Skrivet av: Pär Eriksson | juli 24, 2013

Sommarpärspektiv XI 2013 – …å dessa kulturskatter, sinnesro och vår historia

Jag vet inte om det är ett åldertecken men jag kommer på mig själv med att numer besöka fler kyrkor och heliga platser än rockklubbar och restauranger.

Borgsjö kyrka – en av de vackraste om ni frågar mig… men då är det också en del av mitt rotsystem

Jag tänker på det här när jag är på väg på en liten Norrlands- och Norgeresa. Med stor sannolikhet blir det i stopp i de vackra kyrkorna längs Ljungan i Medelpad där min farmor och farfar och mormor och morfar ligger begravda. Som en påminnelse om vem jag är och en hälsning till dom.

Med säkerhet vet jag att det blir ett stopp i Nidarosdomen i Trondheim. Nordens näst största katedral efter Uppsala domkyrka.

Inte bara för att det är så vackert utan också för att det kyrkliga och andliga rummet skänker mig någon form av sinnesro. Oaktat om vi är aktivt troende eller ateister så tror jag många delar just den känslan.

I en värld där allt mer kräver snabbhet och direkta ställningstagande, i en värld som upplevs allt mer turbulent så ökar behovet för människan av någon form av stillhet. En plats för inre reflektion. Som en balans. En kontrast.

I en tid då motsättningar, spänningar, hat och oförsonlighet tycks öka kan det vara bra att det åtminstone finns någon tillflyktsort där tanke, eftertänksamhet och tacksamhet får råda.

En kyrka, en moské, ett andligt rum, en samlingsplats eller varför inte naturen kan fylla ett sådant behov.

Även om jag gärna tipsar om egna upplevelser i form av – och här kommer lite namedropping – Notre Dame i Paris, St Pauls Cathedral i London, Santa Maria del Fiore i Florens, Peterskyrkan i Rom, Blå Moskén i Istanbul, Franciskusbasilikan i Assis, en kyrka i Harlem, den lilla Metodistkyrkan granngårds till Ground Zero i New York eller det som blev en stor upplevelse för mig – att efter två veckors vandrande på El Caminon i norra Spanien få äntra domen i Santiago Di Compostella så finns upplevelser närmre än så.

Jag slås av den fina kulturskatt som finns i vår egen stad Eskilstuna. Där jag själv bor – i de nordöstra delarna av kommunen – finns till exempel 6 stycken kyrkor med anor från 1000-talet – sex stycken.

Någon enklare, någon vackrare, något med det vackraste av altarskåp, någon mer allmogebetonad, någon med ansvaret att härbärgera Axel Oxenstiernas grav.

Oaktat så bär de på en stor del av Eskilstunas fina och stolta historia. I den meningen är Eskilstuna en historisk kulturbyggd.

Ibland när jag hör eller läser om Eskilstuna så känner jag inte igen mig. Det är som att historielösheten firar stora triumfer på sociala medier och på insändarsidor. Hacket och klanket på Eskilstuna. Vi duger inte. Det är fel på oss. Det är fel människor. Allt ska vara som det är och har varit.

Jag skulle vilja ta med alla dessa på en vandring i våra medeltida kyrkor och berätta om vår historia och vilka vi egentligen är. Vilka som var våra förfäder och om de drömmar som de bar.

Då kan vi bättre förstå inte bara Eskilstunas historia utan också vart vi är på väg. Och den vägen stavas tillsammans. Den stavas tolerans för nya människor och för nya idéer.

Också en plats för eftertanke – Utöya i Norge

Det ska bli spännande av möta vad Nidarosdomen har att berätta en vecka som denna.

Det är nu två år sedan 69 unga människor sköts ihjäl- eller rättare sagt avrättades – på Utöya i Oslo för att det trodde på en värld som var något annat än hat.

Ha en fortsatt skön juli !

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: