Skrivet av: Pär Eriksson | februari 23, 2012

Veckan som gått – w 8

På jobbet
Det kändes extra utmanande att vara inbjuden till Rotary i vår grannkommun Strängnäs och prata kring temat ”Strängnäs sett med en Eskilstunabos ögon”. Det känns lite som att vi är grannpojken och grannflickan som känt varandra hela livet men som först nu börjat förstå att det finns äkta känslor.

För från att Strängnäs ”bara” varit länets stiftsstad och dominerats av P10 och Sundby sjukhus och att Eskilstuna ”bara” varit en industristad så är vi idag något mer för varandra. Vi är en del av en expanderande västra Mälardalen och börjar sätta en agenda tillsammans kring frågor som rör kommunikationer, näringsliv, utbildning och framtida region.

Apropå inbjudan så var jag inbjuden till SPRFs (Sveriges Pensionärers Riksförbund) årsmöte. Temat kretsade kring Eskilstunas framtid men också kvaliteten i vård och omsorgen.

De ”nya” pensionärerna är mer aktivare än någonsin 

Det är extra roligt att vara med i de här sammanhangen. Det är med stor respekt jag möter de äldre. Det här är människor som varit med och byggt upp Eskilstuna under stora delar av 1900-talet. Det finns så mycket klokskap men också en undran vad all det nya står för. Det infann sig också en munter stämning när jag berättade att vi nu har en ny politisk generation och tjäntemannaledning som delvis sätter en ny agenda och som bl a inser behovet av att få impulser utifrån…

Händer det något kring arena och badfrågan, undra många jag träffar. Absolut. I Stadshuset är det hett men kanske vi nu är i ett läge då vi inte har så mycket att berätta. Den här veckan så har det varit en rad möten av planeringskaraktär som lägger grunden för ett bra upplägg vad gäller nytt bad och arena.

Utbildningsfrågan är en av Eskilstunas viktigaste framtidsfrågor – kanske den viktigaste. Vi har ett tydligt uppdrag från kommunfullmäktige att komma tillbaka med en tydligare idé att bl a pröva sk självstyrande enheter (i folkmun kommunal friskola) i 2-4 kommunala skolor. Vi är nu i slutet av det arbetet och tror oss kunna se konturerna på upplägget inför hösten och inför 2013.

Parallellt så arbetar Barn- och utbildningsförvaltningen, Torshälla och Kommunledningskontoret med att förnya ersättningsmodeller så att de driver mer mot målen och också är anpassade till att vi har allt fler friskolor i Eskilstuna. En grupp håller också på och sammanställer vad den moderna forskningen säger kring framgångsrika skolor.

Annars innehåller veckan träffar med Mälardalens högskola och Muntell Science Park.

Internt så gör vi nu en chefsrokad. Anne Levirinne som arbetat som förvaltningschef på Arbetsmarknad och familj går till annat jobb och in kommer Vuxenförvaltningens chef  Thure Morin. Thure är en av våra mest erfarna chefer med många års ledarerfarenheter både i Västerås och nu åtta år i Eskilstuna.

Det betyder att vi kommer att påbörja rekrytering av ny förvaltningschef för Vuxenförvaltningen nu i mars.

Mitt Eskilstuna – mitt i Eskilstuna
Det är alltid roligt att få skriva att Kent kommer hem. Jag har varit försedd med ”tystnadsplikt” eftersom det alltjämt pågått förhandlingar om Kents turnéplan. Men visst känns det extra roligt för Eskilstuna och Sundbyholm.

Den regelbundne läsaren vet att jag har ett stort musikintresse men oaktat det så tror jag att många förstår vilken oerhört stark kraft det skapar att ha ett band som räknas som kanske Svergies bästa och största rockband de senaste decennierna. Kent är Eskilstuna och Eskilstuna är Kent.

I någon mening så symboliserar de själen i Eskilstuna och Torshälla. Deras musik är tung och har drag av allvarsamhet utan att bli inåtvänd. Kent talar direkt till sin publik. De beskriver ett samhälle och ett Eskilstuna som innehåller både möjligheter och utmaningar. De balanserar mellan det lättsamma och det preteniösa. Jag gillar det sättet att uttrycka sig.

Och det är så mycket själ, så mycket industri i deras musik. Den som tar sig tid hör smedernas hammarslag i Kents ljudbild. Det är bara i Eskilstuna och Torshälla det kan låta så här. Kent kan inte vara från Örebro, Linköping eller Uppsala.

Och så nära Manchesterbanden. Som av en slump…nej knappast. Vi ses den 20 juli i Sundbyholm.

På hemmaplan
Som några förstår så har familjen varit mitt uppe i flytt. Hustrun berättade att hon nu packat upp sin necessär som en signal om att det var här hon skulle bo. Tur för mig, tänkte jag.

Kom precis i skrivande stund på att det var bröllopsdag idag och att jag inte…

Ha en bra helg!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: