Skrivet av: Pär Eriksson | oktober 24, 2013

Veckan som gått – w 43

På jobbet
Den här veckan hade vi 4-stadsträff. Enköping, Eskilstuna, Strängnäs och Västerås möttes för att diskutera samarbete.

Bland annat undertecknades en gemensam avsiktförklaring där åtta olika samarbetsområden pekade ut – Mälaren, arbetsmarknad, transportsystem, kollektivtrafik, boednemiljöer, näringsliv, turism och besöksnäring och energifrågor.

Det här initiativet är viktigt och syftet är att stärka den här delen av Mälardalen och också närma oss Stockholm lite mer samordnat.

Den här veckan hade vi besök i Stadshuset av representanter för vårt nyblivna elitlag i fotboll – Eskilstuna United.

Det var ett sätt att visa uppskattning för den betydelse föreningen har i Eskilstuna för unga fotbollstjejer men också att de sätter vår stad på kartan.

Den blir allt tydligare att det är tjejidrotten som sticker ut i Eskilstuna. I helgen uppmärksammades också Eskilstunagymnasterna – med Jonna Adlerteg i spetsen –  på Sörmlands Idrottsgala.

Och Torshällas golfproffs Anna Nordqvist gjorde en bra tävling i helgen även om det inte räckte till seger.

Den här veckan arrangerar Torshälla den årliga Entreprenörsdagen. Det är en utveckling av den klassiska ”praon”. Genom att elever knyts ihop med olika företag och i praktiken får jobba med förnyelse och idéer så har Torshälla tagit ordet innovation på allvar.

Besök gärna Ellfolk Arena på torsdag.

Den här veckan var jag inbjuden av fackförbundet SSR till att föreläsa i Örebro på de sk Ekonomidagarna. Samtidigt är våra medarbetare Lena Sjöberg och Arne Philpsson i Stockholm och pratar webbutveckling på en konferens. Och det var inte länge sedan Vuxenförvaltningens arbete uppmärksammades på en mässa. Bra Eskilstuna!

Fredag blir en spännande dag. Eskilstuna har fördelsedag och staden fyller 354 år. Det blir morgontal av kommunfullmäktigesordförande Alf Egnerfors på Centralstationen. Jag själv inviger utställningen i Fristadssalen i Stadshuset.

Kultur- och fritidsnämndens ordförande Mona Kanaan nyinviger Allan Ebelings kraftfulla Smederna och på kvällen blir det lite firande på Strömsholmen med bl a Fat Boy som tolkar Kent och vår magiker Julien. Välkommen 18.00 på fredag.

Det rör sig i stan…

Mitt Eskilstuna – mitt i Eskilstuna
Och så var det då dags för det där magiska datumet – åtminstone för oss 1940- och 1950-talister – 29 oktober 1963.

Det är 50 år sedan och Beatles är i Sverige och Eskilstuna är en av de städer som de besöker.

Men det var nog ingen som då förstod vad det var Eskilstuna var med om.

Själv fick jag inte gå eftersom mina föräldrar tyckte att det var för sent för en 11-åring. Jag minns inte att jag argumenterade särskilt hårt för att få gå eftersom jag hade bilden att det var Trio Mé Bumba som var huvudartisten och ett gäng från Liverpool som var förband.

Till den underbara berättelsen hör också den då unge journalisten Sven Strömbergs totala sågning i lokaltidningen dagen efter. Jag har uppmärksammat Sven på den där recensionen och han ler glatt när han påminns om den.

Sporthallen var på den tiden inte bara en idrottshall för handboll, tennis och boxning utan också en modern konsertlokal.

Redan 1956 var Lionel Hampton där och körde sin klassiska ”Hey Barberiba”. Hampton och hans gäng var ett klassiskt jazzband men just den här låten blev startskottet för en ny typ av musik och en ny typ av unga människor – de kallades visst teen-agers – som ”diggade” musik på ett nytt sätt.

Men det var 1960-talet som blev Sporthallens guldålder. Jag vet inte vem det var som var så framsynt men dåtidens alla stora svenska och engelska popband besökte Eskilstuna.

Spencer Davis Group, Kinks, Who, Small Faces, Dee Jays och Troggs men också Hep Stars, Tages, Fabulous Four, Tom och Mick och Shanes var där.

Och jag var där. Varenda lördag. Som jag minns det.

Och det var så viktigt för en ung Eskilstunakille att känna sig som en del av den stora popvärlden. För så var det nog – den stora världen kom till oss och påverkade oss.

Mammas fina höstjacka av märket Melka – som hon köpt i alla väl mening till sin son – ersattes av en tuff duffel och grön parkas. De bruna finskorna ersattes av basketdojor. På ryggen stod det the Who…jag ryser när jag tänker på det.

Det blev också en livslång kärlek. För om det är något jag gör så är det att lyssna på musik. Än idag.

Det visar också vad ett rikt musik- och kulturliv kan betyda inte bara för en sökande tonåring utan också för en hel stad. Eskilstuna är en musikstad.

Missa inte helgens och nästa veckas jubiléumskonsert i Sporthallen och tack till Rolf Hammarlund och Peter Torsén som lagt ner engagemang och känsla i att celebrera det här förbandet som kom till oss för 50 år sedan. Ett Eskilstuna när vi är som bäst.

På hemmplan
Det blir allt mörkare på morgnarna. Men det finns en skön känsla över det också.

Jag tycker att Eskilstuna är extra vackert så där på morgonen när staden vaknar till liv.

Efter en Stockholmshelg så är det hemma som gäller i helgen. Lövkrattning kombineras med klassisk höstsoppa hos kompisar.

Annars lyssnar jag mycket på Jackie Wilson.

Ha en bra helg !

Annonser

Responses

  1. Reblogged this on anitaliljastenholm and commented:
    Nostalgifylld blir jag när jag läser Pär Erikssons blogg ”Direktören har ordet” – 1963 lyssnade jag intensivt på Radio Luxembourg och alla fina artister som hördes i den magiska etern. Mor Eila hade varit på sin första ADB kurs via sitt arbete på Häradsskrivarkontoret i Fagersta. Det var föregångaren till dagens Skattemyndighet. Hemkommen från kursen uppmuntrade hon mig och mina tre bröder; ”Satsa på datorer barn de är framtiden.” – så rätt hon hade!

  2. Härligt Anita och vilken klok mamma. Dom brukar vara det.

    Radio Luxemburg…jo, jag tackar..på en sprakig mottagning…men så bra.

    Ha det bra
    Pär E

  3. Beatles, ja vilket band. Men när jag såg dem i Sporthallen tyckte jag inte att de var så enastående. Men så de utvecklades!! Jag gillade Jerry Williams bäst den kvällen. Och så retade jag mig på några tjejer som klättrade upp på scenen och störde Ringo.
    Sist men inte minst: Det var Beatles som var huvudnumret. Konsertturne’n hade planerats med Trio me Bumba som huvudband, men arrangören fick ett sent erbjudande om det engelska bandet Beatles, som var på uppåtgående, och gjorde dem till attraktionen. Med facit i hand var det nog ett bra beslut.
    Musikhälsningar
    Janolov Sjöberg

    • Avundsjuk Janolov att du var där.

      Det var säkert som du beskriver men visst är det en härlig berättelse att Trio Mé Bumba var huvudnumret.

      Ha det bra
      Pär E

  4. Mycket intressant samarbete : Bland annat undertecknades en gemensam avsiktförklaring där åtta olika samarbetsområden pekade ut – Mälaren, arbetsmarknad, transportsystem, kollektivtrafik, boednemiljöer, näringsliv, turism och besöksnäring och energifrågor.

    Det här initiativet är viktigt och syftet är att stärka den här delen av Mälardalen och också närma oss Stockholm lite mer samordnat.

    Känns extra stimulerande för oss som just har påbörjat bokprojektet FLYGETS HISTORIA I MÄLARDALEN. 100 år går rätt fort. De nämnda åtta områdena finns givetvis med! Känn Dig ”träffad”!
    Mvh
    Hans-Erik

  5. Kan bli spännande Hans-Erik. Mälardalen har säkert något att bidra med både historiskt och i framtiden vad gäller flyget.

    Just nu jobbar vi i en utredning och analys tillsammans med Västerås och Stockholm.

    Ha det bra
    Pär E


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: