Skrivet av: Pär Eriksson | oktober 27, 2013

Om en nyfödd flicka, från 50 till 100 000 och vikten av att gå tillsammans

Året är 1947 och det föds en liten flicka på Eskilstuna BB som får namnet Margaretha.

Hon är en av alla dessa 1940-talister som var både många och som skulle komma att bli viktiga för hur samhället utvecklades.

Vår nyfödda flicka var extra viktig eftersom hon blev symbolen för att Eskilstuna växte och utvecklades så här bara några år efter 2:a världskrigets slut. Eskilstuna blev i och med hennes födelse 50 000 invånare.

Eskilstuna blomstrar under den här tiden. Det både symboliskt och bildligt ryker ur skorstenarna. Tio år tidigare hade mina föräldrar flyttat hit och börjat jobba inom industrin och den växande handeln.

Sedan känner vi historien. Alla finnar, jugoslaver och italienare som flyttar hit på 1950- och 1960-talen. 1980-talens iranier, irakier och libaneser. 1990-talets stockholmare, sörmlänningar och bosnier, 2000-talets högskolestudenter till dagens somalier.

En markör – Eskilstuna snart hundratusen
Och nu så här 65 år senare så skriver vi snart 100 000 Eskilstuna- och Torshällabor.

Någon kanske rynkar på näsan och menar att det är väl inte så märkvärdigt. Och kanske ligger det något i det. I praktiken så skiljer det naturligtvis inget om Eskilstuna är 95, 100 eller 105 000 invånare.

Men som markör på om en stad är på väg framåt eller inte är det oerhört viktigt.

När jag träffar olika representanter från Kommunsverige så hör jag två berättelser. En om utveckling, befolkningstillväxt, framtidssatsningar och investeringar i skola, vård och omsorg, bostäder och olika projekt.

Men jag hör också en annan berättelse om nedläggning av skolor, dåligt skött infrastruktur, ja till och med avveckling av hela bostadskvarter.

Beroende på vilket år vi mäter men ca hälften och ibland 2/3 av landets kommuner minskar i befolkning.

Eskilstuna växer och med det också möjligheterna. Ett bad eller en arena kostar lika mycket i en stad oavsett befolkningsstorlek. I en stad som växer blir vi fler som delar på bördorna och satsningarna.

Vi som är lite äldre och vuxit upp i den här staden vet vad jobben betyder. När vi har hög arbetslöshet så tappar vi lite av gnistan. Under delar av 1980- och 1990-talen tappade vi nästan 10 000 arbetstillfällen. Det är två SAAB i Trollhättan.

Skatteintäkter minskar, människor flyttar – vilket också skedde i Eskilstuna – satsningar uteblir. Fristadstorg, Sporthall och bad får stå där det står. Större satsningar på skola och vård och omsorg försvåras.

Jag har tidigare arbetat i två städer – Örebro och Västerås – som båda genomgått den här utvecklingen – om än några år innan Eskilstuna.

Skostaden Örebro som blev ett handels- och tjänstecentrum. Industristaden Västerås som blev ett högteknologiskt centrum.

Båda har på ett bra och framgångsrikt sätt tagit sig igenom den här nödvändiga utvecklingen. Det tar emot, det till och med blåser hård motvind både i arbetslöshetssiffror och på insändarsidor när man står mitt i fölrändringen

Men framgången kom och idag tror jag att vi alla förknippar Örebro och Västerås med i huvudsak positiva bilder. Men vi har glömt att de genomgått den här svårare och tuffare perioden.

Ett sjusärdeles ledarskap
Min erfarenhet är att det krävs ett sjusärdeles gott ledarskap i sådana här förändringar eller ”turn-arounds”.

Det krävs politiker som går tillsammans och ser stadens övergripande behov – detta utan att ge upp spänningar och motsättningar. Det kommer också allt mer att krävas ett tydligt regionalt ledarskap.

Det krävs ett ledarskap bland oss tjänstemän som understödjer demokratin, förmår lyssna på breda folkopinioner men vågar analysera självständigt och ge underlag för också en del svåra beslut.

Och kanske det är precis där vi är nu. Eskilstuna har sådana möjligheter men också sådana utmaningar.

Vi är tillräckligt många – apropå 100 000.

Det är tillräckligt många som vill bidra och stå upp för Eskilstuna. Det finns tillräckligt många både företag och organisationer som brinner för Eskilstuna. Som är redo att prata väl om den här staden och platsen.

Du och jag…
Men ytterst handlar det om dig och mig. Det går att peka fingret mot någon annan – att den är ansvarig – men många gånger så kommer fingret och ansvaret tillbaka till mig och dig.

Vad kan jag bidra med? Ja till att börja med att agera i den egna vardagen. Att prata väl om Eskilstuna. Att se den andres goda intention. Att förstå att det bara är tillsammans vi blir framgångsrika.

Att bemöta hatet och oförsonligheten – oaktat om den syns i sociala medier, på insändarsidor, på arbetsplatser eller på bussen.

På djupet förstå att alla måste arbeta och bidra – om det så bara är någon liten del av vår kapacitet.

Vi behöver underlätta för redan existerande företag att växa och stödja de som vil nyetablera sig här.

Satsa än mer på utbildning och kompetetensutveckling. Här har vi i våra roller som föräldrar, far- och morföräldrar och föreningsledare en oerhört viktig roll. Att prata väl om skolan. Att förstå vikten av bildning och utbildning.

Så enkelt och så svårt är det att bygga en stad.

Och vem som i historieböckerna får ståta med sitt namn tillsammans med Margarehta vet vi ännu inte.

Vi är inte riktigt där än – om än på god väg att bli den där storstaden.

Ha en bra vecka !

Annonser

Responses

  1. Så det är lika positivt idag att det flyttar in en massa människor med låg utbildningsnivå som det var på 50/60/70/80-talet?

    Rätta mig om jag har fel, men på den tiden var industrisamhället helt olikt vad det är i Sverige idag. Det fanns gott om jobb som inte krävde en eftergymnasial utbildning. Det var även en tillväxt på dessa jobb.

    Idag finns det ett mycket mindre behov på arbetsmarknaden utav människor utan en eftergymnasial utbildning och även antalet på dessa arbetstillfällen krymper.

    Tiderna förändras, vad som en gång var bra finns det inga garantier för att det alltid är bra.

  2. Tack Jens för din kommentar.

    Det är ett viktigt påpekande. Dagens samhälle och arbetsliv kräver mer av oss, precis som du antyder.

    Just därför är skolan – både grund- och gymnasieskolan och vuxenutbildningen så viktig för Eskilstuna. Och att vi har en bra högskola.

    De närmaste åren är det en stor grupp 1940- och 1950-talister som går i pension – också i vår egna kommunala organisation.

    Min bedömning är att alla behövs. Men utbildning är oerhört viktigt. Kanske vi kan enas om det.

    Tack för att du bryr dig om Eskilstuna.

    Ha det bra
    Pär E

  3. ibland är det svårt att få jobb även med högskoleutbildning tyvärr. har läst språk och humaniora och det verkar inte gångbart. På Mdh sa de att man skulle kunna få på biblioteket, men det gick inte.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: