Skrivet av: Pär Eriksson | januari 29, 2012

Om tre modiga människor, en vision och vikten av förändring

Det är en oktoberdag 2006. Författaren och journalisten Anna Politkovskaja är på väg hem. Några minuter senare skjuts hon kallblodigt i hissen i trapphuset till sin lägenhet. En ren avrättning.

Anna Politkovskaja hade under flera år gjort sig känd som en frimodig debattör och kolumnist där hon särskilt engagerade sig i den känsliga Tjetjenienfrågan. Den ryska militären betraktad henne som en landsförrädare och det ryktades också om att det fanns en dödsdom utfärdat på henne.

Roberto Saviano är en 32-årig Neapelbo. Han växte upp i en miljö där maffian var ständigt närvarande. Det är därför ingen tillfällighet att en stor del av hans skrivande har handlat om just maffian. 2006 utkom han med boken om Gomorran som är en svidande och vass vidräkning med ett korrupt samhälle.

Idag lever Saviano med ständigt livvaktskydd efter att maffian utfärdat en dödsdom.

1988 skriver den indisk-brittiske författaren Salman Rushdie Satansverserna. Det är en roman som insatt i sin tid blev en vägdelare i synen på vad man kan skriva och berätta om islam utan att häda eller visa bristande respekt.

Ayatollah Khomeni utfärdade en sk fatwa och Rushdie tvingades under många år att leva ett liv på flykt.

Vikten av mod
Jag berättar om de här tre författarna och journalisterna därför att de visar ett exceptionellt prov på mod. Kanske alla tre hade varit mer återhållsamma eller till och med undvikit sin kritik om de också förstått vilket högt pris de skulle komma att betala.

Men det är inte är det viktiga. Det viktiga är att de visar att om världen, samhället och vi själva ska förändras så krävs just mod. Mod att ställa sig själv i bakgrunden och istället sätta budskapet och arbetet för rättvisa i förgrunden.

Och det är så historien skapats – av tusen och åter tusen modiga människor. Människor som gjort stora uppoffringar.

Och det är det som är min poäng. Förändring kräver hårt arbete. Om vi ska förändra Eskilstuna eller vår arbetsplats eller oss själva så krävs mod. Mod att stå upp för idéer, värderingar och övertygelser.

Ibland så får jag en känsla av att vi tror att andra ska göra det åt oss. Det är väl politikerna som skall förändra Eskilstuna? Det är väl företagen som skall ordna jobb? Det är väl någon annan som skall förändras så att jag känner mig bättre till mods?

Ansvaret faller tillbaka till var och en av oss av vara en del av ett samhällsbygge. På arbetet handlar det om att se ”den andres goda intention”. Diskutera och bryta olika synpunkter utan hårda ord, frustration eller att bli en prins eller prinsessa på ärten.

Min erfarenhet efter mer är 30 år i yrkeslivet är att välfungerande arbetslag och team nästan alltid karaktäriseras av modiga och mogna medarbetare.

En modig kommun
Jag känner mig stolt över att arbeta i en kommun som faktiskt har ordet mod som en del i sin framtidsvision. Jag undrar om vi inte är den enda kommunen i Sverige eller världen (!) som har det som en del i sitt värderings- och kulturbygge.

Men det förpliktar också. Ska vi bygga en sådan organisation eller en sådan kommun så krävs ett ledarskap som är öppet och inbjudande till samtal och diskussion.  Ett ledarskap som själva går i bräschen.

Det betyder inte att alla får som de själva vill eller att de som tycker något inte får räkna med att få motargument – inte alls. Men ett modigt ledar- och medarbetarskap innehåller alltid en känsla av högt i tak kombinerat med en stor portion personligt mod.

Hårda ord, frustration, besvikelse eller ständigt beklagande och svartmålning och i sina yttersta former hat, hot eller än värre dödsdomar är nästan alltid granne med rädsla. Rädsla för förändring.

Vi behöver inte bli några Politkovskaja, Saviano eller Rushdie men vi kan hämta inspiration och energi i vår egen vardag. Då har också deras arbete gett ett vidare resultat – mer värt än vad de i det förstone ens kunnat drömma om. Det om något är en bra drivkraft i livet.

Ha en bra vecka!

Annonser

Responses

  1. Intressant och i högsta grad politiskt relevant!!!
    Hur uppmuntrar vi INDIVIDEN att modigt ta ansvar för sig själv och andra?
    Fega, likgiltiga och undanflyende individer måste stimuleras till egen utveckling. Bildningsmål? Solidaritet måste självfallet gälla för ”omhändertagande” av de svagare. Lika värde gäller självfallet!
    Jag tror att det finns ett eftersatt bildningskapital i Eskilstuna. Många saknar egen utvecklingskraft och måste stimuleras. Ett samfällt kommunalt ansvar gäller här.
    Hur mäter vi ”lönsamhet” i dessa frågor? Kostnad vs nytta? Utgångsläget är totalt utanförskap och maximalt försörjningsstöd? Katastrofläge.
    Vad sker just nu i kommunen?

    För de något ”starkare” och mera ”gynnade” finns kanske möjlighet att uppmuntra till enmansföretagande. F-skatteregeln två uppdragsgivare borde lätt kunna tillfredsställas. Kommunen kan vare den ena, ….

    Kommunen bör inte expandera mera ! Dags att balansera rollerna myndighet/beställare/uppdragsgivare och utförare/uppdragstagare.
    Vuxenförvaltningens goda ”ansats” till Överenskommelse med uppdragsbeskrivning (2010-03-01) bör uppdateras och anpassas för privata utförare (t.ex. fåmansföretagare).

    Småföretagande måste uppmuntras mera. Riskspridning och ökad hållbarthet.

    Pär! Det finns all anledning att återkomma i ärendet!
    Släpp ”fångarna loss” , det är snart vår.
    Låt det ”våras” för klokt småföretagande.
    Släpp loss de modiga och kreativa kämparna.
    Bromsa Parkinsonbyråkratin, men inse att god byråkrati är nyttig.
    PDCA-cykeln kräver dokumentation (byråkrati). Kvalitetssystem kräver dokumentation. Vad är ”smart” dokumentation?
    Osv..

    ///HEF

  2. Mycket tänkvärt, att koppla det stora modet till det lilla – i människans liv är det ändå en och samma sak – modet att göra det just man själv kan i just den situation man har framför sig är samma sak för alla. 🙂

    Frågan är hur man lever det i verkligheten och verksamheten. Jag tänker ofta att för att få saker och ting att hända i offentlig sektor måste nån våga pantsätta sitt jobb – ‘antingen låter ni mig pröva det här ellerså får ni kicka mig’.

    Jag har sett sånt mod. Det ledde till att vårt lilla uppstartsföretag en gång fick chansen att testa vårt opensourcebaserade skoldatorsystem på en gymnasieskola-med-extra-påhängsverksamhet, och därmed koppla loss ‘IT-processens’ grepp över verksamheten. Vi fick se ett kvitto från IT-processen (som fick sätta sina egna priser och var kända för att ge urusel service till skyhögt pris)- där stod ‘Problemet ej åtgärdat. Kunden ej kontaktad. 600 kr.’ Det kändes gott att få slut på sånt, även om vi i slutändan misslyckades att få en hel kommun att nappa på oss (det hade krävt ännu en dos mod hos ännu en individ).

    Så tänker jag att för få är beskaffade såna, i alla fall härnere i plattlandet där jag bor. Få vågar lyfta en fråga om den leder till konflikt. Det finns trots allt bara en kommun att jobba i om man inte vill flytta, och få på insidan har erfarenhet från utsidan och därmed ett ‘extraliv’ att utnyttja. Och så make/maka som jobbar, och barn i skolan som man inte vill rota upp…

    Jag som sitter på utsidan vågar, och orkar ibland, lägga lite dynamitgubbar av sanning och ideer här och där för att spränga lite hinder, för att jag inte är beroende av ett kommunjobb, men jag märker att de som jobbar I Systemet skruvar lite besvärat på sig när jag föreslår till exempel att samarbeta med politiker som vill samma sak som de – de är ju förvisso mäktiga, men temporära. Högre tjänstemannachefer, däremot, får man troligen dras med längre.

    Vad tänker du om det här?

  3. Hej Martin!

    Tack för dina rader. Det verkar som du har en hel del erfarenheter av vardagens mod – apropå din berättelse om IT-företaget.

    Utan att veta exakt hur du tänker så är förvisso politikerna temporära men de är också de enda som har den legitima representativa rollen. Dvs de är valda. Vi tjänstemän har en mycket viktig roll och i någon mening är vi garant över tid – men vi arbetar alltid på uppdrag.

    Oaktat roller så är min erfarenhet efter mer än 30 år i offentlig sektor – all verksamhet mår bra av högt i tak och en öppenhet. Det är väl det du menar.

    Tack än en gång för dina tankar och att du tog dig tid.

    Pär E


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: