Skrivet av: Pär Eriksson | mars 18, 2012

Om att ha en stad till låns och vikten av att vårda och vörda

Jag vet inte om det har med min ålder att göra men jag blir mer och mer historieintresserad. Inte i första hand som kuriosa och som årtalsexercis utan mer för att jag ökar min förståelse för hur saker och ting hänger ihop.

Historia är fascinerade i sig men den berättar också något om oss själva. Varför vi är de vi är är och varför vi tänker som vi gör.

Jag tänker på det här när jag ser en kartbild över hur Eskilstuna såg ut för tusen år sedan. Benediktermunken St Eskil hade precis anlänt till det som då kallades Tuna By.

Enligt berättelserna lät han uppföra en kyrka vid platsen där Fors kyrka ligger idag. I övrigt så var området som vi idag kallar Eskilstuna jordbruksmark med några få bönder som odlade olika grödor.

I Stefan Pettersons och Mikael Törnkvists läsvärda och pedagogiska bok ”Eskils Tuna vid Näria å” kan man följa Eskilstunas utveckling via olika kartor som tar sin utgångspunkt runt ån i nuvarande centrum.

Vi har något till låns
Det är med vördnad och ödmjukhet jag läser om vår historia och det som slår mig är att Eskilstuna och Torshälla har en mäktig historia. Vi glömmer lätt bort det.

De här orterna lever ett eget liv, de har en egen själ, en egen rytmik och melodi skild från oss som bor här just nu. Kanske jag slår in öppna dörrar men jag börjar förstå mer och mer att vi har Eskilstuna och Torshälla till låns.

Det är tufft att skriva – men Eskilstuna är inte vårt. Vi ”råkar” ha fått den här staden till låns och under en kort historisk period har du och jag i bästa fall fått ynnesten att leva dryga 80 år just här. 

Läsaren tycker kanske att det låter väl filosofiskt men jag menar att det förändrar vår syn på vår stad och vårt uppdrag. Är vi tillfälliga besökare eller är det ”vår” stad?

Är vi tillfälliga besökare under en historisk tidslinje så måste vi visa staden än mer vördnad. Vara rätt om den, vårda både dess själ, dess människor och dess yttre miljö.

Är det ”vår” stad” som ingen annan har med att göra och det viktiga är vad som sker under vår livstid – ja,då agerar vi annorlunda. Då kan vi vara lite oförsiktiga då det gäller hur vi vårdar den här staden. Eskilstuna upphör ju i mitt medvetande den dag jag dör så varför bry sig.

Ska vi bygga ett nytt badhus som har ett perspektiv på 50 år, nya bostadsområden, vägar och gator som kanske har ett 200-årigt perspektiv och investeringar som får miljökonsekvenser för 500-år?

Eller ska vi agera i ett kortare perspektiv som handlar om mig och min familj, min gård, mitt kvarter, mina intressen. Att allt blir bra nu. Det är svåra frågor men de måste i slutändan ställas.

Historien om oss
Att ha något till låns innebär inte bara att vårda och vörda utan också tänka att vi lite symboliskt ska lämna det till någon. Och denna någon är de framtida Eskilstuna- och Torshällaborna. De som ska leva här 2100 och 2500.

Vad kommer de att skriva om oss, vilka berättelser kommer de att ge uttryck för? Kommer de att berätta om en stolt stad som producerade och tillverkade i hundratals år, om män och kvinnor som arbetade inom vår industri?

Kommer de att berätta om en stad som lyckades förvandla sig till något nytt när omvärlden förändrade sig? Kommer de att lyfta upp viktiga långsiktiga satsningar om energieffektiviseringar, nya transportmönster, nya sätt att bygga bostäder, nya viktiga satsningar som arena, bad och högskola, nya verksamheter som skapade nya jobb och la grunden till den nya.

Eller kommer de att berätta om en stad som ”gav upp”. Där spänningar skapade otrygghet, där alkoholmissbruket ökade och arbetslösheten slog hårt mot framförallt de unga.

Kommer de att berätta om en stad där de som ”gav upp” och som började hata sin stad och prata illa om den fick dominera? Svaret är inte givet.

Glädjen vinner
Inte i något skede under Eskilstunas historia  har någon kunnat veta var den här stadens utveckling tar vägen. Vad vi vet från historien är dock att det goda har en tendens att vinna. Det är där kraften och energin finns. Det är där glädjen för att leva och att anstränga sig finns.

Och hur konstigt och märkligt det än är och hur osäker framtiden än är så flyter den där märkliga Näria å genom vårt vackra landskap. Den där ån som förbinder två av Sveriges största sjöar. 

Och precis där lever vi just nu och har alla möjligheter i världen att göra något gott så att såväl Eskil i sin grav blir nöjd och att våra barnbarnsbarns barnbarn stolt kan säga – den tidigare generationen ville oss väl.

Och så lägger dom till….vad betyder de här fyra bokstäverna G-U-I-F som de verkade så stolta över för flera hundra år sedan?

Och den där stjärnan vi ser i historiska dokument och i bilder på byggnader och trottoarer – var kom den ifrån?

Foto J Jansson

Ha en bra vecka! 

Annonser

Responses

  1. Ge upp! Ja, ge upp planerna på att snabbt och kanske fel genomdriva de dåligt förankrade arenabyggena!
    Skjut upp besluten till efter valet 2014.
    Det är demokratiskt rimligt att kräva kvalificerad majoritet inför dessa lånefinansierade mångmiljonutgifter (skriver inte ”satsningar”, eftersom jag är osäker på vinsterna) .
    Pär! Du får nog lämna andra minnen efter Dig än arenorna. Kanske en bra skola och äldreomvårdnad? Det borde räcka långt i eftermälet.
    Vad gäller Fristadstorget så räcker det tills vidare med ”gräs, buskar och träd. Anlägg gärna en blandskog! Kanske med någon vattenspegel?
    Pss skapar Du jobb för ytterligare några park-/renhållningsarbetare.

    För övrigt delar vi intresset för kultur och historia i hela dess mångfaldiga bredd.

    Och så slutligen : Överväg att återuppväcka och utvidga Eskilstuna Flygmuseum.. Gärna i samarbete med Västerås och Strängnäs + ?!!!.

    Besök gärna (om så inte redan har skett) Flygvapenmuséet i Linköping!

    Snälla Du, ligg lågt med miljardlånen, även om de låga internräntorna och infationen inbjuder till ”fest”.

    Be Happy-Don´t Worry (BHDW) !

    Hans-Erik Fredbäck

    Medlem i Västerås Flygmuseum och i styrelsen för Svensk Flyghistorisk Förening, Avd. Mälardalen (SFF Mälardalen)

  2. Besöker Eskilstuna och St Eskils kyrkogård ibland och viskar kärleksfyllda ord till min älskade far som har sitt sista vilorum där. Han lämnade Eskilstuna i början av fyrtiotalet för att som ung svensk bli frivillig i Finska vinterkriget och klarade sig efter 258 traumatiska dagar och nätter på Hangö fronten. Den platsen beskrivs som ett helvete på jorden för dem som klarade sig med livet i behåll och som kan vittna om krigets fasor. Ett kusinbarn som är major i Luleå har berättat detta om min far. Så Eskilstuna har många kämpar att värna och vårda. Om min far har jag berättat i ”Politiker berättar” – en antologi som Catherina Ronsten http://www.2act.se gav ut inför senaste valet. Hon är en otrolig ambassadör för Eskilstina. Värd att värna och vårda! I den berättar 79 politiker om varför de valt att försvara demokratin som förtroendevalda. Grattis på 60-års dagen den 19 mars!

  3. Tack Anita för att du delade med dig. Visste inte att du och din familj hade den kopplingen.

    Tack för din omtanke. Det uppskattas.

    Pär E

  4. Stjärnan (rent grafiskt) har min hustru varit med att ta fram (tillsammans med Järv/Five Senses) fast det kanske du visste =)

    /J

    • Kul att höra Jacob. Det är få kommuner som har de här färgerna och stjärnan som tilltal. De flesta jobbar i blått och vitt och ser ganska lika ut i färgsättningen. Som Västeråsare så tyckte jag att Eskilstuna stack ut.

      Hälsa hustrun att hon gjorde ett bra jobb.

      Pär E

  5. Jo Pär, hur är nuläget beträffande det vilande Eskilstuna Flygmuseum?
    Kontaktman inom kommunen?
    http://www.i-eskilstuna.se/f/727260/eskilstuna-flygmuseum-aktiebolag
    På tal om historia…..

    ///Hans-Erik

  6. Hej Hans-Erik!

    Känner till för lite om Eskilstuna flygmuseum. Men jag får väl skicka pucken tillbaka – du brukar ju förorda att kommunen inte ska ägna sig åt annat än sin kärnverksamhet…….flygmuséum…..nja.

    Ha det bra
    Pär E

  7. Återkommer efter samtal med ”västeråsarna” och Tryggve Lundh.
    Kärnor bör skyddas av skal, dock inte ”skalbolag”…

    I övrigt vore det häftigt med färjetrafik mellan Sundbyholm/Torshälla och Västerås
    ”A slow boat to China! Något att visa upp för kineser och andra potentiella äffärspartner? Inom logistikverksamheten. Nja, kanske inte kommunens kärnverksamhet 🙂
    Må väl ”unge man” (= P- 5 år)


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: