Skrivet av: Pär Eriksson | april 26, 2012

Veckan som gått – w 17

jobbet
Det känns så roligt att få skriva att Eskilstuna och Västerås utsetts till Årets Studentstad av Sveriges Förenade Studentkårer. Det visar att man kommer långt med ett gott samarbete. För det är precis det som karaktäriserar våra städers relationer med högskolan. Mdh känns nära och jag tror att de upplever samma sak med oss. Den här utmärkelsen är viktig. Den slår an en framtidston. Eskilstuna en studentstad. Min pappa skulle inte tro mig…..

Den här veckan så levererade Svensk Näringsliv sin rapport om näringslivsklimatet i landet och i våra kommuner. Det är ingen munter läsning. Deras VD Urban Bäckström påtalar att näringslivsklimatet försämrats i Sverige och går vi specifikt in och studerar Eskilstuna så har vi kanat neråt i kommunrankingen.

Kommunens Näringslivsenheten- en viktig pusselbit i att stärka samarbetet

Det här är allvarligt. Min erfarenhet är att en stad utvecklas i en mylla av företagande, entreprenörskap och gott yrkeskunnande. Uppenbarligen upplever inte Eskilstuna och Torshällas företagare att läget är så. En del av det ansvaret åligger den kommunala organisationen. Gott bemötande och snabbhet i frågor där företagen är beroende av kommunen men en del handlar också om företagen själva. Här har vi ett gemensamt ansvar att stärka Eskilstuna.

Den här veckan träffades den sk Näringslivskommiten. En av de frågor vi diskuterade var bl a hur vi stärker företagsklimatet och samarbetet i Eskilstuna.

Arena och bad-projektet är nu mitt uppe i ett intensivt arbete med att skissa på några olika scenarier av hur ett bad kan utformas.

Internt så är vi mitt uppe i rekryteringar av tre nya förvaltningschefer – Vuxen-, Stadsbyggnad- och Barn och utbildningsförvaltningen. Det blir intensivt men samtidigt spännande. Ibland brukar jag förenkla mitt uppdrag – lite på skoj och lite på allvar – en chef har bara ett viktigt uppdrag och det är att rekrytera bra och kompetena medarbetare.

Representanter från högskolan, Västerås stad och Eskilstuna kommun – ett exempel på projekt där rekrytering, stolthet för yrket och forskning står i fokus

Det märks att vi är mitt uppe i ett ledarskifte. 1940-talisterna och sedan de tidigare 1950-talisterna skall de närmaste åren ersättas av en yngre generation ledare.

I veckan hade vi ett bra kommunledningsmöte. Bl a tog vi beslut om hur satsningen Modigt Medarbetarskap skall utformas. Idén bygger på att nu sätta ljusskäppan på medarbetarskapet. Vår tes är att Eskilstuna kommun utvecklas som organisation om vi satsar än mer på våra medarbetare. Idén bygger på att stärka förståelsen för mötet och i ”träningsform” arbeta med verksamhetsfrågor. Långt från det klassiska upplägget att medarbetarna skall delges några allmän visioner.

Kommundirektören och några av de 10 medarbetarna som ansvarade för utbildningen Modigt Ledarskap

Jag har skrivit det tidigare. Offentlig sektor, näringsliv och föreningsliv måste än mer gå hand i hand. På lördag är jag inbjuden som invigningstalare till en dag som arrangeras i Fröslunda och vars idé just är att de här krafterna hänger ihop. ¨Den här Samhällsmässan gestaltas i form av utställningar och ”torghandel”.

Den här veckan tackar Eskilstuna för gott samarbete under många år med Västerås kommundirektör Monica Ericsson. Hon går nu till nytt jobb i Stockholm och vi tackar med ett fint glasfat av Åsa Brandt – som en påminnelse om samarbetet med Eskilstuna. Monica har varit vår grannstads kommundirektör i 12 år och också en tillskyndare och vän av Eskilstuna. Det ska hon ha en stor eloge för. Axeln Västerås – Eskilstuna är viktig.

Tack för gott samarbete!

Mitt Eskilstuna – mitt i Eskilstuna
En spännande fråga är att fundera på hur städer utvecklas. En del sker naturligtvis mer okontrollerat och lite i steget men mycket handlar om långsiktiga strategier – beslut från kommun och näringsliv om satsningar som har fleråriga perspektiv. När jag tittar tillbaka på Eskilstunas 1990-tal så bedömer jag att det är två helt avgörande beslut som kom att påverka hela stadens utveckling. Det handlar om Svealandsbanan och Mälardalens högskola.

 

Med Svealandsbanan så tar det nu ca 60 minuter att ta sig till Stockholm – och än snabbare till Strängnäs och Södertälje. Jämför det med den gamla sträckningen som tog ca 90-100 minuter. Hade man otur fick man ta vägen över Flen och då tog det nästan två timmar.

Svealandsbanan innebär att man kan bo kvar i Eskilstuna även om man har jobbet någon annanstans. Till exempel kan en kemiingenjör bo kvar med sin familj. Och vice versa vi kan härbärgera en Energimyndighet, ett Fortverk eller en högskolan därför att det också kommer inpendlare. Idag är det mellan 6.500 och 7.000 som pendlar åt varje håll in och ut till Eskilstuna varje arbetsdag.

Med högskolan kom också några tusen unga människor som inte bara får en bra utbildning utan de sätter också färg på staden. Men kanske det viktigaste – vi får utbildade medarbetare till t ex Volvo, Landstinget och kommunen. Mälardalens högskola har också lett till att vi har en generation av fler välutbildade Eskilstunabor.

Jag lyfter den här berättelsen därför att den sätter fingret på behovet av långsiktighet, mod och genomtänkta strategier.

Eskilstuna är inte ”bara” sin kommun eller sina företag – Eskilstuna är vi människor som bor, lever och arbetar här. Var och en av oss bidrar – vare sig vi vill eller inte – till att bygga värdet och synen på vår stad.

Den spännande frågan är nu – vilka är nästa två eller tre motsvarande framtidsstrategier för Eskilstuna. Och hur klarar vi av att formulera dem utan att drabbas av missmod att inget är möjligt eller att vi inte orkar stå upp när det blåser lite motvind.

På hemmaplan
Noterar att de små barnbarnen blir förvirrade. Ibland är jag morfar för att i nästa stund vara farfar. Det stämmer inte……noterar båda två förnuftigt.

Annars blir det en helg med besök i Stockholm. Mina Örebrokompisar och jag åker till Berns och lyssnar på en av våra ikoner – Kewin Rowland från Dexys Midnight Runners.

Annars förbereder jag mig för premiär som Valborgsmässotalare i Sundbyholm. Det blir en exposè från vikingarna, via johannitmunkarna till Karl IX, 1939 då kommunen köpte Sundbyholm till mina egna föräldrars sommarstugeboende och badbussarna till dagens slott, konferens och vackra marina.

Ha en bra helg!

Annonser

Responses

  1. Hej Pär!
    Det är alltid intressant att läsa din krönika. Idag kom jag på mig att sitta och småle när jag läste slutet på krönikan. Jag är en av alla dessa ungar som åkte med badbussen ut till Sunbyholm. Minnen som den manliga ledaren med megafonen, mjölken vi fick ur den stora mjölkkannan, stå under tak vid de gamla omkädningshytterna när det åskade mm. Vilken grej. Skulle det kunna fungera idag????? Jag lever gott på dessa minnen. Ha en trevlig valborg. // Ingalill

  2. Hej Inga-Lill!
    Det låter som att vi åkte med samma badbuss. Det var ju ett utmärkt sätt för oss barn att komma ut till Sundbyholm under sommrarna när våra föräldrar jobbade. Jo då, mjölkkannan och bullen kommer jag väl ihåg.

    Ha det bra
    Pär E


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: