Skrivet av: Pär Eriksson | augusti 16, 2012

Veckan som gått – w 33

På jobbet
I stort sett är alla arbetskamrater tillbaka. Det bubblas och sorlas i kafferummet och jag hör orden vila, sol och regn, myggor, läsning, bygga och brygga, besök, resor och glädje. Och det är väl så sommaren skall vara. En period av tillfälle till att vila hjärnan, att få ägna sig åt något annat.

Min egen summering av Eskilstunas sommar skrivs i positiva ordalag. Våra verksamheter har fungerat bra – glöm inte att stora delar av den kommunala verksamheten tar inte semester. Vården, socialtjänsten. ungdomsarbetet, myndighetsutövningen, vatten och elen, räddningstjänsten stänger aldrig av.

Om våra medarbetare skall kunna ta ut sin välbehövliga semester så är vi beroende av bra vikarier. Jag vill passa på att tacka alla som arbetat hos oss i sommar. Ni är viktiga!

Jag skriver också med positiv penna när det gäller Eskilstuna och Torshälla som orter. Många besökare – inte minst i Parken Zoo – men också arrangemang som samlat många. Jag tänker på mer än 6 000 i Sundbyholm på Kentkonserten och mer än tusen besökare på Nordiska mästerskapen för islandshästar och en lyckad Å-fest och Årbyfestival.

Lägg då till alla konserter, teatrar och musikstunder i och runt om Eskilstuna så skönjer vi ett vackert Sommareskilstuna.

Tack till alla som bidragit till att Bibliotekstorget blev en succé. Något för grannen Fristadstorget att ta lärdom av. Vi får väl se om de kan prata med varandra.

Ni kanske tycker att jag blir storvulen men vi har också varit i Almedalen i Visby och mottagit pris som Årets Miljökommun och vi var enda kommun som representerades på årets Pridegala i Stockholm. Bra Eskilstuna!

Det betyder inte att jag förringar skottlossningarna för några veckor sedan. Det är mycket allvarligt men det får inte ta ifrån oss Eskilstunas själ – värme och välkomnande.

Jag noterar att det är fler som föds i Eskilstuna än som avlider, fler som flyttar in än flyttar ut, fler som gifter sig än skiljer sig. Några rynkar på näsan åt det här och beklagar sig. De förstår inte att många av landets kommuner sliter med en åldrande befolkningsstruktur och flytt- och födelseminskning. Ett sådant Eskilstuna är tuffare att bo och leva i och att vara ung i. Vi som var med på 1970- och 1980-talens tapp av jobb och befolkning har egna erfarenheter.

Den här veckan är jag inbjuden till att träffa medarbetare på träningskolan Idun och Odlaren. Jag uppskattar mycket den här typ av inbjudan och jag kommer bl a att lyfta den utveckling som skett när det gäller synen på funktionshinder.

Min bild är att vi har en mycket bra verksamhet för våra barn och elever med någon form av funktionshinder. Det är ofta ett tecken på en kommun som vill något – att ha fokus på alla.

Mitt Eskilstuna – mitt i Eskilstuna
Eskilstuna och Torshälla är också sina landsbygder. Allt är en helhet. Utan vår vackra natur, åkrar och ängar, Mälaren och Hjälmaren så vore vi inte det vi är. Allt detta förutsätter också en landsbygd som lever.

Jag vet att det är tufft. Samhället och kraven har förändrats sedan mormor och morfars liv med djurhållning och ett aktivt skogs- och jordbruk. Vi stadsbor får passa oss så att vi inte lever kvar i nostalgiska Bullerby-bilder av hur det är att leva på landsbygden.

Livet och logiken är annorlunda idag. De som bor och verkar i Näshulta, Gillberga, Lista, Ärla, Kjula, Barva och våra andra landsbygdsområden vet det.

Samtidigt så blir jag så glad när jag ser den kraft som t ex finns i Näshulta. Nu är de igång och driver sin egen friskola och deras Näshultadagar är exempel på engagemang.

Initiativet i Torshälla med sk matmarknad är värd en applåd. Här får bönder och närodlare möjlighet att visa upp sina produkter och vi konsumenter får möta något annat än det vanliga välpackade sortimentet som transporteras runt.

Jag har i sommar själv med egna ögon sett hur det spirar av olika initiativ i lokala kyrkor och hembygdsgårdar. Eskilstuna och Torshälla när vi är som bäst.

På hemmaplan

Den klassiska torrdasset blev en bra lekstuga

Helt plötsligt saknar jag alla barnbarn. Vart tog dom vägen? Jo, deras egna ”arbeten” har redan startat upp men jag hör att de är fulla av nyfikenhet. Nya kompisar, ny personal i förskolan och nya lärare. Vässade pennor och nya olästa skolböcker. Kan det bli bättre?

Kräftsäsongen är igång även hos familjen Eriksson och i helgen så mötte jag ”stor-Rune”. Han har legat och ruvat där några år men till slut tog vi honom. Han var riktigt god den rackaren.

Min mamma har precis fyllt 91 år och hela familjen samlades förra helgen. Det är en sådan ynnest att få leva fyra generationer samtidigt. Jag är så tacksam för att få uppleva det.

Jag har bjudit in mina gamla arbetskamrater från Västerås som nu är lite utspridda över Mälardalen och Mellansverige. De blir en reunion med 5-kamp, frågesport och många berättelser om hur det var förr och hur det är nu.

Ha en fortsatt bra sommarhelg!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: