Skrivet av: Pär Eriksson | mars 3, 2013

Om en bildningens resa, ett nytt kulturellt landskap och vikten av att få vara människa

Det är i början av 1960-talet i Eskilstuna. En liten kille cyklar snabbt rakt över Djurgårdens gräsmattor. Han är på väg till biblioteket som ligger på Carlavägen precis bredvid Ringköp.

Jag vet att det är Barna Hedenhös han längtar efter att få läsa.

Det sitter en 13-åring på Djurgårdsskolans skolbibliotek – en trappa upp precis rakt över matsalen. Han läser och bläddrar febrilt i Jack Londons ”Skriet från vildmarken”

Året är 1969 och Stadsbiblioteket i Eskilstuna har startat upp en skivavdelning. Det sitter en 17-åring i det nyinrättade musikrummet och lyssnar på jazz. Lyssnar vi ordentligt så hör vi att det är Charles Lloyd.

För att inte prata om alla musikkonserter och filmer som visades  på Bio Kontrast

Det har blivit 1973 0ch det sitter en värnpliktig på Ing I:s bibliotek i Södertälje och läser Folket och Eskilstuna Kuriren. Under tidningarna ligger JD Salingers ”Till Esmé – kärleksfullt och solkigt”” som han döljer lite som att han skäms för att polarna ska förstå att han längtar till sin flickvän.

Det är sent 1970-tal. Det sitter en skäggig socionomstudent på Högskolebiblioteket i Örebro och läser kommunalrätt och arbetslagsstiftning.

Det är mitten av 1980-talet och två barn håller sin pappa i handen. Deras ögon är förväntansfulla och de frågar pappan om han tror att det finns Alfons- och Pippiböcker att låna på biblioteket.

Det är 1990-tal på Västerås Stadsbibliotek och en man i 40-års åldern lyssnar på någon som heter Jonas Gardell. Den unge författaren har ett nytt tilltalssätt där han blandar allvar med något som kallas ”Stå-upp”.

Det är 2012 och en kommundirektör är inbjuden till Eskilstuna Stadsbibliotek för att prata om stadens historia och utmaningar. Det kommer ca 50 personer och han känner sig glad över responsen.

Det är snart vår 2013 och en morfar och en liten flicka går till barnbiblioteket och undrar om Barnen Hedenhös alltjämt finns kvar…

Bibliotekens roll och betydelse
Jag tror att läsaren redan genomskådat min exposé över 50-års kulturell bildning och biblioteksvandring. Och då har jag ändå inte nämnt alla mina timmar på Carolina Rediviva i Uppsala pluggande nationalekonomi.

Och kanske jag också medvetet undanhåller er alla timmars hängande på biblioteket som gymnasieelev på St Eskil där det nog var mer pladder och snack om tjejer än seriöst bokläsande.

Carolina Rediviva i Uppsala – en underbar miljö att läsa i

För mig personligen så har biblioteken betytt oerhört mycket. Oaktat vilken stad jag bott och verkat i eller hur gammal jag varit. Det har också varit en ynnest att ha varit ansvarig för biblioteken i Västerås och chef för starka bibliotekschefer.

Läsandets betydelse
Jag växte upp i en familj där det uppmuntrades att läsa men där det fanns få böcker. Just därför blev också biblioteken en viktig värld för mig.

Jag gick från bilderböckerna, till sagorna via idrottsböckerna – jag tror att jag har gått igenom varenda Idrottens Årsbok på 1960- och 1970-talen – till äventyrsböckerna och de första viktiga romanerna som präglat mig även som vuxen.

De mer samhällstillvända Folke Fridell och John Steinbeck till den mer mystiska och filosofiska Herman Hesse.


En nytt kulturellt landskap
När vi nu skriver 2013 så har naturligtvis bibliotekens logik och uppdrag i någon mening förändrats. Böcker är billiga och idag köper du en pocket för mindre än en 50-lapp. Datorer och läsplattor ger oss nya oanade möjligheter.

Tekniken och IT-utvecklingen sätter en ny agenda och skapar ett nytt kulturellt landskap.

Vi lever allt mer i en miljö där skillnaden och gränsdragningen mellan information och reklam suddas ut. Vi vet inte längre om vi möter objektiv information eller är utsatta för en medveten påverkan i form av lobbing eller reklamkampanj. Allt flyter samman och vi har att förhålla oss till det.

På så sätt är bibliotekens roll viktigare än någonsin. Biblioteken en del av den samhälleliga infrastrukturen. Det är en del av det demokratiska samhället där det inte bara ges tillfälle till information utan kanske än viktigare – folkbildning och underlag till debatt, samtal, forskning och fördjupning.

Att få vara människa
I tider då fördummningen, fördomar och oförsonlighet – titta på näthatet eller våra insändarsidor – tenderar att öka, i tider då raljerandet och ironi ersätter den värdiga diskussionen blir biblioteken fyrbåkar för bildning och samtal.

Just därför är det så roligt att få del av 2012-års statistik. Om jag förstått vår bibliotekschef Karin Zetterberg rätt så ökar säväl antalet besökare som själva utlåningen. Det är oerhört positivt. Detta i en tid då IT- och e-utvecklingen är enorm.

Och kanske det i slutändan handlar om människans behov av att få träffas, att få mötas i en miljö som inte tar hänsyn till din bakgrund, din sociala situation eller avkräver dig köpkraft. En kommun när den är som bäst.

Biblioteken blir en plats där du får vara människa.

Ha en bra vecka!

Annonser

Responses

  1. Tack för den historiska tillbakablicken. Nu gäller delvis andra förutsättningar och uppgifter för biblioteken och ”folkbildningen”. Den civila sektorn måste ”marknadsföras” bättre och länkas till ”SKL-sektorn”. Samverkan och oberoende! Vore intressant att få Din syn på föreningslivets betydelse för kommunens (inte = ”kommunkoncernens”) vitalitet och samhällsnytta vid sidan av kärnuppgifterna (S,V,O). Hur definierar Du samhällsnytta?

  2. Hej Hans-Erik!
    Jag har förstått att du är en varm anhängare av frivillig-sektorn. Min erfarenhet är att föreningar, organisationer och ytterst medborgaren kan göra viktiga och avgörande insatser i det som vi kallar ”välfärden”.

    Men det bygger på att det finns en kraftfull offentlig sektor. För mig så är det en del av grunden för det demokratiska samhället.

    Vi har sett för många exempel på samhällen som faller sönder pga en svag demokratisk infrastruktur.

    Men du har en poäng – det finns mer energi och potential att hämta ur den civila sektorn.

    Ha det bra
    Pär E

  3. Hej Pär,
    Självfallet är vi överens om nödvändigheten av en väl fungerande kommun, men dess medel måste fokuseras på ”myndighetsuppgifter”. Föreningslivet (inklusive t ex Svenska kyrkan) har en stor uppgift inom den privata välfärdssektorn. Medlemskap i en eller flera föreningar stärker individen och minskar ”kostnaderna” för den offentliga ”själavården”, vilket innebär ett effektivare nyttjande av den alltmer krympande skattefinansieringen av välfärdstjänster. Människor blir gladare och tryggare i rätt individanpassad föreningsgemenskap. Lönar sig Parken Zoo så lönar sig också visst föreningsstöd från kommunen. Svår balansgång förvisso, men visst är det tråkigt med äldre sjuka medmänniskor som lätt blir isolerade i sina hem, speciellt under vinterhalvåret.
    Ett gott leende/skratt i föreningslivet förlänger livet!
    Med uppskattning
    Hans-Erik


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: