Skrivet av: Pär Eriksson | augusti 22, 2013

Veckan som gått – w 34

På jobbet
Jag var på besök och träffade företagare i det sk Helekopterhuset (det stavas så) på Köpmangatan.

Det är alltid hälsosamt att träffa engagerade människor som tror på Eskilstuna. Det ger sådan kraft.

Vi ska ta vara på vår industritradition och vårt djupa rotsystem i produktionen men jag ser också den förnyelse som håller på att ske i Eskilstunas näringsliv. Och kanske Helekopterhuset i någon mening representerar detta nya.

Här finns ett 10-tal företag som inriktar sig på design, formgivning, arkitektur, marknadsföring, utbildning och olika konsulttjänster men också industriproduktion. Vi behöver fler företag av den här typen.

Ni som följer mig regelbundet vet att jag ofta lyfter vikten av samarbetet med Västerås, Strängnäs och Stockholmskommunerna. Det är mer sällan jag lyfter de kommuner som ligger väster om oss.

Vi är endast 1 timme från en annan storstad. Jag tänker på Örebro – en stad jag känner väl efter att ha bott och arbetat där i nästan 15 år. Örebro är i stark utveckling, det byggs nytt, det planeras och just nu diskuteras också en egen regionbildning i det som är Örebro län.

Det är viktigt att vi har goda relationer västerut och våra kommuner har också ett gemensamt intresse att förbättra kommunikationerna mellan våra städer.

På vägen till Örebro ligger vår grannkommun Kungsör. En Västmanslandskommun men i vardagen och arbetskraftsmässigt nära lierad med Eskilstuna.

Den här veckan träffade jag Kungsörs kommunchef Per Bäckström för att just diskutera hur vi kan stärka våra relationer.

Efter vårens uppstart av vår stora och breda satsning Modigt Medarbetarskap så var det nu dags för första höstsamlingen för ca 340 medarbetare. Vi är mitt uppe i det här arbetet men jag har ”tjuvkikat” på utvärderingar och synpunkter och så här långt så känns det mycket lyckat.

Många medarbetare förmedlar att det håller på att växa fram en gemensam känsla för Eskilstuna och för den kommunala organisationen. Samarbetet stärks över förvaltnings- och bolagsgränser och vi börjar hitta ett gemensamt språk och förhållningssätt.

Den här veckan var jag också inbjuden att träffa cheferna inom Arbetsmarknad och familjeförvaltningen. Det slår mig att det här teamet har ett både viktigt och svårt uppdrag. De rör sig i ansvarsområdena som berör det svåraste – barn och ungdomars uppväxtvillkor, missbruk och kriminalitet, arbetslöshet och den så viktiga vuxenutbildningen.

Mitt Eskilstuna – mitt i Eskilstuna
Jag är precis på väg till en helgvandring i Jämtlandsfjällen. Ett område jag ofta återkommer till och den här gången är det en enklare bestigning av Helags. Det är vårt Keb-gäng (läses Kebnekajse för den oinvigde) som återsamlas efter 7-8 års paus.

För mig så är naturen, prestationen  och möjligheten till upplevelser viktig. Det är också därför vandringen som ”konstform” fångat mig. Men man behöver dock inte bli en fjällämmel för att hitta utmaningar. Det räcker gott med Eskilstuna.

Jag blir glad över att vi har stora möjligheter till kajak- och kanotpaddling. Ute i Sundbyholm arrangeras regelbundet kurser av b la inspiratören Hans Stipek som också driver vår enda (!) friluftsbutik.

I Eskilstunaån – från Skogstorp och ut mot Torshälla ges möjlighet till kanotpaddling om än med ett antal lyft. Stor eloge till den numer pensionerade läraren Gunnar Eriksson som ideellt och med stor frenesi varit med, drivit på och tillskapat den här möjligheten tillsammans med vår kultur- och fritidsförvaltning.

Jag tänker också på Gyllenhielmska leden som går från Årby, via Torshälla och längs Mälaren till Sundbyholm. En personlig favorit som jag gärna skulle se att vi satsade än mer på.

Nu i veckan så förlängs leden mot Björsund och länkas i hop med Fogdöleden i Strängnäs. I en slags symbolisk mening så vävs våra kommuner än mer samman.

Lägg då till Sörmlandsleden, vårt underbara Vilsta- och Skjulstaområde, Odlaren, Djurgården och Årbyskogen så framskymtar en stad och landsbygd där vi kan vandra, springa och cykla – kort sagt leva.

Det är det som är kvalitet och del av en orts värde.

På hemmaplan
Det råder ingen tvivel om att speedwayen är djupt förankrad i många Eskilstunabors hjärtan.

Just nu kör Smederna för semifinal och att vi var nästan 5 000 ute på Motorstadion i tisdags är väl kvittot på att Eskilstuna är på väg att återta sin plats som en speedwaystad. Det är så roligt att ta del av den nya ledningens – läs Jimmy Jansson och Stefan Jarl – entusiasm och tro på sporten och Eskilstuna. Så långt från den gamla attityden som jag upplevt färgat Smederna under några år.

Och så var det Eskilstuna United. När det kärvar för City och IFK så är det damfotbollen som kliver fram. Vi ska inte ropa hej men det ser onekligen bra ut. Seriefinal på Tunavallen – det är inte så ofta vi får vara med om det – på tisdag nästa vecka. I´ll be there.

Annars lyssnar jag på Annika Norlin eller Säkert eller Hello Saferide som hon också kallar sig.

Ha en bra helg – själv står jag uppe på Helags och njuter av att livet kan vara gott och det stavas kamratskap.

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: