Skrivet av: Pär Eriksson | oktober 21, 2012

Om ett zoo, människa och djur och vikten av etik och värdighet

Det var i slutet av 1980-talet och jag var på besök på ett behandlingshem för vuxna missbrukare. Jag kom ihåg att de hade en tygbonad i köket med en text där andemeningen var att vi ska i vart fall inte göra skada.
 
 
Jag kom ihåg att jag som ung socialarbetare tyckte att det var väl passivt och återhållsamt…”vi ska i vart fall inte göra skada…” 
 
Med tiden kommer erfarenheten och i bästa fall någon slags form av klokskap. Det ivriga, det snabba, det omedelbara, det kortsiktiga, det brinnande ersätts av en djupare livsvisdom att livet har sitt eget flöde och sin egen rytmik.
 
Det här behandlingshemmet bar uppenbarligen på den visdomen – dvs att ska vi arbeta med svåra frågor som handlar om beroendetillstånd och mänsklig sårbarhet så krävs en etik som just tar utgånspunkten i en ödmjuk inställning att ”vi ska i vart fall inte göra skada”.
 
Jag tänker på de här minnesbilderna när vi nu har att förhålla oss till den allvarliga kritiken som finns över djurhållningen i Parken Zoo. Såväl den politiska- som tjänstemannaledningen är överens om att det vi tagit del av i TV4-reportaget är oacceptabelt och att vi förväntar oss att Parken Zoos ledning vidtar nödvändiga åtgärder.

Att skapa förståelse för helheten
Mitt syfte med den här krönikan är inte att lösa eller räta ut alla frågetecken vad gäller Parken Zoo utan mer att försöka fördjupa samtalet om etik och förhållandet mellan människa och djur. Jag tror att det är där man måste börja, det är ur det samtalet vi sedan kan agera långsiktigt. 

Det är otvetydigt så att människan har satt sig över djuren. Man behöver inte vara en hängiven djurrättsaktivist för att förstå det. Det finns naturligtvis historiska skäl och begripliga orsaker där djuren i någon mening använts som en del i människans utveckling.

I det förstone som omedelbar föda för överlevnad. Under det tidiga agrara samhället och sedan i det moderna bondesamhället som boskap fram till dagens djurindustrier där kycklingar, grisar och nötkreatur förvandlats till produktionsenheter för att tillfredsställa konsumtionsmönster och kraven på billig mat.

Vi kan ha olika synpunkter på den här utvecklingen men jag tror att det är viktigt att förstå den här historiska processen och dess rotsystem. Annars blir allt obegripligt. Det är i den här kontexten vi måste sätta in djurparkernas existens.

När de växer fram på 1950-talet så är det i det förstone ett försök att skapa hembygden, landsbygden och skogsbygden i staden. Tydligast manifesterat i ett Skansen men också i ett Parken Zoo och ett Furuvik.

Den gamla djurparkens logik
Jag har starka minnen om hur morfar – som var bonde och en skogens man – höll mig i handen när vi gick runt i dåvarande Parken och tittade på älgar, björnar och hjortar. Jag fascinerades över hans berättelser och han beskrev hur de djuren levde granngårds hans hembygd och vardag.

Vi tittade på djuren. De var för oss. Eller för att använda fotografen Mattias Klums ord ”djurparkerna blev ett slags tittskåp”.

I takt med tiden flyttade världen in i Sverige och också in i våra djurparker. När jag besökte djurparker med mina barn på 1980-talet så hade älgarna och björnarna ersatts av mer exotiska djur. Nu pratade vi tigrar, lejon och elefanter. Världen visade sig och öppnade våra ögon men alltjämt var det ”tittskåpets logik”. Djuren fanns för oss.

Ett nytt samhälle – en ny agenda
Vi skriver nu 2010-talet och dagens moderna samhälle och moderna människor sätter med rätta en annan agenda. Djuren har ett egenvärde. De är inte ”bara” mat eller roliga att titta på. De har egna känslor, ett eget liv som är värt att respektera. Därför formulerar också den unga generationen – de som hållt oss i händerna på 1980- och 1990-talet – krav på etik och en värdig djurhållning.

Man ifrågasätter minkfarmar, onödig köttproduktion, ovärdig hantering i form av långa djurtransporter etc. Även djurparkernas existens ifrågasätts. Samhället måste förhålla sig till det här. Och jag tror att vi här har en del av svaret till varför reaktionerna nu blir så starka.

Ibland slår de över och blir till hot och misstänkliggörande. Inläggen på Parken Zoos Facebook är inte bara konstruktiva utan följer också drevets logik i jakten på syndabockar och hämnd. Men bakom det finns ett engagemang som vi ska ta vara på.

Detta samtidigt som vi också förstår och bejakar medias roll som granskare och bevakare. De kan inte alltid ställas till svars för hur omgivningen reagerar.

Parken Zoos framtid kommer att avgöras i dess förmåga att lyssna, ta till sig kritik men också att våga stå upp för allt det bra som görs och gjorts.

Jag har följt Parken som besökare i mer än 50 år. De senaste åren i min roll som far- och morförälder men kanske framförallt i min roll som kommundirektör och representant för ägaren.

Det finns en verksamhetsidé och en passion för att ”Rädda världens djur”. Den är äkta och upprätthålls av engagerade och drivande medarbetare.

Det är ingen tillfällighet att Parken Zoo driver ett stort antal projekt som har till syfte att rädda arter. Parken ingår också i ett internationellt nätverk av djurparker som drivs av den idén. Bort från ”titt-skåpet” till att försöka skapa förändring där djuren och deras behov står i centrum. Och ändå så går det fel.

Den moderna djurparken
Parken Zoo har nu att möta det här eller rättare sagt alla djurparker har att möta den här nya utmaningen annars är deras historiska uppdrag fullgjort.

Jag tror att det finns plats djurparker i det moderna samhället. Men det förutsätter att vi än mer förmår sätta djuren i fokus. Det förutsätter att allt arbete sker i total öppenhet. Det förutsätter att de som driver och äger djurparker är redo att lyssna till och ta till sig kritik.

Men det förutsätter också att alla engagerade på allvar deltar i samtalet och drivs av en ärlig vilja att göra gott. Där kan du och jag göra skillnad.

Och i de bästa av världar går Eskilstuna, Parken Zoo och alla engagerade stärkta ur det här. Och kanske framförallt och ett krav – att djuren blir vinnare.

Då har de här händelserna skapat något bra och vi kan återigen vara stolta över detta Parken som funnits i mer än hundra år.

Och kanske vi kan brodera en ny tygbonad med texten ”vi ska göra rätt, vi ska ställa till rätta”

Ha en bra vecka!

Annonser

Responses

  1. Tack för ett fint inlägg som lyfter fram det positiva i båda sidorna i debatten, du har en fantastisk förmåga att hitta rätt ton i dina blogginlägg.

    • Tack Elin för dina uppmuntrande ord. Då skriver jag på….

      Ha det
      Pär E

  2. Nu i veckan ”bränns bevisen” eftersom kadaverresterna destrueras. Jag tyckte mig se rester i ”fryshuset” av pälsen från en vit tiger! Det blev det ”värsta” intrycket för mig. Tänk om någon hade framfört idén att stoppa upp den vita tigern! Parkens signum sedan många år.
    I övrigt är det bra att oegentligheter avslöjas och att grövre missförhållanden bestraffas. Ansvarsbegreppet innehåller en personlig risk att misslyckas och förlust av chefsskap. Så måste det vara! Goda ledare växer inte på träd. Och dåliga ledare skall vara lätt utbytbara. Inga nepotistiskt grundade fallskärmar!

    Men nu är det framtiden som räknas.
    Förhoppningsvis kommer djurparken att successivt få en ny ”inhemsk” karaktär. Även en skogs- och lantbruksinriktning kan tänkas, liksom en miljömässigt hållbar demonstrationspark. Björnar, vargar, vildsvin, grisar och kor. För detta krävs stora arealer. Går dessa att hitta på bussavstånd?
    Alla ”främmande” exotiska djur bör koncentreras på ett fåtal ”riksparker” om så bedöms nödvändigt.Statliga medel och bevarandepolitik måste tillföras.

    Djur och nöjespark (inkl. gästande cirkusar) går nog att förena för dagverksamheter.

    Vuxennöjena får hänvisas till våra ”arenor”!

    Låt oss gå vidare med högburna huvuden!
    Kaos föder alltid ”ordning”. Omtag och nytag gäller nu.
    Måtte politikerna finna en ”absolut” majoritet för detta!

    Livet går vidare

    Hans-Erik

  3. Tack Hans-Erik för din reflektion. Utmaningen just nu är väl att behålla förmågan att tänka efter för att göra rätt. Att vara snabb och att reagera är inte så svårt men att göra rätt långsiktigt kräver något mer.

    Jag uppskattar ditt engagemang för djuren och för Parken.

    Ha det
    Pär E


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: