Skrivet av: Pär Eriksson | mars 21, 2013

Veckan som gått – w 12

På jobbet
Det blev en vecka i resandets tecken – om än inte så långt.

De fyra kommunerna i västra Mälardalen – Eskilstuna, Västerås, Enköping och Strängnäs – börjar hitta varandra mer och mer. Nu träffades de fyra kommunstyrelserna till ett gemensamt möte i Västerås där bl a Mälardalens högskola stod på agendan. Men också redovisning av en rad konkreta samarbetsprojekt – e-arkiv, GIS-kartor och infrastrukturfrågor.

Den stora utmaningen är att forma en strategi som underlättar resandet och pendlandet runt Mälaren. Kanske vi behöver ett stort Mälardalspaket 2030 som rymmer dubbelspår till Västerås, en förbättrad riksväg 55 mellan Strängnäs och Enköping och förbättrade möjligheter till godstrafik på Mälaren.

Min bedömning är att det här är en av våra allra viktigaste framtidsfrågor – hur vi reser till och från Eskilstuna.

Som om det inte var nog så stod flyget på agendan och ett besök i Stockholm. Samtidigt som antalet flygrörelser för det sk allmänflyget på sikt minskar i regionen så ökar paradoxalt behovet av flygplatser beroende på att trycket på Bromma och Arlanda ökar.

Det utmanade frågan är då om vårt eget Kjula kan fylla någon roll i det här regionpusslet. Samtalen fortsätter.

Den här veckan träffas kommuncheferna en hel del. Dels är det träff inom ramen för Stockholms- och Mälardalssamarbete – Stockholms Business Alliance – dels träffas kommuncheferna från hela landet till en årlig träff.

Jag tycker att det är viktigt att Eskilstuna syns och finns representerad i sådana här sammanhang. Vi är beroende av våra grannar och den region och miljö vi finns i. Snart när ingen fråga kan lösas på den egna kammaren.

Den här veckan så har vi också en stor samling under temat ”Budgetupptakt 2014”. Det kanske kan låta ”tråkigt” men tvärtom så är det en av årets viktigaste träffar.

Där summerar vi 2012, tar reda på i statistik och analyser var vi befinner oss men framförallt pekar ut färdriktningen för 2014. Vad behöver stärkas, hur skall satsningar ske och vad skall tonas ner?

Mitt Eskilstuna -mitt i Eskilstuna
Många av oss i den äldre generationen är fostrade i en miljö där det bara funnits offentligt drivna skolor.

Om jag är lite drastisk så skulle jag beskriva det som att dåtidens skolplanerare och ledning hade det relativt enkelt. Ett barn är fött och sju år senare så skall eleven hänvisas till en viss skola, ett visst datum och klockslag. Lärar- och lokalplanering var i den meningen inte särskilt svår.

Djurgårdsskolan – min egen skola i slutet av 1960-talet. Svårplanerat nja…

Jag skriver inte det i någon raljerande ton. Det motsvarade den tidens logik, förväntningar och samhällsatmosfär.

I dag är läget helt annorlunda. Inte bara att vi har ett 10-15 tal friskolor och minst lika många alternativt driva förskolor utan valbarheten är stor också inom våra kommunala skolor.

Oaktat den politiska diskussionen om rimligheten av vinster inom skola och välfärdssektorn så kan eleverna och föräldrarna kan göra ett val. Och inte bara vara beroende av skolplanerarnas förutbestämdhet.

Eskilstuna håller på att förändras. Vårt fokus måste vara att se alla barn och elever oavsett var de går i skolan. Vårt fokus behöver vara en gemensam strävan att höja kvaliteten och utbildningsnivån i alla våra skolor – oaktat driftform.

IB någonstans i Sverige – snart som grundskola i Eskilstuna…

Samtidigt så blir jag så glad när vår egen kommunala skolorganisation fångat behovet av en engelsk språkig International Baccularate på grundskolenivå. Redan idag har vi en sådan gymnasieutbildning på St Eskil men tanken är att utöka den till att gälla även de yngre.

Min erfarenhet genom åren är att om vi förmår se hela Eskilstuna, alla elevers behov – ja, då växer också kreativiteten i de kommunala skolorna. Detta samtidigt som det sociala ansvarstagandet växer i friskolorna. Elever möts likvärdigt.

Då börjar vi bygga något annat än den tröttsamma konflikten mellan kommunala skolor och friskolor. Eskilstuna är på väg mot något nytt.

På hemmaplan
Jag vet inte om ”löpagudarna” är emot mig. När det nu var dags att snöra på sig skorna efter två veckors halsont så ”slog jag på arslet” riktigt ordentligt.

Så där som man nästan bara gör på film. En osynlig isfläck fick mig i däck  en sen och mörk kväll utan för mitt hus.

Snabbt ville jag ställa någon till svars och jag undrade vem som bär ansvaret för sandningen…tills jag kom på att det var jag själv som är ansvarig för mitt hus och gata.

Annars lyssnar jag mycket på det hårdaste av de tuffaste – My Bloody Valentine. Hustrun kräver att jag bara spelar dom när hon är borta…så jag har det.

Ha en bra helg!

Advertisements

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: