Skrivet av: Pär Eriksson | mars 4, 2012

Om en VD, det oväntade och vikten av att byta manus

Det är alltid spännande när det oväntade dyker upp. Många gånger är vi som människor förutsägbara. Vi tar snabbt den roll vi getts och med det också ikläder oss tolkaren och förmedlaren av vissa givna budskap.

Ibland kanske vi till och med blir trötta på oss själva – dvs det är så givet vad jag ska tycka och hur jag ska agera. Vi fryser fast i våra uppfattningar och föreställningar. Vi upprepar oss själva.

Det är djupt försteligt och en del av att vara människa och en del i att ges en plats i gruppen.

Just därför är det så kul att möta eller att läsa om människor som bryter mönster. I förra veckans krönika så berättade jag om ishockeyspelaren Mikael Renberg som menade att skolan är viktigare än idrotten. Det är ett bra exempel på vad jag menar. Han bryter mot vad han ”borde” tycka. Han ger en annan bild än den vi bär om vad en elitidrottsman ska tycka.

Just därför är det så kul att möta människor som bryter möntster och barriärer. Kampsportare som också dansar balett, poeter som också gillar fotboll, stålverksarbetare som syr, bibliotekarier som spelar golf eller varför inte 60-åringar som gillar the Clash.

Att våga bryta mönster
Jag tänker på det här när jag läser i SvD om Dominic Barton, VD för McKinsey, ett av världens största konsultföretag. Ett företag som i vart fall jag förknippar med klassiskt starka företagsvärderingar. Om vi målar med en grov pensel – vikten av entreprenörskap, det enskilda ansvaret, var och ens möjlighet, starka incitament för arbete etc.

Om jag speglar mina förutfattade meningar så ska en VD för McKinsey också tycka att starka och väl utbyggda väldfärdssystem är hot mot kreativitet och personligt ansvar.

Men där hugger jag i sten. Barton menar att väl fungerande och utbyggda välfärdssystem är garanten inte bara för den enskildes trygghet utan också för samhällsutveckling. Samhällen som glider i sär ekonomiskt, socialt och kulturellt kommer att hämmas i sin ekonomiska utveckling.

Han lyfter fram de nordeuropeiska länderna som föredömen och min tolkning är att han ser att den utvecklingen, den idén borde få en starkare spridning i andra länder.

Nu lyfter jag upp det här medvetet därför att jag själv tror på samhällen som håller ihop. Jag tror inte på stora inkomstskillnader eller att otrygga system i sig skapar kreativitet. Jag menar också att det finns en stor samstämmighet över partigränser och en stark förankring i de breda folklagren för ett sådant synsätt.

Men min poäng är också att Dominic Barton blir ett bra exempel på vikten av att tänka nytt, att våga stå för något som inte är det förväntade.

Ett byta manuset – att prata om framgångarna
Och kanske vi här har utmaningen både som individer men också som medarbetare. Att våga stå för något annat. Att ha en åsikt som man kanske inte tidigare vågat ge uttryck för.

Att som kommundirektör inte ”bara” lyfta upp det positiva med Eskilstuna utan också våga lyssna på de kritiska rösterna och se Eskilstunas baksida.

Eller som medarbetare inom förskolan eller vården också lyfta upp det positiva. Ge motbilder till liggsår, stora barngrupper och stressade dagar. Att också våga berätta om barn som lär sig, om äldre som känner trygghet och glädje i sitt åldrande.

Att våga prata om arbetsgrupper där det finns en hjälpsamhet och arbetsglädje. Om ett chef- och ledarskap som fungerar bra. Om politiker som bryr sig och ägnar tid till att bygga det nya Eskilstuna. Precis där har vi utmaningen. Detta utan att för en sekund glömma att också prata om det svåra, det som bekymrar.

Min erfarenhet under mer än 30 år i offentlig sektor är att vi allt för sällan har modet och kanske tålamodet att berätta om framgångarna. Vi blir fasta i givna mönster och vad vi förväntas berätta.

Rädd att missförstås
Min egen erfarenhet som medarbetare – innan chefskarriären – är att jag själv höll mig tillbaka när jag fick frågor eller uppvaktades av media. Jag var rädd för att missförstås av klienter eller av mina arbetskamrater.

Kanske rädd att jag skulle uppfattas som inställsam mot arbetsgivaren eller mot min chef. Bättre då att följa det giva manuset. Men någonstans så ekade det också tomt. Jag kände att jag inte var sann vare sig mot verksamheten, de jag arbetade för eller mig själv.

Jag tror att vi behöver agera i en anda av helhet. Problematisera och ser bristerna – öppet och ärligt – men också våga vara stolta och stå upp för vårt yrke, vårt uppdrag och för Eskilstuna. Då blir vi också mer sann mot oss själv. Vi utvecklas som människor.

Det är det synsättet och det uppdraget fler behöver brinna för. Det är så Eskilstuna utvecklas. I bred idédebatt. Jag kan sakna den.

Ha en bra vecka!

Annonser

Responses

  1. Kunde inte sagt det bättre själv!

    • Hoppas att allt är väl Mattias. Tack för den uppmuntrande kommentaren.

      Ha det
      Pär E

  2. Så var det sagt: …”Då blir vi mer sanna mot oss själva”. Så sant!

    Detta bör förtydligas: ”Barton menar att väl fungerande och utbyggda välfärdssystem är garanten inte bara för den enskildes trygghet utan också för samhällsutveckling. Samhällen som glider i sär ekonomiskt, socialt och kulturellt kommer att hämmas i sin ekonomiska utveckling. (H-E F: Vänligen precisera!)

    Han (Barton) lyfter fram de nordeuropeiska länderna som föredömen och min tolkning är att han ser att den utvecklingen, den idén borde få en starkare spridning i andra länder. (H-E F : USA, Canada, Japan,Australien, men inte medelhavsländerna, Balkan, Öst (förutom Östersjöländerna. Frankrike, Italien, Spanien tillhör kanske inte nordeuropa?)

    Nu lyfter jag (Pär E) upp det här medvetet därför att jag själv tror på samhällen som håller ihop. Jag ( Pär E) tror inte på stora inkomstskillnader eller att otrygga system i sig skapar kreativitet. Jag (Pär E) menar också att det finns en stor samstämmighet över partigränser och en stark förankring i de breda folklagren för ett sådant synsätt. ( H-E F: Något otydligt. Synsätt = ?. Vänligen precisera! Tror Du på individens storhet i kollektivet, eller…? Finns det någon vettig människa, som överhuvudtaget INTE tror på ett gott samhälle? Vi har demokratin och ett konstitutionellt starkt samhälle (med vissa undantag)! Vad mer önskas? Vänligen precisera DIN POLITISKA UPPFATTNING I DETALJ! DETTA KRÄVER MOD! OCH MODIGA SKA JU ALLA ANSTÄLLDA I DIN KOMMUN VARA. FÖREGÅ DÄRFÖR MED MODIGT EXEMPEL OCH BEKÄNN ÖPPET DIN EV. VÄNSTERSOCIALISTISKA (eller annan) POLITISKA UPPFATTNING.
    Vågar Du? Visa mod! Det kräver Du ju av Dina ”idag fega” medarbetare.

    Men min (Pär E) poäng är också att Dominic Barton blir ett bra exempel på vikten av att tänka nytt, att våga stå för något som inte är det förväntade”.(HEF: Ingen kommentar i övrigt).

    H-E F : Förlåt mig om jag var något framfusig, men ibland blir man trött på ”snällsmens övertoner”.

    Ha en framgångsrik vecka – för Eskilstuna!

    ///Hans-Erik Fredbäck

  3. Tack Hans-Erik för dina tankar,

    Jag hoppas att jag kan vara rak mot dig. Jag tolkar dina inlägg och kommentarer att det är viktigt för dig vilken politisk -ism man tillerkänner sig till. Jag har respekt för det och följer naturligtvis också med intresse den svenska partipolitiska debatten.

    Men jag har inte mitt djupa intresse där eller identifierar mig med vare sig något parti eller ideologi.

    Det betyder inte att jag inte har synpunkter på t ex hur man byggger samhällen eller städer. Det ingår i en kommundirektörs ”vardag” och det är också i den skärningspunkten mycket av mitt skrivande hämtar näring.

    Jag noterar att du nästan i alla dina i övrigt läsvärda kommentarer så noga poängterar att du är socialliberal och som jag tolkar det definierar du dina samtal och debatter mot den utgångspunkten.

    Där är jag räddd för att jag kommer att göra dig besviken under de närmaste årens bloggande. Mitt fokus är ett annat än partipolitik.

    Jag hoppas att du kan leva med det och att våra bloggsamtal ändock kan kännas kretativa.

    Ha det bra
    Pär E

  4. Tack för Ditt överseende. Jag hade blivit mycket förvånad om Du hade givit
    ett rakt besked på en ”omöjlig” fråga.
    Du har uppenbarligen funnit nyckeln till framgång som neutral VD för en brokig verksamhet i en strikt politiskt styrd organisation. Du kan verkligen ”uppträda så att Du blir aktad av alla”. Du balanserar elegant på slaka linan i demokraticirkusen. Hänsynsfull är väl ett gott epitet på kommundirektören.
    Jag fortsätter att följa dina steg och tutar i mistluren om dimman blir för tät.
    Ta nu hand om alla ”våra ungdomar” som har det mycket ”jobbigt” i arbetslöshetens djävulska gissel. Rädda dem!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: