Skrivet av: Pär Eriksson | augusti 26, 2012

Om en fjäril, en orkan och vikten av att tänka helhet

Kan en fjärils vingslag i Kina orsaka en orkan på andra sidan jordklotet? Ja, kanske.

Den här veckan ställs det lite extra krav på läsaren därför att innehållet kan vid det förstone tyckas lite snårigt. Men hav förtröstan. I slutet blir det enkelt och förhoppningsvis begripligt.

Nya vetenskapliga paradigm
Under första hälften av 1900-talet bryter de nya humanistiska vetenskaperna fram. Förvisso fanns redan embryon hos de tidiga filosoferna och tänkarna och i 1700-talets upplysningsperiod men det är först nu som psykologi, sociologi och modern filosofi får fäste.

På ett sätt var det en avspegling av samhällsutvecklingen. Den starka tron på religionens kraft, biologi och arvets ödesmättade dynamik ifrågasattes allt mer.

Om religionen och biologin i någon mening försökte svara på varför det var som det var så var snarare de nya vetenskaperna ett försök att svara på hur det kunde bli.

 

Långt in in våra dagar är alltjämt 1600-talets Issac Newtons och René Descartes världsbilder en del av vårt sätt att tänka. Idéer om att människan är två delar – kropp och själ – och allts mätbarhet.

Newtons arvtagare menade också något förenklat att om vi gör handling ”A” så leder det till det logiska ”B”. En förenkling som säkert hade bäring på dåtidens värld men ger knappast någon vägledning i dagens moderna sammansatta och komplexa samhälle.

Systemteorins genombrott
Under1900-talets första hälft växer inte bara de nya vetenskaperna fram utan som en följd av det börjar nya idéer och tankemönster formuleras om hur saker och ting hänger ihop.

En betydande fåra är den sk systemteorin – eller mer preteniöst på engelska General System Theory – som tar sin utgångspunkt i att saker och ting är ömsesidigt beroende av varandra och kan beskrivas som levande och öppna system för omvärlden. Långt från Newtons värld.

Systemteorin menar att det är inte bara är inom fysiken, kemin, biologin och aerodynamiken som den här logiken gäller utan den är direkt överförbar på samhällen, organisationer, arbetsplatser och familjer. Öppna och levande system som ständigt interagerar med och samspelar med omgivningen. 

Den moderna ekologin och synen på långsiktig hållbarhet är ett exempel på en disciplin som hämtar sin inspiration ur det synsättet.

När systemteorin fick sitt genombrott så utmanades gamla tankemönster om att vi verkade i slutna system som enkelt gick att påverka i linjära system där A ger B. Systemteorin pratar snarare om cirkulära samband.

Det är heller ingen tillfällighet att systemteorin i det förstone fick sin praktik inom familjebehandling och i det sociala arbetet på 1970- och 1980-talen.

Erfarenheterna av att ”lyfta bort” problemet från familjen – t ex en vilsen tonåring – via placeringar och fokus på symptombäraren visade sig ge få eller inga resultat.

Slutsatsen blev att man behövde arbeta med hela systemet – omgivningen, skola och familj. Då kom förändringen.

In i vår vardag
Och precis där har vi erfarenheten och lärdomarna från det systemiska tänandet. Vi behöver se helheten, vi behöver förstå inom såväl politiken som i våra verksamheter att det som ser ut som ett enkelt beslut nästan alltid ger effekter någon annanstans i systemet.

Vi behöver öka vår förmåga att göra dom helhetsanalyserna, bl a för att motverka ropen på enkla lösningar som sällan ger resultat.

Eftersom systemteorin eftersöker och driver mot förändring – till skillnad mot att driva mot att ”ha rätt” – så bygger tankemodellen på ständig nyfikenhet och förmågan att se den andres goda intention.

Om vi förstår hur ”den andre” tänker, den världsbild som den bär på så ökar också vår förståelse för våra egna motiv och hur förändring kan ske.

Systemteorin betonar att alla människor agerar utifrån sin förståelse för en situation. Det är en insikt som om vi vårdar den kan ge stora effekter för vårt arbete.

Den offentliga sektorns uppbyggnad har under hundra år hämtat mycket av sin struktur från det militära och industrin. Tydliga hierarkier, manualer, befattningsbeskrivningar, ordergivning  etc. Det har i många stycken varit framgångsrikt när Sverige tagit sig från fattigdom till välfärd.

Det moderna kunskapssamhället  och dess medborgare och medarbetare kräver dock något annat i form av delaktighet och kanske det viktigaste – att vara medskapare.

För om det gamla samhällets logik byggde på att kunskapen och kompetensen fanns hos utpekade specialister och i ”toppen så bygger den nya samhällets logik på att kunskapen finns längst ut i mötet mellan brukaren/kunden och medarbetararen.

tip

Om vi på djupet förstår det så förstår vi också betydelsen av att alla medarbetare och medborgare ges möjlighet att inte bara förstå utan också att påverka skeenden.

Sådana moderna kunskapsorganisationer karaktäriseras av extremt mycket dialog och samtal. Den känns igen på dess förmåga att resonera och se helheter. Den pratar sällan om ”vi och dom” utan ser allas roll.

En sådan organisation agerar moget och modigt. Den pratar väl om varandra och vårdar relationer samtidigt som den innehåller människor som är raka och ärliga utan att vara oartiga.

I Eskilstuna kommun har vi tagit de första små stegen till att utveckla en sådan här organisation. Och under de närmaste åren fokuserar vi nu på medarbetarskapet.


Några kommer att rynka på näsan eller att vara sunt skeptiska. Det är då vi behöver vara några som förstår att den där orkanen som blåste i våras faktiskt hade sin upprinnelse från en fjäils vingslag i Kina.

Så otroligt, så sant och så systemiskt…

Ha en bra vecka!

Annonser

Responses

  1. Svårt att fånga djupet i ditt budskap så här en sen kväll, men…
    ”Först bortom det komplicerade, brukar man finna det enkla”. För att hitta det man söker är det självfallet en fördel att förmå se helheter, Systemvetare brukar vara goda stigfinnare, men hur ska vi kommunicera? Som man frågar får man svar? Betänk: ”En konsult är en person som lånar Din klocka och talar om vad tiden är”. Det var kanske elakt mot konsultkåren.
    Först när man vet vad man vet, inser man hur lite man egentligen vet.
    Ack ja, ge oss ”latmask-appar” i form av sk expertsystem”.
    Undrar hur vår hjärna mår när den ska interageras med intelligenta kunskapssystem. Det får vi inte veta i vår generation. Men den sanna vetenskapen bygger vidare, om och om och om igen…
    Nej nu tar jag ett par Alvedon!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: