Skrivet av: Pär Eriksson | september 22, 2013

Om tre berättelser, tre städer och tre drömmar

Av en slump så hamnar jag vid lunchbordet tillsammans med några personer från Göteborg och Malmö.

Efter några allmänna vänliga ord så glider samtalet obönhörligt in på våra städer. Och det är då det blir intressant.

Vi berättar samma sak. När jag hör deras berättelser om vad som nu sker i Göteborg och Malmö så är det som att höra berättelsen om Eskilstuna.

Stora möjligheter och samtidigt utmaningar
De berättar om två städer – förvisso bra mycket större än vår – som andas optimism. Det byggs nytt, det satsas på arenor, mötesplatser och gröna kommunikationer, universitetet och högskolan får en allt viktigare roll och nya företag etableras.

Vi skrattar lite åt att våra städer tar idrotten på så stort allvar. Fotbollen, hockeyn och handbollen är uppenbarligen viktiga markörer för att en stad ska må bra.

Men så skiftar vårt samtal och blir allvarligare. Vi pratar om vad som händer i Biskopsgården och Rosengård och de har hört att vi har haft en dödsskjutning i ett av våra bostadsområden för några veckor sedan.

Och mitt i den här diskussionen om våra städer – där jag tror att alla som skulle lyssnat på oss skulle förstått att vi älskar våra städer oaktat om det är Göteborg, Malmö eller Eskilstuna – blir jag berörd.

Det är som att vi pratade om våra familjer men råkar påtala att allt nog ändå inte står rätt till. Mitt i den där positiva känslan så påminns vi lite symboliskt om att det slåss och dricks i vardagsrummet och att småsyskonen inte alltid har det så bra.

Vårt samtal glider in på barn- och ungdomars uppväxtvillkor och den tärande arbetslösheten.

Samtidigt så ger det här samtalet mig kraft. Den visar att det finns så mycket bra som sker just nu i våra sk industristäder. Inte bara i Göteborg, Malmö och Eskilstuna utan samma rörelse ser vi i våra syskonstäder Sundsvall, Gävle, Borlänge, Södertälje, Västerås och Norrköping.

Industristädernas strukturer förändras
Följer vi den internationella debatten så ser vi samma mönster i Europa – i ett Manchester eller Liverpool, i ett Toulouse eller Le Havre, eller i ett Duisburg.

Manchester – gamla miljöer blir nya

Städers förutsättningar och möjligheter förändras. Städer som våra som varit framgångsrika i århundraden förändras strukturellt utifrån att de samhälleliga förutsättningarna förändras.

Det blir extra tydligt för städer vars själ varit industriproduktion.

Det är viktigt att få skriva det. Många tror och torgför åsikter att det handlar om att vi är dåliga. Det är dåliga företagare, dåliga politiker eller än värre – att det är fel på oss människor, medborgare. Vi har fel utbildning, fel hudfärg, fel etnicitet, fel….

Vi möter hatet och oförsonligheten i sociala medier och på insändarsidor – Eskilstuna duger inte. Och det är så kraftlöst och ger så liten energi. Och skapar ingen förändring.

Samtidigt så ska vi lyssna på de allra mest kritiska. I den märkliga vegetationen av hat och oförsonlighet så finns också en saklig kritik – oftast gömd – som vi ska ta med oss in i samtalet.

Budskapet stavas i ett ord – tillsammans
Men min erfarenhet av att också ha bott, verkat och arbetat i några andra städer som genomgått en stark utveckling är att det bara är tillsammans som framgång och en förflyttning kan ske.

Och jag ser så många bra initiativ växa fram bland näringsliv, föreningar och organisationer där det konfrontativa och kravställandet på andra ersätts av verkligt djupt engagemang och ansvarstagande. Och jag ser det bland de unga. Vilket är så hoppfullt.

Det är ett nytt språk, ett nytt sätt att närma sig varandra. Förmågan att prata väl om varandra – utan att sopa spänningar och motsättningar under mattan.

Och huvudfrågorna är inringade. Vi behöver höja utbildningsnivån i Eskilstuna. Skolan, bildning och utbildning måste tas på större allvar. Framförallt av oss föräldrar, far- och morföräldrar tillsammans med lärare och skolpersonal.

Vi behöver hjälpas åt att skapa fler jobb. Hur understödjer vi redan befintliga företag att expandera, hur skapas nya innovativa företagsidéer som genererar tillväxt, hur lockar vi hit nya företag?

Mälardalens högskola är extremt viktiga och i någon mening kanske den viktigaste tillväxtmotorn vi har i Eskilstuna. Inte bara att den bidrar till att utveckla näringslivet utan att den utbildar en stor del av de nya medarbetarna som Eskilstuna kommun behöver rekrytera till skola, vård och omsorg de närmaste åren.

Föreningslivets roll kan inte nog poängteras. Det finns så många fina och engagerade föreningar i vår stad. Samtidigt – och jag hoppas att ingen känner sig trampad på tårna – så behöver det skapas en ny attityd och atmosfär både i relationerna mellan föreningarna och mellan föreningarna och den kommunala organisationen.

Det finns säkert förklaringar till att det är den här kulturen som rått men nu behöver fler förstå att det är i samarbete som Eskilstuna utvecklas. Här ser jag tendenser till att våra stora och dominerande föreningar – framförallt inom idrotten – är på väg att forma ett nytt språk och en ny värdegrund.

Den kommunala organisationens ansvar
Om allt detta skall ske – och det är nödvändigt om vi skall ta Eskilstuna framåt – så behöver också ljuskäglan riktas mot den kommunala organisationen.

Vi är utan jämförelse den största arbetsgivaren i Eskilstuna med våra 8 500 medarbetare. Vi har ett extra stort ansvar att förflytta och utveckla våra verksamheter. Bort från myndighets- och förvaltningstänkande – där det inte är nödvändigt – till mer av logiken i en modern kunskaps-, service- och tjänsteorganisation.

Vi står mitt i det steget. Några uppskattar den visionen och bilden av förflyttningen. Några känner inte igen sig. Jag har respekt för det. Jag har också tålamod och insikt i att förändring tar tid.

Samtidigt kompromissar inte kommunledningen. Om Eskilstuna skall fortsätta sin utveckling och återhämta en del av det vi tappat de senaste decennierna och som visar sig i form av arbetslöshet, otrygga uppväxtvillkor för barn och ungdomar och kanske ytterst grov brottslighet och dödsskjutningar så krävs mod att förflytta organisationen till en ny position.

Inga ”vi-och dom”
Men då behövs alla. Ingen kan sitta vid sidan av på åskådarläktaren och peka finger med inställningen att det där får någon annan göra något åt.

Det fingret, det pekandet slutar ofta med att det lagbundet vänds mot oss själva som en påminnelse om vårt eget ansvar. Det finns inga ”vi-och-dom”. Det finns bara ett ”vi”. Det är det som är att vara människa.

Lunchen går mot sitt slut och vi är överens om att den där fisken smakade gott. Sannolikheten att just vi som var från tre städer mitt i steget ska återses är nog obefintlig.

Eller också var det någon som hade en högre tanke att vi skulle mötas och prata om just stolthet, att älska en stad och samtidigt se dess styrkor och problem…

Men det kan jag berätta om vid något annat tillfälle…

Ha en bra vecka !

Annonser

Responses

  1. Vi behöver hjälpas åt att skapa fler jobb. Hur understödjer vi redan befintliga företag att expandera, hur skapas nya innovativa företagsidéer som genererar tillväxt, hur lockar vi hit nya företag?
    Svar: Låt verkliga behov styra efterfrågan. De som vill och kan tjäna pengar tillfredsställer behoven.

    Mälardalens högskola är extremt viktiga och i någon mening kanske den viktigaste tillväxtmotorn vi har i Eskilstuna. Inte bara att den bidrar till att utveckla näringslivet utan att den utbildar en stor del av de nya medarbetarna som Eskilstuna kommun behöver rekrytera till skola, vård och omsorg de närmaste åren.
    Svar: Något för mycket lokalt fokus. Kompetens skapas globalt. Eskilstuna kommun måste slimma organisationen och koncentrera på myndighetsuppgifter och upphandling (beställarfunktionen) . Köp mera tjänster och entreprenader på den externa marknaden. Sikta på 5000 anställda. När?

    Föreningslivets roll kan inte nog poängteras. Det finns så många fina och engagerade föreningar i vår stad. Samtidigt – och jag hoppas att ingen känner sig trampad på tårna – så behöver det skapas en ny attityd och atmosfär både i relationerna mellan föreningarna och mellan föreningarna och den kommunala organisationen.
    Svar: Var finns Regerings-/SKL – ÖVERERENSKOMMELSEN mellan kommunen och Frivilligsektorn (föreningarna) inom det sociala och kulturella området?

    Korta svar tack!
    Mvh
    HansErik Fredbäck

  2. Tack för dina kommentarer Hans-Erik.

    En viktig fråga för Mälardalens högskola långsiktigt är att säkra att de har examensrätt för de utbildningar de erbjuder. Det ställs tuffare och hårdare krav på våra lärosäten och det gäller att hänga med – särskilt de närmaste åren då ungomskullarna minskar. Min bild är att Mdh jobbar på bra där.

    De har också anmält intresse för den prestigefyllda polisutbildningen. Det skulle innebära 600 studenter och ytterligare många anställda. Men det är tuff konkurrens från Södertörn och Uppsala.

    Som du säkert redan vet så avser Mdh att bygga ett nytt Campus vid nuvarande bad och Sporthall. Det stärker Mdh och Eskilstuna långsiktigt.

    Vad gäller arbetet med frivilligsektorn så finns det alltid mer att göra men jag tycker att vi har ett bra samarbete med såväl idrotts- som intresse- och kulturföreningarna. Likaså med kyrkorna och samfunden.

    Vi är alltjämt ”Sverigebäst” vad gäller det ekonomiska stödet till studieförbunden.

    Jag stämde i veckan också av läget med relationerna mellan kommunen och Frivilligcentralen och fick en bra bild där det nu också anställts någon som håller ihop arbetet.

    Det är bra Hans-Erik att du brinner för den här frågan och min erfarenhet genom åren är att den här insikten behöver gödslas och påminnas om ständigt.

    Ha det
    Pär E


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: