Skrivet av: Pär Eriksson | juli 14, 2012

Sommarpärspektiv IV 2012

Och så ligger dom där i en trave – sommarböckerna. För läsning tillhör sommaren. Lite mer tid, lite mer otvunget.

Men de obligatoriska deckarna får vänta för i högen ligger också Zlatan Ibrahimovic ”Jag är Zlatan” och fotbollsmålvakten Magnus Hedmans ”När ljuset släcks”.

Det blev några dagars spännande läsning. Inte bara för att det handlar om fotboll utan för att det är två böcker som på lite olika sätta beskriver ett nytt Sverige.

Båda är förortsbarn – Zlatan från Rosengård och Magnus från Vårby Gård söder om Stockholm. I någon mening är det berättelsen om när idrotten är som bäst. Talang går före bakgrund. Du kan slå dig fram om du är ambitiös och har talang oaktat din sociala och etniska bakgrund.

Men berättelserna är så mycket mer – särskilt Zlatans. Det beskriver ett land, en stad med sociala spänningar. En känsla av ”vi-och dom” och Zlatans öppna berättelse om sin uppväxt där det ofta saknades både regler, kärlek och mat skapar inte bara en förståelse för vem Zlatan är utan lär också något om samhällsatmosfären och det land vi bor i.

Och det går inte att inte påverkas av Zlatans drivkrafter och totala hängivenhet till den talang han bär. Och kanske är det så – Zlatan själv antyder det – så blev fotbollen räddningen bort från kriminalitet och ett socialt vingklippt liv.

En extra eloge till författaren David Lagercrantz som varit Zlatans penna. Det här är en bok som också kan läsas av den oinvigde. 

Magnus Hedmans bok har en annan ingång. Den berättar nästan på ett klämkäckt sätt om hans uppväxt, sina föräldrars värme och engagemang och vägen från Vårby till AIK och senare landslaget och proffslivet. Vi har läst det förr.

Nej Hedmans berättelse blir snarare intressant när han slutar med fotbollen. Från strålkastaljuset in i det totala mörkret med missbruk av anabola steroider, narkotika och svikna relationer.

Samtidigt slår det mig att lite av min egen romantisering av fotbollen och lagsporternas kamratskap får sig en törn. Både Zlatan och Hedman beskriver en stämning – åtminstone i de stora proffsklubbarna – som karaktäriseras av starka egon, hierarkier, utfrysning och till och med våld bland lagkamraterna. Långt från det som predikas som idrottens själ.

Och det är väl här både Zlatan och Hedmans berättelser till slut står mig upp i halsen. Jag, jag, jag…..och kodorden blir pengar, berömmelse, sk respekt och känslan av två killar som någonstans blivit kränkta. Som om livet var enkelt. Som om livet var en fotbollsmatch där bara den som vinner räknas.

En sak som glädjer mig. Båda lyfter upp de förra förbundskapterna Tommy Söderberg och Lasse Lagerbäck som viktiga och bra personer. Respekt säger jag. I slutändan så kanske den där svenska modellen ändock håller – att vi är ett lag och spelar tillsammans…

Jag slänger blicken mot mina sommarböcker och skymtar en bok av Dalai Lama…

Ha en fortsatt skön sommar!

Annonser

Responses

  1. Hej SommarPär!
    I ett väl fungerande mångfaldssamhälle finns utrymme för alla att bli vinnare!
    Det viktigaste är ändock att kämpa väl .- att vara en sann och god medmänniska. Jag är ändå bäst på…!
    Med broderlig hälsning
    Hans-Erik
    PS. På måndag håller Du ditt lokala radiotal, står det i min kalender. Har Du möjligen en länk att bjuda på? Kanske You Tube, eller …. DS.

    • Hej Hans-Erik!

      Du lyssnar antingen direkt på måndag 16 juli 15.00 på 92,7 eller lyssnar i efterhand. Då hittar du alla sommarprogram på Radio Eskilstunas hemsida. Sök på Radio Eskilstuna 92,7.

      Ha det
      Pär E

      • TACK för informationen!
        ///H-E


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: