Skrivet av: Pär Eriksson | november 3, 2013

Om en spegelbild, 25-åringar och en 150-åring och vikten av att gå tillsammans

Efter 35 år i tre kommuner så har jag funderat på vilka ”dom” i kommunen är.

Ja, det låter kanske lite kryptiskt. Men språket är viktigt och när vi slår an tonen ”dom” i kommunen så är det något vi vill säga. Som en slags markering.

När jag här om dagen frågade vid Stadshusets reception om dom visste var ”dom” fanns så hänvisades jag till första våningen. Jag sprang på en medarbetare i trapphuset och frågade henne om hon visste var ”dom” i kommunen fanns. Hon skrattade lite och pekade på dörren till vänster på första våningen.

Jag såg att dörren till lunchrummet var halvöppen så jag steg in och frågade samma där om det visste var ”dom” fanns. De log lite förläget men hänvisade mig till korridoren rakt fram.

Väl där så sprang jag på en av mina arbetskamrater och frågade honom om han visste var ”dom” i kommunen fanns. Först såg han lite besvärad ute men pekade på en dörr långt fram till vänster.

Jag knackade på lite försiktigt…utan att få något svar. Dörren stod på glänt så jag dristade mig att gå in i det utpekade rummet där ”dom” om allt stämde skulle finnas.

Det var alldeles tomt och öde tills jag såg mig själv som i en spegelbild i ett av fönstren ut mot Fristadstorget. Det tog ett tag innan jag förstod.

Alla förstår att det är en rolig betraktelse och den går säkert att skratta åt men den innehåller mer visdom är vad vi kanske i det förstone förstår.

”Dom” i kommunen finns inte. Jag är ledsen att berätta det. Det finns bara ett ”vi” tillsammans.

Spegelbilden som återreflekterar oss själva är en påminnelse om att det inte finns någon eller några som är något annat än oss själva. Det är jag själv som är en del av ett kollektiv – att vara människa.

Ytterst är jag ansvarig inför mig själv.

25 år kommunen
Jag tänker på det här när jag sitter och förbereder mig inför att tacka medarbetare som arbetat 25 år i kommunen.

Det betyder att de började arbeta 1988 som förskolelärare, barnskötare, lärare, undersköterskor, planerare, administratörer, bibliotekarier, ingenjörer, fritidsledare och brandmän. Varje dag i 25 år har de åkt till jobbet och bidragit till att Eskilstuna kommun fungerat. Bidragit till att tusentals invånare fått stöd, hjälp och service,

Det är det som är kommunen. Kommunen är inte ”dom”.

150 år av lokalt självstyre
Det låter som vackert prat invänder den kritiske läsaren. Ja, kanske. Jag är väl medveten om spänningar och motsättningar, olika perspektiv och olika möjligheter. Makt och känslan av vanmakt.

Men jag vet inte någon annan företeelse som är en sådan bekräftelse på det gemensamma. Ordet kommun kommer från latinets communis och betyder just gemensam.

Även om Sveriges alla kommuner är omgärdade av en gemensam lagstiftning – som en del i att hålla ihop landet och skapa gemensamma förutsättningar – så finns ett stort drag av lokalt självstyre.

Det är något som i internationell jämförelse är lite unikt och något som är värt att försvara. En del av vår demokrati. I år firar vi 150 år av lokalt självstyre i Sverige.

Om vi börjar behandla en kommun som enbart en serviceinrättning – något vi ska ha något av, någon som skall tillfredsställa våra behov och önskningar – så hamnar vi lätt fel.

Om vi behandlar en kommun som vilken marknadsaktör som helst som erbjuder skola, vård och omsorg så missar vi en annan del av en kommuns själva själ – att vara en del av den demokratiska infrastrukturen.

Jag är osäker på det exakta antalet med min bild är att det på 1950-talet fanns mer än 100 000 lokalpolitiker. Det vill säga människor som ideellt engagerade sig i nämnder, råd och styrelser. Idag är det ca 40 000 och en del krafter vill minska det ytterligare.

Jag tillhör de som tycker att det borde vara fler politiker. Eller rättare sagt fler som engagerar sig ideellt och deltar i den representativa demokratin.

För vad är alternativet – att de som har pengar, rätt kontakter, kan prata för sig eller än värre – kan hota sig till förmåner eller använda våld – som får ett större inflytande?

Eller att vi tjänstemän får större inflytande i den direkta beslutsprocessen?

Språkets betydelse
Det är därför språket är så viktigt för att skapa förståelse. Ser vi kommunen som ”dom” så försvagar vi inte bara den representativa demokratin utan vi förminskar också vår egen insats som medborgare eller som medarbetare.

Jag skall slipa på mitt tacktal till alla våra 25-års jubilarer. Och jag ska betona hur viktig deras insats är och hur viktiga dom varit för att Eskilstuna har utvecklats under de här 25 åren.

Jag ska understryka att dom är en del av demokratin. Att dom är en del av det som gör mig så stolt över att vara kommundirektör i något som vi äger och styr över tillsammans.

Att vi är något mer än ”dom” i kommunen.

Jag tittar på mig själv en gång till i spegelbilden och helt plötsligt så ser jag inte bara mig själv utan där återspeglas hundratals ansikten från min tid i Örebro och Västerås och så står en av mina närmaste arbetskamrater helt plötsligt bredvid mig där i spegelbilden.

– Vad gör du, Pär… du ser lite drömsk ut.

– Du, säger jag…som om hon ska förstå var jag befinner mig. Vet du att det finns bara ett ”vi tillsammans”…

Ha en bra vecka !

Annonser

Responses

  1. Fredbäcks kommentar:

    En liten kommentar till Din ”Vi”-eufori. Tyvärr något motsägelsefull.

    Du skriver: ”Jag tillhör de som tycker att det borde vara fler politiker. Eller rättare sagt fler som engagerar sig ideellt och deltar i den representativa demokratin. För vad är alternativet – att de som har pengar, rätt kontakter, kan prata för sig eller än värre – kan hota sig till förmåner eller använda våld – som får ett större inflytande? Eller att vi tjänstemän får större inflytande i den direkta beslutsprocessen”?

    Jag (Fredbäck) tycker: Vi bör skapa bättre balans mellan kommun, näringsliv och den civila sektorn. Näringarna klarar sig på egen hand inom en liberal marknadsekonomi. Kommunen bör fokusera sin verksamhet på den strikt författningsstyrda verksamheten och dess roller som ägare, beställare, uppföljare/kontrollant, kravställare och samordnare av detn totala ”samhällskraften”. Konkurrensupphandla mer och internutför mindre, där så är möjligt. En varsam verklsamhetsövergång blir givetvis nödvändig!

    Och nu till min hjärtefråga! Den oförlösta civila sektorn! Här finns ”motorvägen” till meningsfulla ideella arbetsinsatser inom i första hand socialtjänsten (i stort) och ”kulturområdet”. Min vision innehåller en demokratisk samordning av Civilsamhället medelst bildande av ett CIVILFULLMÄKTIGE med ”tillbehör”. Jag återkommer i denna fråga. Ingen (som önskar och kan) skall därvidlag tillåtas ”hamna utanför” välfärdens ”kärna”. Ingen, menar ingen!!! Grundtrygghet och rättvisa genom samförstånd och medborgarkontrakt. Social liberalism och kärlek till vår nästa! Vi lever i den bästa del av världar. Låt oss ta fasta detta och omsätt våra tillgångar på ett klokare sätt! Släpp loss de goda inneboende krafterna i Eskilstuna och Torhälla stad, Näringsivet och Civilsamhället – i symbios. Ingen kravlöshet, däremot förväntningar från ”topp till tå”. Här kan vi tala om VI-ANDA!!!

    Mitt politiska mål är således att verka för ett bättre organiserat civilsamhälle, med Eskilstuna som ett utmanande satsningsområde. Men det krävs en politisk vilja och ett balanserat förstånd. Vi har ett litet embryo i den stapplande Frivilligcentralen Eskilstuna. Den kan få utgöra ett ”försöksobjekt”. Först måste ledningsstrukturen omorganiseras och stärkas genom ett demokratiskt CIVILFULLMÄKTIGE (föreningsfullmäktige). Ta mitt förslag som ett sätt att tentativt implementera RIKSÖVERENSKOMMELSEN (Regeringen, SKL, Ideella sektorn) på regional/kommunal nivå. Jag kan faktiskt föreställa mig nuvarande kommundirektören Pär Eriksson som Civilsamhällets i Eskilstuna förste domokratiskt valde ordförande i dess Civilfullmäktige. Dunbollen är kastad!

    För en tryggad välfärd i en allmer orolig värld!

    Hans Erik Fredbäck (kristen liberal)

  2. Intressant idé! Social innovation! Provkommun borde kunna etableras med forskar anknytning. Jag följer med stort intresse en Eskilstuna bo Catherina Ronsten, vars namn når framgång utanför, men inte så mycket i Eskilstuna. Hon heter Catherina Ronsten och företaget som hon driver ”Betydelsefulla möten” 2act. Hon har gett ut en bok om vad som drivit politiker att börja engagera sig. Boken kom ut inför valet 2010 och budskapen håller i ”Politiker berättar” – den finns i webb butik http://www.2act.se
    Rekommenderas liksom alla andra böcker om betydelsefulla möten i vård, skola och omsorg!

  3. Bland det bästa som jag läst på länge! Det är lätt att svänga sig med ”dom” för att slippa byta perspektiv och kliva i andras skor. Detta printar jag ut och sätter på anslagstavlan! // Fd Eskilstunabo

  4. Tack Landsbygdsutvecklaren för uppmuntran.

    Dina ord betyder mycket för mig och det inspirerar till att jag fortsätter och skriver.

    Ha det bra
    Pär E


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: