Skrivet av: Pär Eriksson | april 7, 2013

Om självstyre, att ha något gemensamt och välkommen till Eskilstuna Inspirerar

– Det där får kommun ta hand om…eller stan som min mamma säger.

Jag har verkat i snart 35 år i den kommunala världen och slås över den hatkärlek som verkar finnas till kommunen.

Kommunen kan uppfattas som något anonymt, något som är ”dom” i stadshus och kommunalhus. Kommun är liktydigt med politik och känslan av att det är någon annan som bestämmer.

Ibland hör jag till och med välutbildade medarbetare i skolor och socialkontor som pratar om ”dom” i kommunen.

Detta samtidigt som det finns en oerhörd värme och förhoppning som är laddad i ordet kommun. Jag tänker på alla förskolor, skolor, äldreboenden eller bibliotek där medborgaren står i direkt kontakt med den där kommunen. Långt från anonymitet.

För att inte prata om all infrastruktur – vägar, vatten, el och värme som vi är beroende av varje dag

Så på något märkligt sätt så är den där kommunen något vi tydligen har väldigt dubbla känslor för.

Kommunen som något gemensamt
Jag själv kopplar ordet kommun till något väldigt positivt. Ordet kommer ursprungligen från latinets communis och betyder gemensam. Bara det slår an en ton som inger respekt.

Kommunidén har också en lång historisk tradition. I någon mening har väl alla samhällen genom årtusenden haft någon form av organisation för att klara gemensamma frågor. Men det är först under Gustav Vasas 1500-tal som vi  i Sverige hittar formerna för det som utvecklats till dagens moderna kommuner.

De tidiga socknarna ansvarade både för världsliga och kyrkliga frågor som en slags markering att de hörde ihop och att människan var både en andlig och samhällelig varelse.

I stort sett alla europeiska länder har genom århundranden haft någon form av lokal legitim organisation – Det tidiga Romariket, Frankrikes communes och kantoner, Tysklands stadskommuner, Rysslands mirer och byalag och Englands grevskap.

Och just England är fascinerade eftersom de också är självstyrets hemland med historiskt långtående friheter i sina lokala organ. Det är också där Sverige hämtat mycket av sin kraft och inspiration.

Självstyre en del av en kommuns själ
Och det är egentligen det här allt handlar om – principen om självstyret. En nation måste naturligtvis hållas ihop och stora frågor som berör hela landet avgöras och beslutas av regering och riksdag.

Detta samtidigt som det som berör medborgaren i det nära ska beslutas och organiseras av bygden, socken och kommunen.

Det är det som är kommuns själ. Det är i den miljön vi verkar och kanske vi till och från behöver påminna oss om vårt rotsystem och var vi kommer ifrån.

Det är lätt att glömma bort det i en samhällsatmossfär som ibland tenderar att bli historie- och kulturlös. Kombinera det då med en vind som blåser ”här-och-nu” så finns en fara att vi tappar perspektiven och vi vet helt plötsligt inte vad en kommun är eller dess historia och själ.

Vi och dom eller…
Jag kan ha förståelse för att många ser kommunen som ”dom”. Kanske vi också har bidragit till det genom åren och inte varit tillräckligt transparanta och öppna.

Genom årtionden så har det också i mycket varit en manlig kultur och struktur som mycket annat i 1900-talssamhället. Många har med rätta kännt sig utanför.

Men jag som har följt kommunernas inre utveckling i mer än 30 år ser nu också den stora förändringen som sker mitt framför ögonen på oss. Och fort går det. Så pass fort att medborgarna och också medarbetarna i många fall inte riktigt hänger med.

De känner inte igen sig i nya torg, arenor, kommunikationer eller bostadsbyggande. Process- och kvalitetstänkande. Konkurrens. Tjänste- och servicetänkande. Snabbhet.

Vi ser också att näthatarna och insändarsidornas oförsonlighet ges utrymme och vattnar ett missnöje som inte alltid andas demokratiska och humanistiska värden. Det odlar ett slags föråldrat ”vi och dom” och det kanske precis det som är deras syfte. Att undergräva en förtroendefull dialog.

Vikten av att vi äldre förmår bli vägledare
För det är precis där vi har utmaningen – hur skapar vi en känsla för Eskilstuna och det som är vårt gemensamma?

Jag menar att de yngre behöver vår klokskap just nu och de behöver stöd och uppmuntran. Vi som är äldre behöver än mer bejaka det nya som sker i vår kommun, i företag och organisationer.

Det blåser en ny vind över Eskilstuna och det gäller att hänga med för står vi äldre kvar i de gamla stövlarna och tittar på och pekar finger eller lite mer symboliskt sätter oss på läktaren så kommer vi att bli ifrånsprungna.

Om inte annat kommer Västerås, Strängnäs, Södertälje, Enköping eller någon annan av våra grannstäder att springa ifrån oss.

Att se Eskilstuna med andra ögon
Och jag har inget enkelt svar om vilka steg vi ska ta – men en början är att se världen och Eskilstuna med andra ögon.

Se den vackra staden med sin Närje å – ja, Eskilstunaån hette så en gång i tiden – som binder ihop Hjälmaren och Mälaren.

Den där staden inte långt från huvudstaden där det bott människor i mer än tusen år.

Det handlar också om att börja omformulera vad en kommun är. För mig är inte en kommun ”dom i Stadshuset” utan en kommun är dess invånare.

Och till dess tjänst står en organisation som lär barn läsa, löser andragradsekvationer, hjälper en äldre i livets slutskede, stöttar en funktionshindrad att leva ett fullvärdigt liv, arrangerar konstutställningar och erbjuder bibliotek, erbjuder fritidsgårdar och förenings- och idrottslokaler, släcker bränder, sköter parker, bygger bostäder och  stadsplanerar och ser till att vi har rent vatten, värme och el.

Det är en kommun…eller som mamma säger – det är stan.

Långt från näthatarna och insändarsidornas oförsonlighet. Vi står för något annat som stavas gemensamt.

Eskilstuna Inspirerar
Om inte annat så gestaltar vi allt detta i veckoslutet 12-13 april. I MuntellArenan visar vi upp allt detta goda i form av en mässa – Eskilstuna Inspirerar.

På fredag är det för medarbetarna och på lördag öppnar vi upp dörrarna för invånarna.

Jag skulle uppskatta om du kom ner en stund. Jag finns på plats om du vill prata och disktuera om stan…

Ha en bra vecka!

Annonser

Responses

  1. Delar din syn på att kommun står för staden och dess invånare. Inte lika lång erfarenhet som du. Men under mina år har jag ofta ställt mig frågan varför detta hemlighetsmakeri i den offentliga verksamhet en kommun bedriver ? Varför denna rädsla att bemöta media och omformulera ord och meningar för att dölja sanningar ?
    Grogrund för ”vi och dom” attityd enligt mig, samma attityd som även finns gentemot statliga myndigheter,Regering och riksdag, ofta även ‘inom’ den kommunala organisationen.
    En utmaning att en kommun skall passa alla, en strävan kan ju vara att identifiera vilka Den Stolta Fristaden passar bäst ! Övriga kan ju tillsvidare isåfall erbjudas att vara fria !

    Spännande med ”våran” mässa även om jag gissar att syftet är att visa den fina sidan av vår kommun, Eskilstuna. Men det har sin baksida.

  2. Uppskattar dina raka ord Pekka.

    Menar också att du har en poäng. ”Vi och dom” kommer inte av sig själv utan bottnar i en historisk tradition där en kommun inte upplevs som tillräckligt öppen.

    Kanske många också tänker på en kommun som en slags myndighet.

    Men min poäng är att 2000-talets kommuner ser och tänker annorlunda. Där gäller det för invånarna att hänga med. Och vi chefer och medarbetare naturligtvis också.

    Jag har ägnat större delen av mitt yrkesliv åt förskolor, skolor, äldreboenden, socialkontor, bibliotek och fritidsgårdar. Min erfarenhet är att det finns en oerhörd kraft, stor öppenhet och riktigt bra medarbetare.

    Det är bl a det vi visar upp på fredag och lördag. Det tar inte en sekund ifrån den kritik som finns eller att vi inte har stora utmaningar.

    Det är därför det är så kul att arbeta i Eskilstuna.

    Tack än en gång Pekka för att du bryr dig.

    Pär E

    • Tack för ditt svar och den bekräftelse du delar ut, Pär.
      Absolut är samhället och därigenom kommunen modell 2000-talet öppnare än någonsin, Men för att utveckla den, menar jag att politiker,chefer, medarbetare och även medborgare behöver dela ansvaret för ett öppnare klimat i kommunen.
      Om kommunen är dess invånare som du och jag tycker, så finns det ingen rimlighet i att saker hålls i hemlighet från t ex Media, att beslut fattas av politiker och höga chefer i direkt motsats till medborgarnas demokratiska önskan. Enligt mig sker detta alltför ofta vilket bidrar till att ”vi” i allmänhet har svårt kännas som ”ett” med våran kommun.
      Slutligen, där det finns människor finns det kraft och medarbetare vars enda inriktning är att göra ett bra arbete, Men i den direkta verksamheten finns också oftast enligt mig mest öppenhet, också den typen av öppenhet som fortfarande på 2000-talet är obekväm och försöker tystas.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: