Skrivet av: Pär Eriksson | oktober 13, 2013

Om ett besök, en ny laguppställning och vikten av att förstå reindustrialiseringens logik

Företagsledaren hade något viktigt att berätta.

För ett tag sedan var jag på ett företagsbesök. Jag brukar göra det titt som tätt. Inte i första hand av artighet utan av ren och skär överlevnad.

I min roll som kommundirektör måste jag förstå hur näringslivet mår och tänker om sin framtid och om Eskilstuna.

Men det här besöket satte lite extra avtryck i mig. För första gången på många år hörde jag en berättelse om ett företag som tog hem produktion från utlandet – i det här fallet från Asien till Eskilstuna.

Lite enkelt uttryckt så menade vår företagsledare att man vill ha kontroll och direkt påverkan på produktionsprocessens alla delar.

Från stolt historia till industriell comback
Eskilstuna har varit en framgångsrik producerande industristad i mer än 400 år. Vi har tillverkat i 1600-talets Rademachersmedjor, i Schröderstierna och Rinmans 1700-tal, i de första moderna fabrikörernas 1800-tal, i Bolinder-Munktell och Assa-Stenmans 1900-tal till dagens Volvo CE, Alvenius och Outokumpu.

Men under de senaste 30-40 åren så har också en betydande del av produktionen förlagts utomlands. Idéer om outsourcing kombinerat med lägre löner, förenklade transporter och närhet till världsmarknader har påskyndat avindustrialiseringen av Västeuropa.

Från SAABs Trollhättan – en talande bild

Och det har naturligtvis slagit hårt mot städer som Eskilstuna, Sundsvall, Gävle, Borlänge, Norrköping och nu senast SAABs Trollhättan.

Jag menar att man måste förstå den här utvecklingen. En del tror att det här beror på att vi som bor här är dåliga. Att kommunen eller näringslivet är dåligt. Att vi har många med invandrarbakgrund som inte hunnit etablerar sig på arbetsmarknaden.

Det räcker med att följa hatet på sociala medier eller läsa den oförsonliga attityden på insändarsidorna. Många gånger hittar vi samma attityd i Sundsvalls Tidning, Dalademokraten och Östgöta Corren som i vår egen lokala press.

I grunden handlar det om en stor strukturomvandling. Vi ser den i Manchester och Liverpool, Vi ser den i Duisburg och Le Havre och i Detroit. Och vi ser den i Eskilstuna.

Att bygga en ny stad
Det finns inget enkelt recept för att ta sig igenom den här nödvändiga utvecklingen men vi kan ändå skönja några huvudstråk.

Vår framtid – dagens 1990- och 2000-talister

Och det handlar om att höja utbildningsnivån, att satsa än mer på skolan och utbildningen. Från förskola till högskola.

Det handlar om att underlätta och understödja redan befintliga företag så att de trivs och utvecklas i den här miljön. Det handlar om att skapa ett bredare näringsliv, fler branscher, fler nyföretag, fler innovationer.

Det handlar om att erbjuda företag mark, lokaler och expansionsmöjligheter för att kunna flytta hit och etablera sig.

Det handlar om välutbildade medarbetare och en välkomnande stad med en bra skola, vård och omsorg och en spännande kultur och rekreationsmöjligheter.

Det handlar om vår förmåga att samarbeta och gå tillsammans – företag, kommunen, organisationer och myndigheter.

Reindustrialiseringens logik
Och det är här vår företagsledare kommer in i bilden och budskapet är så positivt. Vi är i någon mening på väg in i en tid av re-industrialisering. Produktionen är på väg hem.

Vi kanske ska passa oss för att dra för stora växlar – framtiden kommer att ge svaret – men tendensen finns där. Detta samtidigt som utflyttning av produktion fortsätter. Vi lever verkligen i paradoxernas tidevarv.

Men vi ser re-industrialiseringen i USA. Caterpillar, General Electric och viktiga Apple tar hem produktionen vilket skapar ny framtidstro.

Vi ser det i Sverige. SKF, Atlas Copco och nu senast motorsågstillverkaren Husqvarna som tar hem produktionen.

Och vi ser det i Eskilstuna.

För att ge emfas åt den här utvecklingen så ställer EU som mål att industriproduktionens andel av BNP skall öka från 15 till 20% under 2010-talet.

Vi ser också att den tunga fordonsindustrin som Eskilstuna är en del av sätter nya och utmanade miljömål. Bl a forskas det på spårbundna el-vägar och nya drivmedel.

Skolan och utbildningens betydelse
Under mitt besök så hör jag också ett annat viktigt budskap. Vi vill ha ansvarsfulla, kreativa, kritiskt reflekterande medarbetare, säger min värd.

Det här är viktigt. Ibland så hör vi i skoldebatten att vi haft en ”flum-skola” och jag som ägnat skolan en stor del av mitt yrkesliv är den förste att bejaka att det finns behov av stora förändringar och förbättringar i dagens svenska skola.

Men jag har aldrig på djupet förstått vad som är ”flum-skolan”. Jag har däremot sett kreativa unga människor. Påhittiga och innovativa. Jag har aldrig mött en sådan generation av välutbildade unga människor.

Detta sagt utan att för en sekund skyla över problem med skolk och upplevelsen av bristande resurser.

Men uppenbarligen är det den här kraften, den här kompetensen som moderna företag behöver på 2010-talet. Medarbetare som inte bara följer manualer, väntar på order och är vana att arbeta i hierarkiska system utan istället tar eget ansvar.

Eskilstunas nya laguppställning
Och det är så hoppfullt om vi i Eskilstuna förmår ta vara på den här re-industrialiseringen.

Vi har så många kloka och erfarna industrialister i Eskilstuna. Jag noterar också med glädje att ett antal +60 år med gedigen erfarenhet återvänder till sin hemstad. Vi ska lyssna på dom. De har något att berätta.

Jag ser med egna ögon hur ett antal unga kvinnor både i näringslivet men också i vår egen kommunala organisation kliver in med nya internationella erfarenheter som kan berika utvecklingen.

Jag noterar att Mälardalens högskola sätter de här frågorna högt och har också ett riktigt bra utvecklingsarbete och professorer som är besjälade av det här.

Jag ser en Fabriksförening och ett antal viktiga producerande företag som är på väg att ta nya spännande steg.

Frågan är om vi Eskilstunabor förstår vad som är i görningen…

Eskilstuna har goda möjligheter att ta sitt nästa steg. Reindustrialiseringen kan rätt använd bli vår bäste vän.

Enligt berättelsen så var det bara två personer som Henry Ford tog av sig hatten för – den amerikanske presidenten och Eskilstunas ”Mått-Johansson” som utvecklade mätsystem inom industrin

Jag tror att min mamma och pappa som var en del av Eskilstunas stolta industrihistoria är nöjda. Likaså Theofron Munktell och C-E Johansson.

Det är deras barnbarnsbarn det handlar om.

Ha en bra vecka !

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: