svårtolkad och turbulent och där odemokratiska krafter har en tendens att sätta en ny dagordning där människa ställs mot människa. I ett budskap att vissa står över andra och är mer värda.

Nu i helgen arrangeras Springpride i Eskilstuna. Utöver glädje och gemenskap så är det också en markering av just allas lika värde. Och jag är i min roll som kommundirektör så stolt över att det arrangeras i Eskilstuna. Min hemstad.

Springpride

Samtidigt vill jag vara ödmjuk. Nu skriver jag om det här i ett sammanhang då jag precis samtalat och invigt en del av Springpride tillsammans med samhällets övriga etablissemang. Det är bra.

Men var var jag, var var vi för 15-20 år sedan eller vid Stonewall 1969 när HBTQ-rörelsens behövde oss som mest?

Och den svåra men djupt mänskliga frågan blir då – vad är det för grupper som vi inte ser idag men som vi berättar om – om 20-30 år?

Vad är det vi inte ser eller vill se 2014? Det är den frågan vi alla behöver ställa oss. Djupt i våra hjärtan. Just därför att vi är mänskliga och sårbara. Vi är människor.

Ha en bra vecka!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: