Skrivet av: Pär Eriksson | november 15, 2012

Veckan som gått – 46

På jobbet
Den här veckan så var det klass 3-varning. Starka stormbyar och blötsnö som skapade allvarliga problem i Eskilstuna för el- och vattenförsörjningen.

Nja….övning var det. Under en dag så fick krisledningsstaben öva ett fiktivt läge där hela samhället utsattes för allvarliga konsekvenser på grund av vädret. Det här är lärorikt och visar också hur sårbara vi är när det sker allvarliga händelser.

Jag tycker att vi klarade oss bra. Så till den milda grad att jag uppfattade ett av ”spelledningens” inspel på mitt mobilsvar som verklighet och satte en av våra skolor oförskyllt i beredskap på grund av att en elev var försvunnen.

Nå, ingen skada skedd och den aktuelle rektorns kloka summering var att det var bra att vi har en kommundirektör, förvaltningsledning och rektor som är på ”tårna”. Så kan det gå när man ska öva.

Delar av krisledningsstaben in action

Den här veckan träffades Näringslivskommittén. En av frågorna som diskuterades var planeringen av nytt bad och ny arena. Det känns stimulerande att känna näringslivets entusiasm och engagemang i en sådan här stor och viktig satsning som kommer att betyda så mycket för Eskilstunas utveckling. Ibland – kanske det bara är i en kommundirektörs värld – så tycker jag att det i media speglas som att ingen är nöjd. 

Jag är mitt uppe i medarbetarsamtal. Det här är viktigt och ett bra sätt att fånga upp hur året gått och vad som är viktigast 2013.

Min erfarenhet är att medarbetarsamtalen utvecklats genom åren. Från ett 1980-tal där de knappt ägde rum, till ett 1990-tal där fokus var mer trivsel och arbetsmiljö till 2000-talets mer prestation och lön fram till dagens mer genomtänkta metodik som en del i att diskutera uppdrag och överenskommelser.

Jag är mycket mån om att vi har medarbetarsamtal och dokumenterar dom i form av överenskommelser i hela organisationen. Det är ett sätt att skapa förståelse för helheten – från fullmäktiges beslut till medarbetarens möte med brukaren. Det är också ett sätt att träna på tydligt och modigt ledar- och medarbetarskap – dvs att vi är öppna och ärliga, ser varandras goda intentioner och drivs av en ambition att tillsammans skapa något bra.

Mitt Eskilstuna – mitt i Eskilstuna
Jag har bott i Eskilstuna i större delen av mitt liv men arbetat på annan ort. Jag har läst om kommunen i lokaltidningarna och följt händelser och skeenden på distans.

En sak som slår mig nu när jag är en del av Stadshuset och kommunledningen är att jag då sällan gavs möjlighet att se helheten. Det var fragment som passerade och jag var naturligtvis snabb att ha synpunkter på frågor som jag egentligen inte hade hela bilden av. Det som var komplicerat och komplext var i mina ögon enkelt. ”Det är väl bara att…” var en vanlig standardfras vid mitt frukostbord.

Här menar jag att media och kanske framförallt vi själva i kommunen har ett stort ansvar. Hur begripliggör vi, hur förmedlar vi helheten och komplexiteten utan att det uppfattas som att vi tar ifrån medborgaren dess rättighet och skyldighet att tycka och tänka brett och kreativt?

Jag tänker på det nu när jag ser Eskilstunas framtid växa fram. Ett nytt Fristadstorg, ett nytt bad och ny arena, en ny ishall, en ny högskola, modernisering av våra bostadsområden, nybyggnationer, stora investeringar i energiförnyelse, logistiksatsningarna i Folkesta och Kjula, snabbare förbindelser till Stockholm via Citytunneln om några år, ökad satsning på skolan, nya äldreboenden och förskolor, ett attraktivare å-rum…

Ett nytt Eskilstuna växer fram. Frågan är om vi ser det och om ges vi möjlighet att se det? Och kanske ännu skarpare – är vi intresserade av att se det? Eller lever vi med gamla bilder av vår stad?

På hemmaplan
Helgen innehåller ett Stockholmsbesök. Hustrun tycker att jag behöver fräscha upp höstgarderoben. Själv vill jag träffa barnbarnet.

Springer som av en händelse på musik- och kulturjournalisten Andres Lokko. Tvekar föst men bestämmer mig för att gå fram till honom och berätta hur mycket hans journalistik och alla musikrescensioner betytt under åren.

Lokko blir glad – som människor blir när man berömmer –  och berättar att han är född i Torshälla. Det är stort…

Annars lyssnar jag mycket på Kewin Rowland just nu.

Ha en bra helg!

Annonser

Responses

  1. Bra att du vågade dig fram till vår idol! Han har betytt mycket!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: