Skrivet av: Pär Eriksson | augusti 8, 2013

Veckan som gått – w 32

På jobbet
Det finns alltid ett drag av svårighet att gå tillbaka till jobbet efter en bra semester.

Men för egen del så kändes det klart. Jag har inte så många år kvar till pension men känner att nu vill jag arbeta. Det är inte ledighet som driver mig.

Det är så mycket ogjort. Det finns så mycket kvar att göra. Och tänk att få göra det i den staden du gillar mest.

Den här veckan startade direkt med två dagar med kommunstyrelsens arbetsutskott.

Och frågornas bredd imponerade som vanligt.

Eskilstunas viktiga Översiktsplan är på väg in i mål. Den anger hur Eskilstuna skall utvecklas fram till 2030. Var kan vi tänkas behöva bygga, hur skall staden formas och gestaltas, hur ser landsbygdens framtid ut, vilka stråk skall vi stärka?

Planer för omsorg om personer med funktionsnedsättningar, äldreomsorgen och anhörigstöd var andra viktiga frågor på dagordningen.

Lägg då till handlingsplan för arbetet mot grov organiserad brottslighet, stöd till näringslivsutveckling, investeringar i isstadion, badhus och ansökan om polisutbildning i Eskilstuna så tror jag alla ser den bredd som en kommun ägnar sig åt.

Annars är veckan som gjord för lite planering inför hösten. Det är möten som skall förberedas. Kollegor som skall kontaktas och bjudas in.

Under hösten är jag själv inbjuden till en rad evenemang kring temat ”Ledarskap” och ”Vad händer i Eskilstuna”. Delvis som en följd av att jag uppmärksammades tidigare i år som ”Årets Ledarutvecklare” men också att Eskilstuna blir mer och mer intressant..

Det finns ett prat ”ute” i Kommunsverige att vi är en stad – naturligtvis tillsammans med andra – som är på väg framåt och karaktäriseras av utveckling.

Jag har bjudit in fyra andra kommundirektörer till Eskilstuna nästa vecka för erfarenhetsutbyte. Det är Gävle, Borlänge, Södertälje och Norrköping.

Dels känner vi varandra men framförallt därför att vi arbetar i kommuner som är på frammarsch och vill något.

Norrköping i utveckling – ett bra exempel på en stad som tagit stora kliv till att bli något nytt

Vi är klassiska producerande industristäder med likartad historia och erfarenheter.

Jag menar att det spännande i dagens stadsutveckling sker i sådana här typer av kommuner. Vi har så mycket framför oss.

Långt från hatet och oförsonligheten som vill förmedla att vi inte duger.

Mitt Eskilstuna – mitt i Eskilstuna
Eller rättare sagt Mitt Torshälla den här gången.

Är på semester i Trondheim och besöker Nidarosdomen.

Kommer mitt i Trondheimbornas firande av St Olof och slås av att St Olof också är hemmahamn för vårt eget Torshälla.

Men trots att jag borde veta och att jag har med mig kunniga resekompisar så klara vi inte av att reda ut hur det kommer sig att St Olof kopplas till Torshälla. Denna märkliiga norska kung som var – enligt legenderna – både en hårdför och stridslysten viking och en kristusförkunnare.

File:Torshälla vapen.svg

Ja denna märkliga person från 1000-talet pryder till och med Torshällas stadsvapen än idag – tusen år senare.

Tur då att jag har Torshällakännaren och historieintresserade Tryggve Lundh som en av mina närmaste arbetskamrater.

Snabbt ger han mig en föreläsning och sticker till mig ett antal böcker om Torshällas historia.

På 1300-talet fram till 1500-talet fanns ett antal betydande gillen i Torshälla. Det var grupper och sammanslutningar som drevs av att kristna vår bygd. Det var Maria-, Knut- och Vår Fru-gillet men framförallt det mest inflytelserika – St Olofs gille.

Namnet tillkom i början av 1300-talet som en markering att Torshälla var en handels- och sjöfartsstad och att St Olof symboliserade sjöfart.

Så enklet var det. Och svårt. Jag är inte säker på att alla vi Eskilstuna- och Torshällabor reflekterar över det. Att det är en norsk kung – både våldsam och senare helgonförklarad – som pryder och gestaltarTorshällas stadsvapen.

Som en liten kuriosa så är det lite kul att pilgrimsleden som följer St Olofs vandring från Medelpad, över Jämtland, in i Norge och till Trondheim passerar mitt eget rotsystem. För bara några meter från där mina föräldrar är uppvuxna och där jag växt upp under sommrarna passerar St Olofsleden.

Så kan det gå – världen är mer sammansatt än vi tror.

Tur att vi har Tryggve när jag inte kan fråga nestorn Bror-Erik Ohlsson.

På hemmaplan
Hustrun och jag hade storstädning av sommarstugan. Som en slags markering att semestern var slut.

Det kändes vemodigt tills jag kom på att jag bor här…jämt.

Jag saknar barnbarnen men får en liten stund i helgen när föräldrarna skall gå på Gyllene Tider.

Själv står jag över det men har biljetter till Weeping Willows och Ebbot Lundberg på Marys Café i slutet av augusti. För dig som gillar den här typen av musik – missa inte detta kanontillfälle. Tur att Patrik Kolar som arrangerar bor i stan.

Jag håller precis på att planera en fjällvandring. Mitt gamla fjällvandrargäng återses i slutet av augusti för att bestiga Helags. Alltid något.

Annars lyssnar jag mycket på Mumford och Sons.

Ha en bra helg!

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: