Skrivet av: Pär Eriksson | september 1, 2013

Om en kärleksförklaring, bildning och vikten av en andra chans

Han hette Nikolaj Frederik Severin men kallades oftare bara sitt efternamn – Grundtvig. Han var dansk präst, politiker, författare och folkbildare.

Vi skriver 1800-talets första hälft och det danska samhället genomgår precis som de övriga nordiska länderna stora förändringar. Grundtvig var uppfostrad i en stark luthersk anda med krav från sin far som var präst att bära yrket vidare.

Men Grundtvig genomgår också en personlig kris eller uppvaknande om man så vill – han menade att latinet höll människor tillbaka och skapade ett avstånd mot den breda bondebefolkningen som inte förstod vare sig de lärdes språk eller deras sätt att tänka.

I någon mening var Grundtvig en samhällsreformatör. Han såg att det nya moderna danska samhället som växte fram behövde en ny reformation, en ny bildning som satte bondpojkarna – det var det perspektivet man hade vid den här tiden – i fokus.

Hans tes var att skulle samhället utvecklas så måste de många, de stora grupperna utbildas och bildas. Annars skulle Danmark inte utvecklas.

1844 bildade han den första folkhögskolan i Danmark. I början av 1900-talet följdes det av en rad idé- och värdebaserade folkhögskolor som startades i såväl Danmark som Sverige. De hämtade sitt rotsystem ur frikyrko-, arbetar- och nykterhetsrörelsen och senare även idrottsrörelsen.

En andra chans
Jag tänker på allt det här när jag står inför elever på Eskilstuna Folkhögskola 2013. Och jag är så säker på att Grundtvig hade varit stolt så här 170 år senare.

Folkhögskola

Här möter jag unga tjejer från Malmö och Stockholm som brinner för de estetiska ämnena, Eskilstunaungdomar som laddar om sina gymnasiestudier, en grupp somaliska kvinnor som vässar och fördjupar sin svenska och samhällsorientering, några elever med funktionshinder, några äldre som hittat tillbaka till studiemotivationen och vill förändra sina yrkesval, några unga personer som älskar musik och får utlopp för det på Balsta Musikslott, några som medvetet sökt sig till vår folkhögskola för de vill arbeta med miljö- och recyclerågor.

Jag blir så varm i hjärtat när jag blickar ut över den här gruppen av folkhögskoleelever.

Jag pratar om Eskilstunas historia, vår bakgrund och vår framtid och jag ser att det tänds blickar och ökad förståesle för vart på världskartan vi befinner oss.

Jag pratar om vikten av utbildning och bildning och att det alltid går att komma igen – att man ges en andra chans om grundskolan och gymnasietiden varit svår och tung. Jag ser att det tänds hopp i några av pojkarnas ögon.

Vikten av att höja utbildningsnivån
Skolan och utbildningen är extra viktig för Eskilstuna. Vi har en resa att göra som handlar om att höja utbildningsnivån.

Jag har förståelse för de som menar att politikerna har ett ansvar och att om vi bara får mer resurser så blir allt bättre. Det finns korn av sanning i det men min erfarenhet efter att ha verkat i skolans värld i mer än 15 år att det än mer handlar om attityd och inställning.

VI måste få en ny kultur, en ny tradition, en ny rörelse –  eller väckelse för bildning skulle Grundtvig säga – som genomsyrar hela Eskilstuna, hela samhället. Från våra egna skolor men också inom det sociala arbete, kultur och fritidsverksamheterna.

Vi behöver få ett näringsliv som vågar satsa på unga människor. Här är Volvo CE ett föredöme som nu tar in 50 – om jag minns rätt – unga trainees i verksamheten.

Vi behöver organisationer och föreningar som vågar trappa ner på krav på träningar och deltagande till förmån för skolarbete.

Och framförallt behöver vi föräldrar, far- och morföräldrar som pratar väl om skolan. Som stöttar lärarna. Som pratar skola vid köksbordet och förhör engelska glosor och visar ett brinnande intresse för hur det varit i skolan.

Vi behöver fler medspelare och färre åskådare på läktaren som pekar finger men sällan kommer med några konstruktiva förslag eller är redo att hugga i själv.

Vi behöver färre som hatar och är oförsonliga och fler som älskar skolan och bildningens magi.

Det var det som var den där märkliga danska prästens budskap och mission. Då handlade det om unga danska bondpojkars möjligheter. Nu handlar det om våra Eskilstunaungdomar.

Tack till Eskilstuna Folkhögskola – lärare och elever – att jag fick möta er och påminna mig om vad det är som är viktigt.

Ha en bra vecka !

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: