Skrivet av: Pär Eriksson | september 12, 2013

Veckan som gått – w 37

På jobbet
Jag blir så glad att möta alla både nyfikna och lite undrande medarbetare när vi ”kör” Modigt Medarbetarskap. Nu är det dryga 2 500 medarbetare som gått upptakten på utbildningen.

Eller träningsläger skulle jag säga. Det här är inget ”quick-fix” eller frälsningsmöte utan tvärtom – enkelt, pedagogiskt och vardagsnära. Hur lär vi oss att bli än bättre på att kommunicera och att sätta mötet med brukaren och medborgaren i fokus? Hur lär vi oss att prata med varandra – oaktat förvaltning, bolag eller arbetsplats, yrke, erfarenhet och uppdrag?

Det kan tyckas trivialit men min erfarenhet genom yrkeslivet är att de organisationer som förmår ta det här steget också får en enorm utvecklingskraft och blir just den där moderna kunskapsorganisationen vi eftersträvar. Men det tar tid och det krävs tålamod.

Jag noterar att det nu är över 300 personer som är en del av kommunens satsning att växla försörjningstöd mot arbete. Det som glädjer mig extra är att det i morse var 350 barn som hade en förälder som gick till ett arbete istället för arbetslöshet. Det är sådant som gör att vi får energi och orkar satsa än mer.

Jag blir så imponerad över våra arbetsplatser och medarbetare som verkligen bjuder till. Allt är inte enkelt och i sådana här satsningar så blir det också en del bakslag.

Den här veckan får vi besök av det sk Bibliotekstinget. I år är det samling och konferens i Eskilstuna. Jag har fått förfrågan – eller rättare sagt förmånen – att hålla ett invigningsanförande och tal om bildning, vikten av ordet och bibliotekens betydelse för en stads utveckling.

Det känns enormt sporrande och jag kommer bl a att ta utgångspunkt i min egen erfarenhet – dvs vad biblioteken betytt för mig under snart 60 (!) år.

På fredag så uppmärksammar vi att två av våra medarbetare – Anders Lindström och Karin Löwenborg på Vuxenförvaltningen – ger ut en bok tillsammans med vårdforskaren Christine Gustafsson från Mälardalens högskola. Det här bokprojektet visar också betydelsen av att ha engagerade och drivande chefer – bra säger jag om initiativtagaren områdeschef Anders Karlsson.

Bokrelease i Fristadssalen, Stadshuset fredag 13.00

Det är ett konkret exempel på hur viktigt samarbetet mellan kommunen och högskolan är och att vi har så mycket att lära. Temat berör arbetet med personer med utvecklingsstörning.

Vi genomför nu sk dialogsamtal med alla förvaltningsledningar. Vi är mitt uppe i en tuff tid. Många av våra verksamheter kombinerar riktigt bra resultat och kvalitet med lite kärvare ekonomiska förutsättningar. Men så mycket kraft det finns i den här verksamheten.

Mitt i Eskilstuna – mitt i Eskilstuna
Eskilstuna är dess människor, dess föreningar, organisationer och sammanslutningar.

En viktig del av vår historia är våra kyrkor och religiösa samfund. Om inte annat påminns vi dagligen varje gång vi tänker eller uttalar vår stads namn.

St Eskil – den där märklige och envetne engelske missionären som fått för sig att han skulle kristna våra förfäder. Fors kyrka ligger där än idag – tusen år senare som om han ville påminna oss om vår historia.

Och 1200-talets katolska johanittmunkar har lämnat spår efter sig i Sundbyholm och vid Slottsskolan.

Elimkyrkan med ett mer än 100-årigt arv

Och jag tänker på alla frikyrkor som växte fram i slutet  av 1800-talet och i början av 1900-talet. Baptisternas Elimkyrka på Nygatan i det allra centralaste av Eskilstuna är den äldsta av dom alla. Och dom ligger där så täta och integrerade i stadsbilden att vi ibland inte ser dom.

Men Eskilstuna förändras. Jag växte upp granngårds med det som skulle bli Katolska kyrkan och jag kommer ihåg Mormonernas kyrka i huset snett över gatan i korsningen Djurgårdsvägen och Galléengatan.

Till dagens moské på min födelsegata Stensborgsgatan och den nya vid Årby. Jag tänker på keldanska kyrkan och syrianska kyrkan vid Råbergstorp.

Alla dessa kyrkor och religiösa samlingspunkter är en del av vår historia och har något att berätta om Eskilstuna för oss. Och då har jag inte ens nämnt kanske den vackraste och mäktigaste av dom alla – vår vackra tegelkyrka Kloster.

På hemmaplan
Höstdimma blandas med härliga efter-sommarkvällar. Det är som att naturen och livet är extra gott mot oss just nu.

Familjen har besök från Örebro i helgen. Några av våra allra bästa och äldsta vänner kommer på Eskilstunavisit.

Jag är nog en av de sista CD-köparna men när jag passerade klassiska Bengans i Stockholm kunde jag inte bärga mig. Det blev Bob Dylans nya – 10:e i Bootleg-serien – och jag fortsätter att köpa. En underbar version av If Not For You – med en vemodig fiol – var bara den värd pengarna.

Eskilstuna United tog en meriterade bortavinst förra helgen men nu väntar tuffare motstånd. Tjerna är så nära allsvenskan nu så att det nästan går att ta på det. Måtte Munken, Viktor Eriksson och laget hålla hela vägen. Eskilstuna behöver lite idrottsframgång.

Ha en bra helg !

Annonser

Responses

  1. Hej Pär!
    ”Du noterar att det nu är över 300 personer som är en del av kommunens satsning att växla försörjningstöd mot arbete. Det som glädjer dig extra är att det i morse var 350 barn som hade en förälder som gick till ett arbete istället för arbetslöshet. Det är sådant som gör att kommunen får energi och orkar satsa än mer.
    Du blir så imponerad över våra arbetsplatser och medarbetare som verkligen bjuder till. Allt är inte enkelt och i sådana här satsningar så blir det också en del bakslag.” (Pär Eriksson)

    Du tar upp ett mycket svårt medmänskligt och solidariskt åtagande. Något måste ju göras för dessa tragiskt utsatta medborgare. Det tar emot att ”kritisera” kommunen för sättet att ”lindra” problemet. Jag tänker inte använda ”SSU-retorik” (kissapåsig – förts varm sedan kallt), men DU förstår vad jag menar. I Afrika kunde en ”tilldelad” egen jordlott rädda familjen. Vad är motsvarande lösning i Eskilstuna? Eget företag under en paraplyorganisation? Samarbete med idéburna frivilligorganisationer? ÖVERENSKOMMELSEN fyller 5 år i år! Har Eskilstuna ”gått in i ” den lokala varianten? (Men nu är vi inne på den politiska planhalvan). Jag överlämnar två ledord; Satsa respektive bakslag. Att inte göra något är fel! Men att ”göra om och göra rätt” får bli Alliansens utmaning. De behöver nog träda fram och visa exempel på konstruktivt ”fotarbete”. Framförallt när vi snart blir en storstad! Handkraft, fotkraft och hjärnkraft måste gå att förena. Alla behövs och är lika värda – åtminstone för den ”trefalt stor byggmästren”.

    Tack för att Du luftar viktiga frågor!

    Mvh
    HansErik


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: