Skrivet av: Pär Eriksson | maj 18, 2014

Om två viktiga röster, en svetslåga, människovärde och vikten av att få bidra

– Jag känner att jag är en del av samhället och får bidra.

– Jag känner att människovärdet upprättas.

Arbete

Personerna på bilden har inget med rapporten att göra

Det är två röster i en rapport om hur de som getts möjlighet att arbeta under ett år i våra kommunala verksamheter istället för att passivt erhålla försörjningsstöd upplever sin situation.

Det är två starka röster och budskapet skär som en svetslåga. Det går inte att ta miste på budskapet. Människor vill bidra. Människor vill känna sig som en del av en större samhällsgemenskap.

Och uppenbarligen är arbete en del av den djupa mänskliga känslan.

Låt oss problematisera
Jag tror att det är viktigt att vi prövar oss själva. Hur ser vi på de arbetslösa eller de människor som erhåller försörjningsstöd? Ibland låter det som att det här är en grupp som självmant sökt sig bort från arbete. Vi läser om fusk och att nivåerna är så väl tilltagna att det konkurrerar med drivkraften att söka arbete. Även i den politiska retoriken så kan vi höra om ”bidragssamhället”.

Jag har arbetat med eller snuddat de här frågorna under en stor del av mitt yrkesliv. Min erfarenhet är att det finns fusk och vi hittar säkerligen en och annan som drivs av att lura systemet.

Men den överväldigande majoriteten vill naturligtvis bidra och känna sig självständig och leva sitt liv fritt från samhällets ersättningsnivåer.

Arbete1

Det är en viktig ståndpunkt som också markerar hur vi ser på våra medmänniskor. Det är kanske än viktigare i en stad som Eskilstuna med relativt hög arbetslöshet.

Det är också bra att påminna sig om att vem som är inne i arbetslivet och vem som står utanför skiftar hela tiden. Idag du, imorgon jag. Då måste vi också tillskansa oss ett brett synsätt som i grunden är humant.

Arbete som norm
Parallellt pågår ett annat samtal. Arbetslinjen som samhällets norm och som är starkt förankrat i den äldre generationen utmanas. Jag läste själv en av mina favoritförfattare Folke Fridell när jag var ung och minns att han utmanade läsaren i synen på arbete.

Folk Fridell

Hans romanfigur textilarbetaren ”Rivar-Bohm” (Död mans hand, 1946) tar en frivecka för att utmana arbetsgivaren och markera att han inte var en del av dåtidens lönearbete.

Och någonstans behöver också vi utmanas. Diskussionen om ”friår” och 6-timmars arbetsdag eller att dela på de arbetstillfällen som finns hämtar kanske inte sin näring direkt från ”Rivar-Bohm” men ställer ändå frågan om hur vi vill att samhället och våra liv ska gestalta sig.

Att frågan ställs så här på 2010-talet handlar också om ett modernt arbetsliv som ger stora förutsättningar för självständighet och kreativitet men som samtidigt stressar, bränner ut och ger oss en upplevelse av att tiden inte räcker till.

arbetslöshet

Och så samtidigt detta utanförskap. Stora grupper av människor – framförallt de unga världen över – upplever att de inte behövs längre. Det här är allvarligt och ställer frågan om människovärde och det demokratiska samhällets möjligheter och legitimitet i fokus.

Arbete skapar välfärd och utveckling
Jag är uppvuxen och fostrad i arbetets möjligheter. Det är i arbete välfärd skapas. All rikedom som världen byggt upp genom historien har tillkommit genom människors hängivna arbete.

Arbete skapar också samhörighet. Känslan av att bidra. Att inte bara vara en solitär i rymden utan del av en samhällsgemenskap.

I arbete skapas också en nödvändig socialisering. Vi blir en del av samhällets gemensamma uppfattning av livet.

I arbetet skapas också gemenskap och vänskap. Det är åtminstone svårare att slå någon på käften, knarka eller vara en del av ett kriminellt gäng om jag vet att jag nästa dag har en viktig roll att spela på ett företag, en förskola, en affär eller ett sjukhus.

grupp

Du är behövd och sedd.

Så även om jag förstår ”Rivar-Bohms” funderingar och tankar och även mött de som vill utnyttja samhällets skyddsnät så är min erfarenhet mer positiv än så.

Arbete är viktigt och livsavgörande inte bara för samhällets utveckling utan också för var och en av oss. Känslan av att få bidra.

Det är så man bygger en modern stad. Med en extremt stark ljuskägla på arbete.

Ha en bra vecka!

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

Responses

  1. Utmärkt att Du hyllar ”Arbetslinjen” (S + M) och tar avstånd från ”Fridolin-jen”). Alla individer i fokus! Ingen får lämnas utanför.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: