Skrivet av: Pär Eriksson | mars 25, 2012

Om en livsinsikt, människans längtan och vikten av att fråga vart du ska

Någon gång på 1970-talet läste jag en av Jan Myrdals reseskildningar. Jag tror att det var om Indien. Jag minns att han beskrev sina egna erfarenheter från allt resande och alla människor han mött och att hans slutsats var att människan i grunden var väldigt lika.

Oaktat kultur, religion eller uppväxt så var människor mer lika än olika. menade han. Människan längtar i grunden efter samma sak – trygghet, att bli bekräftad och att ge sina barn de bästa förutsättningarna.

Jag minns att jag som ung blev tagen av det där och att det fastnade i mitt medvetande. En bevis för det är väl att jag berättar det för er så här fyrtio år senare.

Viktigt budskap i en tuff tid
I det förstone så kanske Myrdals insikt känns föga sensationell men jag tror att vi till och från behöver påminna oss om den livsinsikten. Särskilt i en tid då vi människor tenderar att glida i sär och dela upp oss i grupper och markera revir utifrån religion, kulturell och social bakgrund eller tron på politiska -ismer.

Vi går mot ett samhälle där tryggheten skapas utifrån ens bakgrund snarare än var jag befinner mig. Eller enklare utryckt – det blir allt viktigare var jag kommer ifrån än vart jag är på väg.

Om vi allt för mycket börjar tro att vi är olika därför att vi tillbedjer olika gudar eller har olika rotsystem så kommer vi också att börja betrakta oss som olika. Vi kommer att identifiera oss i termer av vi och dom.

Om vi istället ser människan som i grunden kommen ur samma djup, ur samma mylla eller från samma himmel – ja, då kommer vi också att börja betrakta vår nästa som i första hand en människa och i andra hand svensk, invandrare, norrlänning, bosnier, liberal, socialist, djurgårdare eller 25-åring.

Och om vi ska tro Myrdal – alla drivs av samma längtan. Längtan av att leva som en människa. Om än i olika versioner och kulturella uttryck.

Talang före bakgrund
Sverige var förvisso delvis ett annat land på 1950- och 1960-talen men jag minns ett samhälle, ett Eskilstuna och kanske framförallt en skola som sällan eller aldrig frågade var vi barn kom ifrån utan snarare fokuserade på vart vi skulle.

Det är möjligt att det är en efterhandskonstruktion men jag har inget minne av att mina lärare på Djurgårdsskolan – som jag har allt att tacka för – vid något tillfälle sätter fokus på mina föräldrars uppväxt i ett kargt Norrland, deras utbildningsbakgrund eller vad de arbetade med.

Däremot minns jag en oerhörd stimulans om vikten av bildning och utbildning. De såg till talangen snarare än min bakgrund.

Var är nu kommundirektören?

Det är möjligt att det var enklare då. Men vad de gjorde var att leva efter devisen att ”människan har samma längtan”.

Min livserfarenhet är att vi fokuserar för mycket på bakgrund. Det som var oviktigt i ett Sverige på 1950- och 1960-talen och långt in på 1970-talet har vänts till att bli det viktiga – din bakgrund, din hudfärg, din religion, dina föräldrar.

Jag inser att det är svårt. Det är lätt att kategorisera, dela in, Det skapar en slags trygghet och tolkbarhet i en värld som ibland kan upplevas kaotisk.

Men låt oss börja med att åtminstone lite mer, lite oftare fråga oss – vart ska du?

Låt oss börja lite mer, lite oftare att tänka att vi har samma längtan, samma grundläggande behov. Vi är människor. Detta utan att för en sekund ge upp vår identitet eller kultur.

Och låt oss börja i skolan. Harlemrektorn Lorraine Monroes tes att skolan ska inte vara en avspegling av samhället utan snarare en bild av hur vi vill att samhället ska vara är en bra början.

Ha en bra vecka!

Annonser

Responses

  1. Hej Per,
    Intressant och modigt inlägg.
    Jan Myrdal var nog aningen ”blåögd” som kommunist på utflykt i diktaturer, men det får andra skriva om.
    Jag minns honom från ett anförande i Uppsala 1968. En hetlevrad gosse, som gick hem hos vissa ”radikaler”. Samtidigt stod HM Kronprinsen på universitetstrappan och rökte cigaretter. Ack ja, den ljuva ungdomen.

    Ditt citat: ”Särskilt i en tid då vi människor tenderar att glida i sär och dela upp oss i grupper ” kräver en kommentar.
    Visst är vi jämlika, men samtidigt olika på ett ”mångfaldigt sätt”.
    Trygghet , ja visst , men inte ”trygghetsnakomani”!!!
    Vi måste lära oss att ”älska oss själva” och ta ansvar för vår framtid.
    Ditt idealtillstånd tycks mera likna ”kommunistiska ideal” än liberala dito.
    Trygghet = Frihet (i alla dess former) är vi nog överens om.
    Den som är känner sig fri är ofta trygg.
    Vad konstituerar då frihet och trygghet?
    Det vet vi, men här går en skiljelinje mellan socialister och liberaler.
    För egen del vågar jag deklarera min samförståndsposition som oberoende liberal, med ena foten till vänster och den andra till höger.
    I den positionen pekar jag rakt fram mot framtiden!
    Du tycks drömma om ett ouppnåeligt lyckorike och det accepterar och respekterar jag dig för, men vägen dit är minerad och allmänt svårframkomlig.
    Bildningsnivån är nog i allmänhet alltför spretig för att bygga et lyckosamhälle på. Vi får nöja oss med konstitutionell frihet och en minimal grundtrygghet. Inte mer, då kraschar välfärden. Det måste löna sig att vilja arbeta, studera och prestera efter förmåga.
    Vi får/uppnår den trygghet vi förtjänar.
    Ett ofritt samhälle är ett OTRYGGT samhälle.
    Vänd blicken åt öster så får du svaren!
    Solidaritet är däremot en annan sak.
    Hur mycket delar Du själv med Dig av din relativt höga ”överskottslön” till nödlidande?
    Men nu ska vi vara snälla utan att uppfattas som ”dumma”.

    Hoppas vi får fortsätta att leva i ett rättvist land, där frihet och solidaritet präglar vardagen.

    Med ”vän av kvalificerad majoritets” hälsningar ( inte som nuvarande ”överkörningar” av modell xyx)
    Hans-Erik


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: