Skrivet av: Pär Eriksson | juni 10, 2012

Om fotbollens själ, en stads utveckling och vikten av att förstå förändringens logik

Då var det dags för fotbolls-EM och våra media kommer att fyllas av analyser och oändligt studioprat. För några en lycka. För några andra en pseudohändelse som skymmer annat.

Själv tilhör jag nog de förstnämnda. På ett märkligt sätt så är idrotten i allmänhet men kanske fotbollen i synnerhet en del av mig.

Fotbollen som markör för utveckling
Och det är svårt att vaccinera sig mot fotbollen som företeelse. I vart fall om man är uppvuxen granngårds till Ekängen i Eskilstuna. Ekängen symboliserar för mig mer än 50 år av ett fotbollens Mekka. Det var här man hade kompisarna, det var här man träffades.

Och kanske min kärlek till fotbollen också handlar om att växa upp i ett 1950- och 1960-talets Eskilstuna. En tidsepok som starkt präglades av fotbollen. Jag kan fortfarande känna och höra stämningarna från Tunavallens 22 491 åskådare ”Vita blå – friska på Hej!”. Det låter kanske lite torftigt mätt mot dagens supporterkultur och avancerade tifon men för en lite kille i 10-års åldern som var svältfödd på upplevelser utanför kvarteret så var det här ett möte med ett liv jag bara trodde fanns i Rekord-Magasinet eller Max Lundgrens böcker om Åshöjden.

IFK – GAIS den klassiska matchen 1963 med 22 491 åskådare – Reinhold Edvardsson går upp i tuff  luftduell

Det var en tid då Eskilstuna blomstrade. Industrin gick på högvarv och våra pappor hade jobb. Det ackompanjerades av ett arbetsliv där också våra mammor var på väg att lämna hemmet för jobb inom handeln, service och industrin.

Allt fler av oss barn gavs möjlighet att studera och utbilda oss. På TV underhöll Lennart Hyland, vi lyssnade på Beatles och de första månfärderna var ett faktum. Kodorden var optimism och framtidstro.

Det är i det sammanhanget man också ska sätta fotbollen och IFK:s avancemang till allsvenskan 1963. Det blev det yttersta beviset för att Eskilstuna var på rätt väg. Få såg vad som var på väg att hända och få kunde läsa in de orosmoln som tornade upp. Förvisso blev Eskilstuna Årets Stad 1973 men så här i efterhand så var det nog mer ett kvitto på det framgångsrika 1960-talet.

Förståelsen för behovet av förändring
Alla samhällen, länder, städer och kommuner, orgsanisationer och företag genomgår förr eller senare någon form av strukturförändring. Om inte annat så trycker världsekonomin, ökad konkurrens, nya produktionsmetoder och ny kompetens på kravet på förändring.

Det handlar inte i första hand om att någon är dålig eller inte förstår. Nej det handlar om djupt mänskliga och samhälleliga förhållanden som är svåra att rå på.

Forskare och samhällsdebattörer brukar peka på att förändringar måste påbörjas när man ”står på topp” – inte när nedgången redan är på väg. Och det är precis här alla länder, regioner, städer, organisationer och idrottsföreningar (!) har sin utmaning; att förändra när det är bra!

Eskilstunas strukturomvandling känner vi – ca 10 000 förlorade jobb under 1970- och 1980-talen. Några menar till och med att vi alltjämt är mitt i den förändringen eller i vart fall lever i slutet av dess konsekvenser.

Ibland förstår vi inte de här sammanhangen utan tror att Eskilstuna är dåligt eller än värre att vi Eskilstunabor är dåliga. Olika rankingar och listor förstärker den bilden och istället för att synliggöra vad som sker så får det oss att sätta fokus på fel frågor. Tänk om vi kunde bli som den där småstaden utan stora bostadsområden och få arbetslösa…

Och så den där fotbollen som nästan är lagbunden och följer en stads utveckling. IFK sjönk i seriesystemen, föreningen var inte rustad för ett nytt läge och uppstickaren City var ännu inte redo att ta över som Eskilstunas bästa lag.

Men lika lagbundet som det är att någon form av strukturomvandling kommer – lika lagbundet är det att det växer motkrafter. Missmod vänds till ny optimism. Hukande huvuden och flackande blickar vänds till raka ryggar och tydliga blickar. Bland beklagandet växer ny idéer.

Och jag menar att Eskilstuna har vänt. Stora struktursatsningar som järnväg och förbättrade kommunikationer kombinerat med en växande högskola har starkt bidragit till det.

Detta samtidigt som företagen och människorna ställt om. Icke efterfrågade röda BM-traktorer blir till gula hjullastare. Nya företag föds utifrån nya idéer och innovationer.

En ny stad växer fram
Och så denna fotboll. IFK gör nu tappra försök att repa mod. City tar över fotbollens ledarskap och betonar noga att man nu heter Eskilstuna City. Serieseger och avancemang markerar rokaden och att Eskilstuna andas något nytt.

Det är heller ingen tillfällighet att vårt damlag United spänner bågen och drömmer om allsvenskan inom några år. Det är ett nytt samhälle som växer fram.

Diana och BK Sport bär vår stolta fotbollshistoria vidare. Detta samtidigt som klassiska klubbar som Svea, Svalan och Eskilshem går i graven men det är nya fotbollsklubbar som gör entré i seriesystemen. Nu heter de Al Salam, Babylon och Syrianska och Ekängen fylls på nytt. Ett nytt Eskilstuna växer fram.

Och ni som inte älskar fotbollen på det sättet jag gör – åk ut till Triangelborg, Torsharg, Fröslunda och Orrliden en kväll så får ni svaret på om varför fotbollen är så viktig. Hundratals tjejer och killar, tränare, föreningsaktiva, föräldrar, far- och morförädrar. Olika etniciteter och hudfärger, sociala klasser och bakgrunder. Fotbollen när samhället är som bäst.

Må vara att det finns starka drag av konkurrens och vinnare och förlorare i fotbollens värld men få samhälleliga företeelser har en sådan inneboende kraft och energi. Fotboll spelas över hela världen och spelreglerna är desamma.

Och kanske det som gör att fotbollen lever i mitt hjärta och i mitt liv – talang går före bakgrund. Det är inte dina föräldrars namn, arbete eller sociala status som avgör din framgång. Det är du och din förmåga att göra något för laget som  avgör.

Vita blå – friska på Hej! – och vi spelade 0-0 mot Gunnar Grens GAIS och blev klara för allsvenskan. Året är 1963 och Eskilstunaborna hade aldrig varit stoltare. Och det är en liten ljushårig kille där på kolstybben på Tunavallen som tror att det är på allvar. Att Eskilstuna duger.

Och jag tror mig ana att den dagen kommer då vårt lag spelar i hösta serien. Men vägen dit är lång och tuff. Framgångarna och motgångarna kommer att komma i takt med att Eskilstuna utvecklas som stad. Det går hand i hand. I den meningen är fotbollen och staden ett. 

Några kommer att vilja hålla emot. De kommer att peka på att Eskilstuna är dåligt, gärna med en rankinglista i bakfickan. Det är också lagbundet.

2-1 säger jag till de som vill något…heja Eskilstuna, heja Sebastian Larsson och heja Sverige!

Ha en bra vecka!

Annonser

Responses

  1. Pär!

    Tack ännu en gång för Dina lärande och uppbyggande tankar!
    Tänk om Du nu fick virtuella ”vingar” och började promota Eskilstuna flygplats!
    Eskilstuna- Flygstaden! (Och logistikstaden nr 1)
    I min stundtals flyktiga hjärna har flygplatsen och ”arenorna” geografiskt förenats i Kjulaområdet. Givetvis med hotell och restauranger med mera.

    Hört från X-stad : ”Vad gör Du i helgen? Flyger till Eskilstuna för X-konserten”! Endast den egna fantasin sätter gränser. Det mesta är möjligt bara man ”tror”! TRO PÅ ESKILSTUNA!
    Believer or loser?

    ///Hans-Erik


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: