Skrivet av: Pär Eriksson | februari 19, 2012

Om några utmanande frågor, en förstelnad tankevärld och vikten av att förstå förändringens vind

När frågan ställs till oss svenskar om hur många ungdomar i åldern 15-25 år i Tanzania som kan läsa så svarar ca 50% att de tror att hälften kan läsa. En tredjedel tror att 2 av 10 kan läsa. Endast några få svarar rätt – 8 av 10.

På frågan om hur lång medellivslängden är i Vietnam så svarar de flesta tillfrågade ca 50-55 år. Rätt svar är 75 år.

När det gäller hur många barn som en kvinna i snitt föder i Bangladesh så tror de flesta att hon föder ca 5 barn. Svaret är 2,5 och den siffran är mer och mer på väg att närma sig den i Sverige ca 1,7 barn/kvinna. Siffrona och resonemangen är hämtade från professor Hans Rosling.

Jag lyfter inte det här för att göra mig lustig över oss svenskars syn på världen utan mer för att bidra till en ökad förståelse över vad som sker i världen just nu.

Ett exempel – Namibia utmanar
För trots att jag själv räknar mig som en hyfsat påläst europé så lever också jag i samma förstelnade tankevärld. För något år sedan så var jag värd för ett besök i Eskilstuna med ett antal motsvarande kommunchefer från Namibia.

Jag minns att jag förberedde mig väl, läste på och vässade min engelska kring frågor om AIDS, svält och fattigdom. Det visade sig att de ville diskutera IT-lösningar i skolan…(sic!)

Jag noterade också att de i några av sina skolor i storstäderna var mer välförsedda med datorer och IT-utbyggnad än vad vi var på våra gymnasieskolor.

Det är tuffa lärdomar och kanske också ett sådant här besök har just som syfte att öppna upp våra sinnen. Att få oss att reflektera över världen.

En ny världskarta växer fram
Låt mig vara tydlig. Delar av Afrika och även andra delar av världen lever under stora umbäranden som karaktäriseras av diktatur, fattigdom och allvarliga sjukdomar. Inte tu talt om annat. Men något är på väg att hända i världen. Länder frigör sig, folk kräver rättvisa och som Hans Rosling så pedagogiskt visar – stora massor av människor och hela länder tar stora steg ur ren fattigdom.

Vi har börjat förstå att det sker en enorm ekonomisk tillväxt i Asien och också i stora delar av Latinamerika och nu i delar av Afrika.

Det finns naturligtvis grynnor att hantera i den här snabba utvecklingen – rovdrift på människor, miljö och råvaror. Men till huvudsidan så är det något positivt som sker.

Jag är mån om att lyfta upp det här scenariet därför att det påverkar oss i vardagen. Uppenbarligen behöver vi svenskar datera upp oss. Vi behöver förstå och veta mer. Det är dags att radera de sista bilderna av en omvärld som inte kommit så långt som oss i västvärlden.

Eskilstuna i ett nytt sammanhang
Den här insikten och förståelsen påverkar också hur vi tänker om vårt eget Eskilstuna. Är vi en isolerad del av ett historiskt Sörmland eller ser kartan annorlunda ut så här i början av 2000-talet? 

Trots att vi ligger där vi ligger sedan tusentals år – orten mellan de två sjöarna – så har allt förändrats. Vi är mer och mer än del av en expanderande Mälardals- och Stockholmsregion. Vi finns mer och mer i nya sammanhang. Vi träffar nya konstellationer, andra organisationer, föreningar och kommuner än vad vi gjorde för bara tio år sedan. Vi pendlar och reser på ett nytt sätt i vardagen.

Också Eskilstuna som ort förändras. Invandringen som pågått sedan 1000-talet förändrar och påverkar. De senaste årens flyktingmottagande och inflyttning av nya svenskar, sörmlänningar, mälardalsbor och stockholmare förändrar vår stad.

Om vi inte förstår det så kommer vi heller inte att kunna orientera oss i detta nya. Det som är en möjlighet förvandlas snabbt till problem, spänningar, utanförskap och en känsla av att jag inte känner igen mig.

Var är det gamla Eskilstuna med sin stabila politik, sin starka kommun, sitt Volvo, Assa och Nyby Bruk? IFK ständigt på väg till allsvenskan och GUIF som slåss om 6-7:e platsen.

För att inte prata om Sporthallen och badhuset. Inte ska det väl byggas om till något annat? Fristadstorget duger väl? Eller Odlaren – där ska vi väl spela golf och plocka svamp….

Jag raljerar inte utan hyser den största respekt och förståelse för att många känner sig vilsna i denna nya värld, i detta nya Eskilstuna. Det gör också jag som bär så många personliga minnen i den stad jag älskar så.

Och ändock så finns det ingen återvändo. Världen trycker på. Indiska välutbildade ungdomar jobbar hårdare än någonsin. De tanzaniska och namibiska ungdomarna är på väg att bli en ny välutbildad generation.

De bangladeshiska kvinnorna kräver mer och mer rättmätigt en ny plats i maktstrukturen. Det vietnamesiska samhället står inför nya spännande utmaningar.

Och under tiden är vi allmänt stressade, tycker att läxor är jobbigt och diskuterar huruvida vi kan genomföra resor utanför kommun- och nationsgränserna.

Vi har allt framför oss. Så spännande och så utmanande.

Ha en bra vecka!

Annonser

Responses

  1. Precis så!

  2. 35000000000 kronor (35 Mdr) är vårt utrikes bistånd som tyvärr alltför ofta hamnar direkt respektive mottagarlands ”kassa”. Villkorat bistånd bör kanske införas såväl nationellt som utrikes. Men är vi beredda att villkora barnbidraget.?Helst inte ty då får barnfattigdomen en otäck stämpel.
    Tidningen Spara och Slösa från Sparbanken var vanlig läsning när jag växte upp. Men om vi sparar för mycket så så drabbas sysselsättningen inom handeln. Inte bra det heller. Kanske matkuponger till de sämst ställda i Fattigsverige? Men då blir det väl en andrahandsmarknad även på dessa.
    Våra socionomer har förvisso en del att jobba med!


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: