Skrivet av: Pär Eriksson | maj 27, 2012

Om nya medborgare, värdskap och förståelsen hur en stad utvecklas

Jag ringer till lasarettet i ett personligt ärende. Efter att ha infogat mig i vilka telefontider som gäller, ställt mig i kö och väntat så får jag svaret att jag förvisso ringt rätt avdelning men att det är ett annat nummer och jag rekommenderas att ringa rätt en annan dag.

Jag kontaktar en av våra statliga myndigheter för att få hjälp i ett viktigt ärende. Handläggaren berättar att hon varit sjuk så att hon inte haft tid att påbörja ärendet. När jag påtalar vikten så berättar hon att hon nästa vecka har semester.

Två vardagshändelser som i sig är betydelselösa. Men – och det kanske är det som oroar mig – den här kulturen, det här synsättet att sätta organisationen före kunden, patienten eller brukaren är djupt ingrodd i statliga myndigheter, landsting och – vilket är tufft att skriva – i kommuner.

Förändrat fokus
Jag skriver inte så för att klandra. Min erfarenhet är att det hänt oerhört mycket på kort tid av förnyelse och nytänkande. Mer av brukaren och medborgararen i fokus.

Jag är också mån om att poängtera att de enskilda personerna man kommer i kontakt med oftast vill väl och anstränger sig. Men ändå blir det fel. 

Jag tror att grunden står att söka i att offentlig sektor har sitt rotsystem i en myndighetskultur. En kultur som i sin tur går att hämta från 1500- och 1600-talens uppbyggnad av den nya sammanhållna staten Sverige vars arkitekt bl a var Axel Oxenstierna. Ordning och reda. Tydliga föreskrifter.

Dessa historiska rötter kombinerat med en expanderande offentlig sektor under framförallt 1960- och 1970-talen har bäddat för en kultur som snarare hämtar sin näring ur myndighetstänkande än service- och kundtänkande.

 Allt detta är förståeligt och förnuftigt i ett läge då det är viktigt att alla behandlas lika och kanske än mer att människor inte riktigt ges eller tar möjligheten att tala för sig själva.

Jag har under många år varit chef för både förskola och äldreomsorg och slogs av att jag under samma dag kunde möta två så skilda världar. Ett besök på ett äldreboende innehöll budskap från de boende om stor tacksamhet att samhället gav dem möjlighet att bo så fint på äldre dagar. Jag kunde till och med mötas att nigande.

Samma dag på kvällen kunde jag möta unga välutbildade förskoleföräldrar som ifrågasatte vårt kvalitetsarbete och krävde åtgärder och resurser omedelbart.

Förflytta organisationen till modernitet
Det är precis i den bilden vi har utmaningen. Vår förmåga att möta det nya. Att förstå att dagens medborgare, brukare och kunder med rätta kräver hög service och ett bra bemötande. Det betyder inte att man förväntar sig att få som man vill men man förväntar sig att mötas professionellt.

Om nu de nya krävande medborgarna redan ”flyttat in” i kommunens verksamheter – först via förskolan och sedan som skolföräldrar – så är det snart dags för nästa steg. 1940- och 1950-talisternas intåg i äldreomsorgen. Då blir det åka av. Resursstarka och välutbildade pensionärer som vare sig är tacksamma, niger eller nöjer sig med att bli duschade på tisdagar.

Och samtidigt så är det så kul och utmanande att få vara med och förvandla de offentliga organisationerna. Min erfarenhet är att det är så mycket roligare att arbeta och verka i en organisation som karaktäriseras av service och öppenhet än en sluten inåtriktad.

Erfarenheterna pekar mer och mer mot att människor har en tendens att vilja bo och arbeta på orter som karaktäriseras av just den här andan. En anda av öppenhet som kombineras med en känsla av glädjefullhet och hjälpsamhet. Ett värdskap i dess rätta mennig

Om Eskilstuna skall fortsätta att utvecklas som det gjort i mer än tusen år så kommer det att krävas än mer av var och en av oss. Den där medarbetaren som inte vill ta emot min förfrågan behöver tänka hjälpsamhet och service. Den där medarbetaren som arbetade i den statliga myndigheten i Eskilstuna behöver förstå att kunden är ointresserad av huruvida hon har semester eller inte.

Värdskapets betydelse
Vi var och en måste tänka att vi är värdar för vår stad. Vi representerar inte bara oss själva och vår arbetsplats utan vi är Eskilstuna i allmänhetens och besökarens ögon.

Det går inte att sätta fokuset på politiken och några allmänna krav om att de måste förstå eller ge ökade resurser…..De måste ingenting. Det är vi som måste.

Och i slutändan så handlar det inte bara om stat, kommun och landsting utan det handlar lika mycket om det privata näringslivet. Vi behöver forma en ny Eskilstunaanda som andas vår historia av öppenhet och hjälpsamhet. För utan dåtidens värdskap och insikt så hade vare sig St Eskil, johannitmunkarna, Reinhold och Anna Rademacher, 1700-talets fristadare eller en herr Munktell, 1900-talets fabrikörer och industriarbetare kommit hit till Eskilstuna.

Nå, hur gick det för den kritiske kunden då? Jo, han fick svar på sina frågor. Men av den semstrande handläggaren har han ännu inte hört ett knyst. Att det i sin tur lede till att ett arbetstillffälle gick om intet är inte hennes ansvar……eller?

Ha en bra vecka!

Annonser

Responses

  1. Hej Pär,
    Bra ”integrationstänk”!
    Tyvärr missar Du ”civilsamhället” – det största samhällsblocket, men jag vet självfallet att Du inser dess betydelse.
    Din krönika andas tydliga ”socialliberala” tankar, vilket gläder mig. Du har dock en liten bit kvar till den organisationsmodell för offentlig verksamhet, som jag företräder. Du har två år på Dig att nå dit.
    Du vill nå dit, men blockeras av någon anledning? Rädsla? Emotionell/ideologisk broms? Eller så är det så illa att Du föredrar en ”mullig” egenregiorganisation där man ”vet allt bäst själv”- egocentrerad och därmed omodernt trög för yttre påverkan, dvs en sluten (och rädd/feg?) organisationskultur.
    Politiker är viktiga! Absolut! De är allmänhetens/medborgarna yttersta ombud! Men de måste kunna skilja på stort och smått.

    En god och klok politiker kan balansera intressen och viljor till allas bästa.
    Det måste finnas tydliga roller, ansvarsfunktioner och hårt budgeterade resurser.
    Kommunen är en myndighet och skall så vara med extrem tydlighet.
    Därför måste rollen som myndighet+beställare skiljas från rollerna som verkställande utförare av laggivna funktionsuppdrag. Mindre egen regi, mera externa uppdragstagare. Inför i princip anställningsstopp och avveckla successivt (utan uppsägningar) sk ”multibefattningar”. Fokusera alltid på extern utförarkompetens och smarta inköpare/beställare. Varje krona skall göra optimal nytta!

    Lilla Kinda kommun fungerar socialt lika bra som Eskilstuna kommun! Varför? OK , viss skatteutjämning, men ….. Tänk efter! Vilka rumsgrannar kan Du vara utan?
    En av varje sort räcker ofta om denne tillåts ha professionella omvärldskontakter för att förmå ”köpa rätt” produkt, vara och tjänst!!! Det fungerar! (Min dräng hade också en dräng, och …, men alla voro de ”frihetsberövade” (snällt uttryck).

    Du är nu bara decimetrar från att betraktas som socialliberal i mina ögon.
    Måtte Du lyckas nå balansmålet – för Eskilstunabornas framtids skull.

    Med socilaliberala framtidshälsningar

    Hans-Erik Fredbäck

    PS. Om jag förmår att bli kommunstyrelsen näste ordförande 2014, kommer jag att föreslå Dig som (opolitiskt) kommunråd i KS Omvärldsstab. DS.


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: