Skrivet av: Pär Eriksson | februari 26, 2012

Om en idrottsstjärna, ett viktigt budskap och betydelsen av att skapa en bildningskultur

Mikael Renberg var en tuffing på isen. Hård som sten och svår att flytta på när han parkerade framför motståndarmålvakten. VM-guld 1998, uttagen i Allstar Team VM 1993, 82 landskamper, spelade förutom i Skellefteå och Luleå också i Philadelphia Flyers och Toronto Maple Leaves. En hockeylegend i många stycken.

Men Renberg är inte bara en tuffing på isen utan också en bra TV-kommentator men kanske det allra viktigaste – en klok debattör om så viktiga frågor som synen på skolan.

Skolan är viktigare än idrotten
Tänk att det skulle ta ända till 2o12 innan en stor idrottsstjärna formulerar de så viktiga orden – skolan är viktigare än idrotten. I en intervju i Radio Norrbotten berättar Mikael Renberg om hur han själv upplevt sin egen idrottskarriär. Han pekar bl a på att ingen idrottsledare betonade vikten av att ta skolan på allvar.

Jag gillar Renbergs insikter och resonemang och det är särskilt viktigt att någon väl respekterad från idrottsrörelsen säger de sanningarna. 

Min erfarenhet under ett antal år som ansvarig för den kommunala skolan i Västerås och nu som kommundirektör är att medvetenheten alltjämt är låg när det gäller förståelsen för hur man skapar en bildningskultur i en stad.

Många gånger – med rätta – så fokuseras på resurser och enkom på lärarna och skolan. Resonemangen bygger ofta på att det är politikernas fel eller att  lärarna brister i sin förmåga eller inte ges tillräcklig tid. Eller att det är fel på elevernas motivation. Eller föräldrarnas.

Jag har respekt för alla dessa röster och det ligger naturligtvis något i varje enskild förklaring. Men en bildningskultur skapas i ett sammanhang där var och en av oss har ett ansvar att lyfta upp skolans betydelse, att prata väl om skolan, om lärarna. I det arbetet har vi föräldrar ett extra stort ansvar tillsammans med föreningslivet och i bred mening det civila samhället.

Ett offensivt föreningsliv
Det är i det sammanhanget vi ska se Mikael Renbergs viktig lärdom. Tusentals ungdomar är engagerade inom idrotten och lägg då till övriga föreningslivet så berör det nästan varenda barn och ungdom. Jag skulle vilja se ett föreningsliv – och gärna att idrotten gick i bräschen – som tog ett större ansvar för våra ungdomars lärande.

Ett sätt är att ha ledare som ständigt påpekar vikten av att ta skolan på allvar. Ledare som betonar vikten av att läsa läxor. Ledare som ger utrymme för skolböcker på turneringar – särskilt när idrotten börjar bli på allvar. Då tar idrotten sin roll på allvar.

För precis som Mikael Renberg konstaterar – det är endast några få promille som kan leva på idrotten som vuxna. De flesta kommer att ha positiva minnen av sin idrottstid men fortsätter att leva sin liv utan proffskontrakt.

Föräldrarnas roll än viktigare
Nu lyfter jag medvetet föreningarnas och idrottens betydelse. Men naturligtvis så handlar det om oss som föräldrar. Särskilt som dagens föräldrar i många fall också är de där engagerade tränarna.

Fler föräldrar måste – jag hoppas att jag kan vara rak – lämna åskådarläktaren och ta sig in i matchen om sina barns skolgång och utbildning. Kraven på politiker och lärare blir då än mer trovärdig när föräldrarna är redo att ta sin match. Prata väl om skolan vid frukostbordet, underlätta dialogen med skolan, förhöra läxor – bry sig.

Jag har själv varit en sådana där bilresande föräldrar som rest runt och hejat på mina barn. Och nu mina barnbarn. Så inget ont om det engagemanget. Men lyssna på mitt budskap – lägg ner lite tid på att också prata skola, att intressera sig för vad som sker i skolans lärande.

Fortsätt att engagera er i idrotten men använd 15 minuter varje dag till att prata skola. Jag lovar er att Eskilstuna då skulle ta sig framåt. Skolans arbete skulle underlättas, lärarna skulle känna glädje och stöd och politikerna skulle än tydligare kunna prioritera utbildningsfrågorna.

Det är för enkelt och naivt, invänder den kritiske läsaren. Ja kanske. Men vad har vi för alternativ? Eskilstunas framtid måste byggas på en idé om att bildning och utbildning och den skapas av hur vi pratar och agerar.

Hur gick det för vår hockeystjärna? Jo, klok som han är så sitter han nu på skolbänken och utbildar sig till sjukgymnast. Hans förmåga att stå framför buren och skapa poäng och mål efterfrågas inte i det moderna arbetslivet.

Jag har alltid gillat Mikael Renberg som idrottsman. Nu känner jag också att han bidrar till att utveckla samhället. Det går inte av för hackor. Jag tror att han bli en bra sjukgymnast.

Ha en bra vecka!

Annonser

Responses

  1. Du vet att jag instämmer helt och fullt och också gladde mig otroligt åt Renbergs uttalande!

  2. Hörde också Mickes uttalande och tänkte detsamma! Dessutom kommenterade han TV-pucken i Värmland i höstas och gjorde det på ett fint sätt. Poängterade just att hockey-karriären inte är över för att man inte kom till TV-pucken osv….uttryckte sig på ett bra sätt om dessa 15-åringars insatser, glädjande ….

  3. Hej Anna och Eva!

    Kul att vi är fler som uppmärksammat Mikael Renberg.

    Det du berättar Eva om Renbergs syn på TV-pucken och framatiden visar också att han har en helhetssyn.

    Pär E


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: