Skrivet av: Pär Eriksson | januari 10, 2013

Veckan som gått – w 2

På jobbet
Och så var då alla tillbaka. Även om många av våra verksamheter varit igång och tillgängliga – fråga de som arbetar inom vården – så blir det ändock så att det är under den här veckan som allt startar upp.

Jag har min egen ”avstämningslapp” så här i början av året och noterar att mycket är genomfört eller på gång. Kunskapsresultaten går – om än lite försiktigt – åt rätt håll. Befolkningen fortsätter att växa i Eskilstuna och det är god ordning på den kommunala ekonomin. Miljösatsningarna ger resultat och stadskärnan förnyas.

Samtidigt så lyser utmaningarna i neon – fler i jobb, ökat bostadsbyggande och fler barn och ungdomar som känner framtidshopp.

Den här veckan så träffades styrelsen för samarbetet mellan Eskilstuna, Västerås och Högskolan – det sk Samhällskontraktet. Vi går nu in i det sista året för den här avtalsperioden och vi ägnade tiden till till att summera lärdomarna och dra upp riktlinjerna för det fortsatta samarbetet. Denna gång kanske med än fler kommuner.

För det är åt det hållet det går. Även sådana relativt stora städer som Eskilstuna och Västerås behöver varandra och sina grannar. Allt mer hänger ihop och kommungränser skär rakt igenom kommunikationer, utbildning, arbetsmarknad och miljöfrågor. Den här veckan så träffade jag kommuncheferna i Västerås, Strängnäs och Enköping för att just diskutera hur vi kan stärka samarbetet än mer.

Den här veckan var det också några träffar som handlade om idrott. Jag har umgåtts med idrottsföreningar i snart mer än 30 år – lägger jag till mitt eget idrottande så blir det säkert 50 år –  i såväl Örebro, Västerås som Eskilstuna och jag vet vilken betydelse en idrottsförening kan spela för en ung tjej eller kille. Eller för ett helt bostadsområde eller by.

Jag har mött öppna, kreativa föreningar som satt ungdomarna och det sociala perspektivet i fokus men jag har också mött föreningar  i såväl min roll som förälder som kommunal tjänsteman som drivs av att få egna fördelar, profilerat sig på andras bekostnad eller gjort ”kommunen” till motpart istället för medspelare.

Min bestämda uppfattning är att det finns så mycket gott att hämta ur idrottsrörelsen i Eskilstuna. Idrotten är viktig för en stads utveckling.

Mitt Eskilstuna – mitt i Eskilstuna
Eftersom jag själv tidigare varit pendlare under 20 år så vet jag att det brukar krävas lite extra energi att komma igång med reserutinerna efter en ledighet.

Vårt näringsliv och kommunala organisation bygger både på våra egna Eskilstunabor men också på att det finns ett stort antal som vill, kan och orkar pendla in till Eskilstuna och Torshälla varje dag. 

Pendlarna är en del av en stads själ och just därför är också bra kommunikationer ett oerhört viktigt inslag i att bygga en modern ort.

Jag minns när det tog 1 timme och 40 minuter för att åka till Stockholm. Hade man otur med avgångarna så fick man ta sig via Flen och då pratar vi om 2 timmars resetid.

Jag minns också en bilväg till Västerås via Tumbo, över gamla Kvicksund och Ekeby som tog dryga timmen.

Under de här åren så var också pendlandet relativt återhållsamt. Vi arbetade där vi bodde. Var man utbildad kemiingenjör och bodde i Eskilstuna så fick man flytta på sig.

Idag är det ca 6- 6 500 som pendlar in till Eskilstuna varje dag och ugnefär lika många som pendlar ut. Det här är mycket viktigt för att Eskilstuna skall utvecklas. Dels kan man bo kvar här även om jobbet inte finns på den egna orten. Dels kan vi dra till oss välutbildad arbetskraft till Volvo och Mälardalens högskola, till vår kommun och landsting.

Så nästa gång du stöter på en pendlare – tacka henne eller honom för att de vill göra en insats för just vår stad.

På hemmaplan
Jag noterade att hustrun till och från var rödgråten under helgerna. Först blev jag lite orolig över om det var något jag bidragit till men sedan förstod jag att det var Louise Boije av Gennäs senaste roman…

Äldsta barnbarnet F fyller 13 år så nu har jag en tonåring i familjen – igen! Ska bli spännande säger jag till hans föräldrar som tittar lite undrande på mig.

Annars vet jag inte riktigt vad som hänt. Helt plötsligt så är jag inbjuden till en rad 60-års kalas. Och jag tänker – hur kan jag känna så gamla människor. Ja, hur det kan gå.

Annars lyssnar jag mycket på Van Morrison och The Xx just nu,

Ha en bra helg!

Annonser

Responses

  1. Hej Pär!
    Det glädjer mig mycket att samarbetet inom ”Västra Mälardalens Regionförbund” är på god väg att slå rot. Här kan Du personligen mantla en nödvändig ledarroll vid sidan av – eller under- politikerna,( ja det är ju så det hela styrs). Tänk gärna i termer av Västra Mälarstaden!
    För oss som har jobbat och rest över världen inses att denna centralisering är nödvändig! Fler exempel växer fram i Sverige. Regionkommuner kommer kanske att ersätta landstingen? Kan/får/vill Du tycka till om detta? Du som vistas i ”stormens kärna”!
    Vad gäller – en viss tendens hos Dig till ”antiålderism” – så kan Du räkna med många anhängare bland oss – mestadels 😉 – kloka och erfarna seniorer. Sverige behöver all ”kraft som kan uppbådas”. Det vore väl synd att ”kompostera” 40-talisterna?
    Mitt visionära sinnelag är ljust denna dag. Kanske vi även får en samverkansoptimal ”mittenallians” 2015. Vi är värda detta. Varje skattekrona är värd mera än en ”spänn” om den spenderas klokt.
    Vårsågod.

    Hans-Erik Fredbäck
    visionär

  2. Bra där Hans-Erik att du genomskådar mig när det gäller det där med ålder.

    Det är nog mest en egen frustration att jag inte ska hinna med allt jag har tänkt mig.

    Men håll med om att 61 låter bättre än 60…

    Pär E


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: