Skrivet av: Pär Eriksson | december 1, 2013

Om egenansvar, arbetets betydelse och vikten av att skapa en ny samarbetsanda

Skolka från livet är en stark metafor.

händer

Det användes av läkaren och debattören Peter Paul Heinemann på 1980-talet när han beskrev vad som händer med en ung människa som flyr in i drogernas värld. Det blev också titeln på hans bok om hur det är att vara ung.I de där tre korta orden fångar Heinemann det egna ansvaret som vi alla bär. Som människa har vi ett ansvar att möta livet. Vi har ett ansvar mot oss själva men också mot vår familj, vänner och mot samhället.

Jag hör att jag kan låta högtravande – men i egenskap av människa så kan du inte skolka från livet, du kan inte ställa dig utanför.

Vikten av etiska samtal
Under mina år då jag arbetade med socialt vingklippta ungdomar använde jag och mina arbetskamrater den här metaforen ofta i våra samtal med ungdomarna.

ungdomar

Ungdomarna på bilden har inget med texten i sig att göra

Vår idé var att inte ge dåligt samvete, skälla eller ens visa vår eventuella frustration över att ungdomarna skolkade från livet utan mer ta det som utgångspunkt för vad det innebär att bli vuxen, vad ansvar innebär.

Men sådana här typer av etiska samtal som handlar om egenansvar måste också innehålla en djupare dimension. Om vi förväntar oss att unga människor ska ta ansvar för sina liv skall de också ges bästa möjliga förutsättningar. Det vill säga bra uppväxtvillkor, en bra skola och en arbetsmarknad som är redo att bjuda in.

Det är precis i den balansgången, på den smala spången mellan egenansvaret och samhällets ansvar vi har att ta oss.

Min erfarenhet genom åren är att vi lätt glömmer att balansera de där två sidorna. Antigen blir vi bara krävande och menar att den enskilde får ”ta sig i kragen” och ”skärpa upp sig”. Eller så kräver vi ensidigt att ”samhället” – läs föräldrar, andra, dom, företag, politiker… – ska fixa så att allt ordnar sig.

Livet är inte enkelt. Det är fullt av grynnor och besvikelser men också av möjligheter och glädje.

400 i jobb med ökat självförtroende
Jag tänker på allt det här och alla samtal och diskussioner vi hade de här åren med ungdomarna, när vi i veckan gick igenom att det är ca 400 Eskilstuna- och Torshällabor som idag är ute och jobbar i våra kommunala verksamheter istället för att vara beroende av försörjningsstöd.

Inte alla men många av dom är unga människor precis i steget ut i vuxenvärlden. Varje individ har en egen unik berättelse men jag ser ändock konturerna.

Kanske en stukat självförtroende, en skolgång som inte alltid varit helt okey och ett antal jobbintervjuer där man känt att man inte räckt till.

Den här satsningen på sk trainee-jobb löser naturligtvis inte arbetslösheten i Eskilstuna men den indikerar att det går att göra något. Det går att vända passivitet mot aktivitet. Det går att skapa ovärderliga lärdomar istället för ett liv som tenderar att passera.

förskola
Det kanske är i traineejobben vi hittar de nya medarbetarna

Just därför är arbete så viktigt. Det är arbete som skapar värde och det är också i arbetet som det skapas gemenskap och tillhörighet.

Den kritiska läsaren kan naturligtvis invända och mena att det är ett arbetsfixerat samhälle och människor borde få välja om de vill lönearbeta eller inte.

Men så är inte samhället organiserat. Arbete – viljan att bidra – är en del av det oskrivna samhällskontraktet.

Jag vet också att när det i morgon går 400 trainee till våra kommunala verksamheter så är det också lika många barn som går till skolan och känner sig stolta över att just deras förälder åker till ett arbete istället för att tvingas vara hemma och vänta på nästa försörjningsutbetalning.

Behov av brett engagemang
Alla förstår att det här inte löser Eskilstunas strukturella arbetslöshet. Det kanske inte ens löser den enskildes långsiktiga behov av utbildning – trainee är ett jobb under 1 år.

Men det slår an en ny ton i Eskilstuna där vi medvetet växlar försörjningsstöd mot arbete. Vi genomför samtidigt ett liknande försök som riktar sig mot privata näringslivet.

Jag ser också att enskilda företag – bl a Volvo CE – inför särskilda ungdomssatsningar med en blandning av utbildning och arbete på plats i produktionen.

Jag ser en aktiv och engagerad Arbetsförmedling utan vars stöd det här sättet att jobba och tänka inte går att genomföra. Jag ser en ny anda på AF som jag uppskattar.

Samtidigt så behöver vi i Eskilstuna och Torshälla bli än bättre på att utveckla redan befintliga företag – tänk om alla mindre- och medelstora företag ”bara” anställde en ny medarbetare. Det skulle betyda oerhört mycket.

Vi behöver stärka arbetet med att locka hit nya företag. Ett exempel – den här veckan träffar jag och kommunstyrelsens ordförande Jimmy Jansson logistikföretaget DHLs internationella ledning för att underteckna etableringen i Kjula Logistikpark.

Vi behöver fler vuxna – föräldrar, föreningsledare, lärare, fritidsledare – som pratar väl om skolan, som pratar väl om arbetets betydelse och som pratar väl om Eskilstuna.

Det är bara tillsammans vi kan utveckla vår stad. Arbetets betydelse är en av de viktigaste kodorden i det arbetet.

Eskilstuna

För hur det än är i slutändan  – vi är människor och med det starkt beroende av varandra.

Vi är i filosofisk mening förbundna med varandra. Det går inte att ställa sig utanför det. Det går inte att skolka från livet.

Ha en bra vecka !

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: