Skrivet av: Pär Eriksson | februari 17, 2013

Om näthat, en platt jord och världens möjligheter

Kraft föder motkraft. Det är en grundlag. Och det är så sunt – även om det tog sin tid – att det kom en kraftfull reaktion mot näthatet och hoten.

Under flera år har vi kunnat se en ökande tendens till hot och hat på nätet mot framförallt unga kvinnor och politiker. I någon slags naiv tro så bar i vart fall jag tron att det skulle ge med sig. Men det gjorde inte det.

Tvärtom så ökade gapandet och skrikandet på nätet. Något som också spillt över på personliga mail och papperstidningarnas insändarsidor.

Ovärdigt en demokrati och ovärdigt ett humanistiskt samhälle.

Just därför är de kraftfulla motreaktionerna – bl a från de unga kvinnorna själva – en kamp inte bara för en anständig debatt och nätklimat utan ytterst en kamp för demokratin.

Kamp för demokratin
Demokratins själva själ bygger på att vi förmår lyssna, kompromissa och se den andres goda intention. Demokratins själ hämtar sin näring ur att det är i samtalet och diskussionen vi formar samhället. Inte med hot, hat, våld eller att den som skriker högst, har rätt kontakter eller tjänar mest pengar bestämmer.

Det är därför arbetet mot den organiserade brottsligheten är så central för ett demokratiskt samhälle. Det är just därför arbetet mot korruption och mutor är så viktigt. Det är därför det är så viktigt att vi själva inte blir en del av den svarta ekonomin eller använder företag, restauranger och tjänster som vi känner till fifflar med skatter och avgifter.

Världens möjligheter
Om vi lyfter oss en aning utanför näthatet och dess problematik så sker en gigantisk utveckling i världen just nu. Vi pratar globalisering där tjänster och produkter, tankar och idéer, innovationer och uppfinningar inte längre har någon hemvist utan rör sig fritt i cyberrymden eller transporteras geografiskt med en snabbhet som inte var möjlig för bara 5-10 år sedan.

I den meningen håller jorden på att bli platt. Några av antikens filosofer hade rätt – fast på ett sätt de själva inte förstod.

Om världssamfundet och vi medborgare förmår handskas på rätt sätt med det här nya läget så kan det leda till en både social, ekonomisk och ekologisk utjämning och uthållighet som världen aldrig tidigare har skådat.

Men det kan också gå åt fel håll med ökade spänningar, kamp om råvaror och inflytande. I sämsta fall inlindande i etniska och religiösa förtecken för att förvilla oss. Nya krig och konflikter. Terror och våld.

Vikten av sammanhållna samhällen
Precis i den här motsättningen eller möjligheten är kampen för demokratin avgörande. En del debattörer och samhällsforskare pekar bl a på att Sverige – och kanske vi ska prata om de nordiska länderna i bredare mening – har ett försprång i världsmåttstock just nu. Både som inspiratörer och som ekonomiska och politiska föredömen.

Och det handlar om att våra samhällen alltjämt är sammanhållna. Även om det finns allvarliga tendenser till att löneskillnader och sociala villkor ökar så har samhällsgemenskapen inte vittrat sönder – än!

Vi har inga feodala strukturer med en ingrodd mut- och korruptionskultur. Den totala rovgirigheten tillåts inte slå rot. Våra länders samhällssystem bygger alltjämt på en hög tilltro till politiken och myndigheter. Och till varandra. Avtal och ett handslag gäller.

Det är i det här perspektivet vi ska se näthaten och hoten. Inte bara som enskilda tokstollar som tappat självförtroende och ger sig verbalt på unga tjejer och kvinnor. Utan på djupet förstå att deras sätt att agera – och än värre om det också är organiserat – tär på demokratin.

Och hemska tanke – bakom de unga förvirrade männen finns extrema krafter som naturligtvis inte drar sig för att utnyttja det här läget. Inte i första hand för att det är så kul att hota och hata kvinnor utan för att det utmanar demokratins själ.

Just därför har det här med oss att göra. Det handlar om att stå upp för grundläggande humanistiska och demokratiska värden. Det handlar om att diskutera i våra skolor, i föreningar och vid köksbordet om hur vi ser på vår nästa.

Det handlar om hur vi tilltalar och ser på varandra i vardagen. Det handlar om språket, vilka ord vi använder. Det handlar om att vara människa.

Men krasst handlar det också om samhällens utveckling. Om länder, regioner, städer eller vårt eget Eskilstuna skall utvecklas så är – om vi ska ta samhällsforskarna på allvar – förmågan till demokrati, samtal och se den andres goda intention framgångsfaktorer.

Öppenhet och tolerans är framtidsorienterat och tillväxtfrämjande. Hot, hat, kriminalitet och våld håller samhällen och människor tillbaka. Därför har näthatet och insändarsidornas oförsonlighet inget att tillföra.

Så svårt och så enkelt är det.

Ha en bra vecka!

Annonser

Responses

  1. Pär!
    Tack för Ditt öppna och modiga vittnesmål om Din längtan efter Guds rike på jorden. Fortfarande – 2000 år efter fridsfurstens födelse i dåtidens ”kuperade” samhällen – går kampen vidare mot de euforiska samhällsideal som Du/vi drömmer om och vill se förverkligade, helst under vår individuella levnadstid. Fred, försoning, förlåtelse, frid och förtröstan i ett rättrådigt, rättvist och resultatorienterat gott demokratiskt samhälle! Om dessa mål är alla överens, men tyvärr lyckas vi ändå inte att uppnå anständiga ”målnivåer”. Krig, hat, misstro, misströstan, orättvisor och oförsonlighet präglar ”löpsedlarna”. Våra samhällen – såväl lokalt som globalt – är ”förgiftade” på många allehanda sätt, som Du med all tydlighet beskriver i din krönika. Ämnesområdet är stort och svårt att omfatta i enkla termer!

    Men vi måste ändå utan uppgivenhet ständigt föra en kamp för att – inte bara bevara det goda – utan steg för steg förbättra livs- och levnadsvillkoren på vår planet och dess mänskliga samhällsstrukturer, i takt med ständigt pågående tekniska och sociala erövringar. Svårt, men stimulerande för de som kan, tror och förmår…..

    Det ”platta” samhället får dock inte bli helt ”tillplattat”! I Din uppräkning av grundstenarna för samhällsbygget – humanism och demokrati – bör vi diskutera betydelsen av individens storhet och frihetslängtan – nämligen den balanserade liberalismen. Fundera gärna en stund över individens – ”bästa egna stämningars tankar och önskemål” i det ideala ”medelvärdessamhälle” som måste formuleras i demokratins och humanismens namn. Hur definiera det klasslösa rättvisesamhällets värderingar? Var och hur kommer kraften, viljan och förståndet in i det platta idealsamhällets institutionella regelverk. Genom att koka soppa på en blandning av kommunism och kapitalism (som i dagen Kina)? NEJ, då blir det ett ”platt fall”. Ett gigantiskt politiskt ”magplask”!

    Vår uppfattning av meningen med våra liv på Jorden måste först modereras, gärna med historiskt stöd i världsreligionerna och nutida socialvetenskaper. Ett ”FN” med förädlat ”rättvisemärkt” regelverk baserat på grundläggande värdekonsensus.
    Tyvärr måste vi nog dödförklara dagens kvasimajoritetsdemokratiska(KMD) beslutsmodeller. Enklaste beviset för detta mitt påstående är dagens politiska ”blindstyre” av Eskilstuna kommun och Södermanlands landsting, där knappa majoriteter utövar närmast ”diktatorisk makt”. Men den demokratiska rättvisan kan ju alltid återställas vart 4:e år! Kanske rättvisekravet därmed är uppfyllt? Sannolikt är det så i vårt kära Sverige, där vi fortfarande hyser hög tilltro till politiker och myndigheter, men hur kommer civilsamhället och näringslivet med ”på tåget” mot framtiden? Hur ska framtidens vård och omsorg finansieras, för att ta en enkel fråga?

    Enade vi stå, söndrade vi falla! Räcker enkla majoriteter (>50%) eller bör vi eftersträva mer kvalificerade majoriteter (> 70%) ? Totala enigheter (100%) är inte något vi bör eftersträva. Sannolikt omöjligt i ett öppet, liberalt samhälle! ”Död åt kommunismen”, eller vad anser t.ex. kommunens yttersta vänsterpolitiker?

    Det fria/oberoende civilsamhället är och skall alltid vara större än staten och kommunerna. Tänk om det ideella civilsamhället skulle topporganiseras med en demokratiskt vald President som högste styresman? Idrottsrörelsen och Svenska kyrkan fick då ”brottas” om ledarskapet! 😉

    Hans-Erik Fredbäck
    Liberal amatörfilosof

  2. Pär
    Vi är många som vill och ser det goda trots allt. Skickar en länk till dig från TED som jag tycker inger hopp. Titta på den /Karin C
    http://on.ted.com/hM71

  3. Tack Karin för dina rader och tack för ditt TED-tips.

    Ha det bra
    Pär E

  4. Could we create some kind of collective intelligence that goes beyond an individual or a group or a team to create, perhaps, some kind of consciousness on a global basis? Well, if we could do this, we could attack some big problems in the world.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: