Skrivet av: Pär Eriksson | november 4, 2012

Om ett mail, stolthet och vikten av vattna det som växer

Det kom ett mail;
”Hej, idag är min sista arbetsdag. Det har varit en fantastisk arbetplats med jättebra och kompetenta arbetskamrater och god  gemenskap, som jag är rätt säker är något som våra besökare, chefer och medarbetare,  känner som mycket positivt. Jag kommer sakna det mycket.

Det har också varit väldigt trevligt att ha Eskilstuna kommun som arbetsgivare, så det är med stor tvekan som jag slutar nu.

Bästa hälsningar och allt gott framöver.”

Att se det som växer
Genom åren har jag fått hundratals från medborgare och medarbetare. Många gånger med berättigad kritik och kloka synpunkter men nästan alltid med en utgångspunkt som andas missnöje.
 
Det är i någon mening förståeligt och det är något som också ingår i chefsrollen att möta och ta till sig. Samtidigt slår det mig vad det är för livsfilosofi som gör att vi har svårare att se möjligheterna, styrkorna, peka på det som växer, det som ger energi än det som tar energi.
 
Jag har inget enkelt svar men jag tror att det bl a handlar om att känslan av stolthet är svårfångad. När vi läser mailskrivarens budskap så känner vi påtagligt att hon trivts bra på sitt jobb. Hon markerar också att hon uppskattat sitt arbetslag och sin chef.  Hon till och med markerar sin känsla för Eskilstuna.
 
Forskningens lärdomar
Och jag tror att vi där har en del av svaret. Jag lyssnade i veckan på Jonas Welander, doktorand på Mälardalens högskola. Han deltar i ett forskningsprojekt tillsammans med Västerås och Eskilstuna där vi försöker fördjupa frågan om hur stolthet för arbete skapas.
 
Vi är alltjämt mitt uppe i arbetet och det kanske är för tidigt att dra för snabba slutsatser men det Jonas pekar på är att stolthet och känsla för yrket, uppdraget och arbetsgivaren skapas i trivseln i det nära arbetslaget men också vilket nära chefsskap som utövas och förmågan att känna sig som en del av en helhet.
 
 
Min egen erfarenhet pekar i samma riktning som det vår doktorand pekar på. Jag har haft ynnesten att få arbeta på alla nivåer i den kommunala organisationen. Jag har varit medarbetare och betraktat mina chefer och ”min” kommun, jag har varit enhetschef för en mindre arbetsgrupp och tyckt till om kommunledningen, områdeschef för flera verksamheter och påtalat att det satsas för lite på just min verksamhet, förvaltningschef med bred överblick och nu i rollen som kommundirektör.
 
Min slutsats är att jag känt motivation i alla dessa roller och uppdrag men på olika sätt. Dels har jag nästan alltid haft väldigt bra chefer som sett mig, som trott på mig och gett mig utrymme. Dels har de på ett bra sätt lyckats förklara helheten och att just mitt bidrag leder till något större.
 
Jag har också haft förmånen av att ha bra arbetskamrater. Vi har inte alltid varit överens men vi har haft en riktning tillsammans. Jag har också arbetat i tre kommuner som varit utvecklingsinriktade.
 
Min lärdom är att vi behöver ha mer kunskap och förståelse för varandras roller. Politiker, chefer och ”dom” i Stadshuset behöver bättre förstå verksamhetens logik, hur en vardag ser ut i en förskola eller på ett äldreboende.
 
Om vi menar allvar med att enheten är organisationens grundsten så måste en djupare förståelse växa fram för hur värdeskapande sker ute i mötet mellan medarbetare och brukare.
 
Samtidigt behöver medarbetare och den nära chefen förstå helhetens logik. Dvs hur tänker politiken, vilket uppdrag har de, hur värnas helheten? Och ”dom” där i Stadshuset hur ser deras vardag ut, vad är det för frågor de brottas med?
 
Så agerar och tänker en modern organisation – dvs den ser alla delar i en organisation och förstår att alla har en viktig roll i att skapa en bra stad. Jag skulle vilja se mer av det tänkandet. Mer av att vi är ett team tillsammans som skapar värde. Mindre av ”vi och dom” eller letande av syndabockar eller ”dom” borde förstå.
 
 
Vi borde vara mer rädda om varandra. Kanske spara de snabba och enkla svepande slutsatserna som oftast präglas av frustration till en mer genuin värme och känsla för våra jobb, våra uppdrag, vårt arbetslag och vår kommun.
 
Och det är precis det som vår mailskriverska fångar i sitt enkla hej och tack till Eskilstuna. Så enkelt och så värmande och samtidigt så svårt.
 
Och vad hon också gör – utan att det kanske var hennes direkta syfte –  hon får en kommundirektör som blir än mer energifylld och inspirerad. Det är så vi fyller på, ger varandra positiv återkoppling, ser varandras goda intention och förmår att vattna det som som växer.
 
Vi pratar om en modern kunskapsorganisation. 
 
Ha en bra vecka!
 
 
Annonser

Responses

  1. Att känna sig nyttig och efterfrågad skapar arbetsglädje. Vi är självfallet olika i många hänseenden , men tack och lov för mångfalden,
    Ömsesidig hänsyn och respekt samt ett gott medarbetarskap ger arbetsglädje. Arbetslivet upptar en stor del av våra liv och de måste levas väl! En förståndig ledare kan inte nog uppskattas.
    Hänsyn och respekt!!!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: