Skrivet av: Pär Eriksson | mars 24, 2013

Om två kvinnor, två möten och vikten av att förstå två logiker

Det var några år sedan men tillräckligt nära för att jag ska komma ihåg det i detalj.

Det var en vacker vårvecka som nu och jag var på besök på ett äldreboende. Chefen presenterade mig för en äldre kvinna i 90-års åldern. Jag berättade att jag var områdeschef och ansvarig för verksamheten.

Hon kramade min hand mjukt och neg.

Senare på kvällen samma dag så var jag inbjuden för att träffa en grupp förskoleföräldrar. Jag inledde kort om mig själv och berättade att jag var områdeschef och ansvarig för verksamheten.

Det blev en liten kort sekvens av tystnad – som att jag hämtade luft och tanke för att gå vidare. Precis i den där lilla sekunden av tystnad så hör jag en ung mamma i 25-30-årsåldern med klar och tydlig röst säga;…och!

Två berättelser – två logiker
Jag berättar inte det här vare sig för att förklena den äldre kvinnans underdånighet eller den yngre kvinnans kaxighet.

I någon mening så stod säkert nigandet för ett signal om värdighet och tacksamhet men också artighet.

Och på samma sätt så var den yngre kvinnans och! inget annat än ett utryck för att det är okey att du är chef men för oss är det viktigare vad du kan och har att komma med.

Det mäktiga för mig är att dessa två scener utspelar sig samma dag och bara med några timmars mellanrum. Och lärdomen är tydlig. Jag mötte två olika logiker, två olika organisationer.

De här mötena speglar på ett övertydligt sätt vad vi nu har att ta oss igenom. Resan och förflyttningen från myndighets- och förvaltningstänkande där brukaren är glad och nöjd med att vi kan erbjuda ett äldreboende – till den moderna kunskapsorganisationen som drivs av en annan logik.

Trycket på förändring
På ett sätt så sköter sig den här utvecklingen av sig själv. De nya unga förskoleföräldrarna som nu är födda på 1980-talet är med rätta fostrade att ställa höga krav  på kvalitet och leverans. De kräver inte bara kollektiva berättelser av hur barnen har det utan vill veta hur just deras barn har haft det idag.

De ställer krav på politiker, chefer och medarbetare. Och snart är de skolförälder och för in sitt sätt att förhålla sig på grundskolan och gymnasiet.

Inom äldreomsorgen så kliver snart 1940-taliserna in i hemtjänsten och äldreboenden. Lycka till säger jag om vi erbjuder dushning på tisdagar till 1968-årsgenerationen. Det blir lite symboliskt mindre dragspel och lite mer Rolling Stones och Uf Lundell.

Den moderna kunskapsorganisationens logik
Men det här förutsätter att vi som kommunal organisation förmår ta oss – i något snabbare takt än idag – till en ny position som är än mer fokuserad på brukarens behov. Vi behöver bli mer av en kommunal koncern oaktat våra egna interna förvaltnings- och bolagsgränser.

Vi behöver än mer förstå det enskilda mötets magi och att det är där kvalitet och värdeskapandet sker. Mötet mellan förskoleläraren och barnet, mellan läraren och eleven, mellan undersköterskan och den äldre, mellan familjen och socialsekreteraren, mellan fastighetskötaren och hyresgästen.

Den moderna kunskapsorganisationen förstår att kunskapen och kompetensen finns hos medarbetaren. Och att den som vet minst är kommundirektören.

Den moderna kunskapsorganisationen använder ett språk och ett förhållningsätt som är rakt och tydligt men aldrig kränkande eller nedlåtande. Den moderna kunskapsorganisationen lyssnar men den ställer också krav på brukaren.

Personliga medarbetaröverenskommelser är en del i att förverkliga det nya

Det är därför vi satsar så mycket just nu på att träna Modigt Ledarskap och Modigt Medarbetarskap.

Och allt detta är viktigt inte bara för den enskilda brukaren utan också för oss själva som medarbetare i en kommunal organisation. För tro mig efter att ha arbetat i snart 35 år – det är så mycket roligare att arbeta i en organisation som sätter brukaren och kvalitet i fokus än rider på myndighets- och förvaltningstraditioner.

En del i vår stads utveckling
Det är också viktigt för Eskilstunas och Torshällas skull. Vår stad genomgår just nu en fantastisk utveckling. Från en mellanstor stad till storstad. Vi är mitte uppe i en utmanade resa att skapa nya jobb, nya branscher och företag.

Vår stad förskönas och förnyas. Det undgår inte ens de mest kritska ögon eller näthatarnas och insändarsidornas oförsonlighet.

Men min erfarenhet genom  yrkeslivet är att den mer genomgripande utvecklingen kräver en kommunal organisation som tar en ny position och blir en del i Eskilstunas hela utveckling.

Det förutsätter att nigandet ersätts av ett välbehövligt och rungande…OCH! med tillägget att jag också vill vara med. Inte bara titta på.

Vi har allt framför oss. Så spännande och så utmanande.

Ha en bra vecka!

Annonser

Responses

  1. Tack för en lugn och eftertänksam krönika. Inga problem och det är väl som det är – just nu. Och någon kronas ökning i skatt tar vi kanske utan gny.
    Men hur tänker Du om framtiden? Om tillgängliga resurser? Och nya arbetssätt och metoder. Vågar vi fortsätta att vara utvecklingsoptimister med tron att ”allt ordnar sig” med automatik?
    Hur tänker Eskilstuna kommun möta framtidens tjänsteefterfrågan från allt fler äldre medborgare? Och arbetslösheten!

  2. Hej Hans-Erik
    Inget löser sig med automatik. Det är hårt arbete som gäller och i den meningen har du rätt – framöver kommer det att krävas nya sätt att arbeta och nya sätt att finansiera.

    Fler jobb, fler branscher och näringar är en del av lösningen för Eskilstuna. Arbetslösheten tär både på individer och samhället.

    Ha det bra
    Pär E


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: