Skrivet av: Pär Eriksson | augusti 29, 2013

Veckan som gått – w 35

På jobbet
Veckorna rullar på snabbt nu och den där fina sommarkänslan – även om vädret bjuder till – har en tendens att avta.

Samtidigt uppskattar jag hösten. Det är lite mer ordning och reda i såväl familjen som på jobbet.

Den här veckan träffade jag representanter från Landstinget Sörmland och Mälardalens högskola för att diskutera om hur vi tillsammans kan stärka sjuksköterskeutbildningen.

Problemet är inte antalet sökande – tvärtom så är utbildningen populär – utan mer om hur vi får studenterna att stanna i Eskilstuna och i Sörmland. Vi har en del idéer som vi nu kommer att jobba vidare med.

Länsstyrelsens nya länsråd Staffan Larsson var på besök. Länsrådet är landshövdingens närmaste stöd och är en viktig person för oss kommuner. Länsstyrelsen är statens förlängda arm in i länen och kommunerna och vi har en rad frågor där våra intresssen korsas och ska sammanvägas.

Extra kul var att Staffan var uppvuxen i Medelpad – inte långt från mitt eget rotsystem. Världen är liten när det kommer till kritan.

Den här veckan så var jag inbjuden att träffa våra förskolechefer. Jag blir både glad och imponerad över den erfarenhet den här gruppen besitter. De har varit med under några år och vi var alla överens om vilken utveckling förskolan gått igenom de senaste 20-30 åren.

Från barnpassning till dagis till förskola med pedagogiska ambitioner. Vi diskuterade också de problem vi har att möta.

När jag plockar några händelser som skett under veckan kanske det låter som att jag i min roll som kommundirektör far lite spontant mellan uppdragen. Men var lugna – jag har en tydlig idé och röd tråd i vad jag använder tiden till.

Mitt uppdrag bygger på tre delar – stöd och samtalspartner till politiken och säkra att beslutsunderlag tas fram, leda tjänstemannaorganisationen och säkra att vi utvecklar ledarskapet och avslutningsvis att representera Eskilstuna i olika sammanhang.

Den här veckan är jag inbjuden till Sveriges Kommuner och Landsting för att prata just om Eskilstuna, om ledarskap och styrning. Kul att Eskilstuna uppmärksammas.

Jag blir också extra glad när Eskilstuna Folkhögskola hör av sig. På fredag ska jag möta deras elever och det blir lite samhällskunskap. Några av mina vänner brukar beskriva mig som en ”folkhögskolelärare-typ” så vi får väl se om jag kan leva upp till epitetet.

Den här veckan hade vi också höstens första kommunledningsgrupp. På agendan stod bl a läget i Eskilstuna, Fler jobb-projektet och samarbetet med Mälardalens högskola.

Mitt Eskilstuna – mitt i Eskilstuna
Jag har tidigare skrivit och pratat om det paradoxala Eskilstuna. Det fina, växande och optimistiska Eskilstuna. Men också om det som gnisslar och skapar friktion. Arbetslösheten, drogerna och kriminaliteten.

Den som vill göra Eskilstuna till bara en sida missar helhetsbilden. Det är i det dubbla seendet vi hämtar kraft till förändring. Just därför är hatet och oförsonligheten i sociala medier och på insändarsidor så kraftlös och sprider bara hopplöshet.

Samtidigt så får vi aldrig blunda eller negligera de problem och svagheter som vår stad brottas med. Min erfarenhet är att det är i en mogen realistisk bild förändring och hopp växer.

Dödsskjutningen i Skiftinge under veckan är djupt tragisk och vi påminns om att det också finns en värld vid sidan av folkflertalets vardag. Den här händelsen är inte bara tragisk ur ett humanistiskt perspektiv – den ställer också frågan om organiserad brottslighet, droger och ett socialt klimat i en stad som sliter med sin identitet.

Samtidigt så ser jag också bra inititiativ som drar åt rätt håll. Ett bra och konstruktivt samarbete mellan polis och kommun. Jag ser bra initiativ inom vår egen kommunala organisation – i skolan, inom socialtjänsten och på fritidsgårdar.

Jag ser ett ökat civilit engagemang bland medborgare, föräldrar, kyrkor och föreningar.

Jag ser vällovliga initiativ till sk exit- eller avhopparverksamhet. Jag säger inte att det hade förändrat den här händelsen men den inger i vart fall hopp om att det finns en annan väg att välja än brottets och kriminalitetens. Det är så man bygger en stad.

På hemmaplan
Helgens bestigning av Helagstoppen gick bra. Jag har gjort det förr men nu kändes det lite extra i ben och knän. Helags är inte världens högsta topp men en topp är alltid en topp.

Helags

Helgen fylls av två 4-åringa barnbarn – bl a blir det ett Parken Zoo besök.

Nästa veckan blir en sportslig prövning. Vårt speedwalag Smederna kör för finalplats på tisdag – samtidigt som Eskilstuna United spelar seriefinal mot välmeriterade AIK. Och så var det någon som tyckte att vi inte var en idrottsstad.

Jag ska också hinna med underbara Marys Café ute i Vallby. Mina favoriter Weeping Willows sekunderas av Ebbot Lundberg. Det blir en kanonkväll.

Annars lyssnar jag mycket på Mumford and Sons.

Ha en riktigt bra helg!

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: