Skrivet av: Pär Eriksson | juli 22, 2012

Sommarpärspektiv VII 2012…å möjligheter och Utöya

Under oöverskådlig tid så kommer 22 juli att vara starkt förknippat med Utöya. Ett år har passerat sedan vi nåddes av berättelser och bilder om hur 69 människor – företrädesvis ungdomar – avrättades på en lägerö i Oslo.

Analyserna, debatterna och reflektionerna har avlöst varandra under året. Rättegången har precis avslutats och tydligt är att massmördaren menade det han gjorde.

Bilden av galningen, den psykiskt sjuke eller tokstollen har fått sig en törn och kanske det är där vi har den framtida utmaningen. Allt vore naturligtvis så mycket enklare med att det var en tragisk isolerad händelse med en galning i fokus.

Anders Breivik är ingen seriefigur eller en karaktär i ett dataspel. Nej, han växte upp i det här samhället, i den här miljön. Han finns i ett sammanang och just därför har vi alla ett stort ansvar framöver.

Vi lever mitt uppe i en tid då världen egentligen har alla möjligheter. Resurser, ekonomi, kunskap och kompetens har aldrig varit större. Världen har aldrig varit så öppen som just nu. Många av de stora smittsamma folksjukdomarna trängs tillbaka. Barnadödligheten minskar, flern barn lär sig läsa och skriva.

Traditionella diktaturer och hela samhällssystem är satta under tryck.Konsumtionssamhällets slit och släng ifrågasätts och ersätts av mer moderna hållbarhetstankar.

Vi lever i en tid då vi aldrig haft större möjligheter…å ända inte.

Sociala spänningar, etniska och religiösa konflikter tenderar att ta överhanden. Dialog ersätts av oförsonlighet, samförstånd och förståelse av konfrontation. Djup mänsklig mognad ersätts av lättkränkthet. Ordet ersätts av vapen och våld.

Och det är precis i den här paradoxala samhällsatmosfären vi ska leva och verka.

Politiken och ideologierna i sig själva spelar naturligtvis en stor roll. Men som jag ser det måste några grundläggande fundament vara bärare, vara den kontext som vi tar spjärn mot. Vara de ledstänger vi kan hålla oss i när vi upplever det svårorienterad och motigt.

Det handlar om humanism och demokrati. Enkelt utryckt att se den andre i sig själv. Ett samhälle som bygger på lite mer oegennytta, lite mer altruism, lite mer ”vi” istället för ”jag”, lite mer tillsammans än var och en för sig tenderar att utvecklas. I vart fall om vi ska tro historien.

Här ligger också nyckeln till hur man utvecklar en stad eller en region. Inte bara den moderna och attraktiva staden…utan den humana staden.

Det är precis där vi ska ta utgångspunkten, det är där vi ska sikte. Inte låta oss nedslås av händelsen på Utöya. Jag tror att det är så de norska ungdomarna skulle vilja att vi agerade. Att återerövra humanismen.

Ha en fortsatt skön sommar i solen!

Annonser

Responses

  1. Bra och balanserade omdömen.

    • Tack Hans-Erik. Hittade du sommarprogrammet?

      Fortsatt bra sommar!
      Pär

      • Ja, tack ”morfar” mm!
        Intressant lokalkanal. Uno Z kom efter Dig, också givande kåseri.
        Eskilstuna-Kuriren borde nu stå på tur för en lokal TV-kanal, pss som Östgötacorren här i Östegötland.
        Nu väntar en skön solsommarvecka här i Kinda.
        ///H-E


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: