Skrivet av: Pär Eriksson | januari 15, 2012

Om hat, oförsonlighet och vikten av att återupprätta upplysning och bildning

Det är något som gnager. Jag vet inte om det är en äldre mans funderingar eller om jag är något på spåren. Dvs skönjer en samhällstendens som oroar.

Vi lever i ett samhällsklimat som blir allt mer polariserat. Länder, religioner, kulturer, politiska -ismer står mot varandra. Vi ser det i form av krig, folkmord och terrorhandlingar.

En svår bild som vi måste orka se

Internationella tendenser blir också lokala
Jag oroas över den oförsonlighet, det hat som tenderar att växa. I det lokala så kan vi se samma tendens. I förra veckan kunde vi läsa om två politiskt aktiva här i Eskilstuna som blivit misshandlade av meningsmotståndare. Lägg då till att en fullmäktigeledamot fick sin bil förstörd och nedklottrad med budskapet att han ska sluta med sitt politiska engagemang så växer det fram ett unket samhällsklimat.

Vi ser samma logik, samma upplägg från den grova brottsligheten. Skräm människor till tystnad.

Läsaren tycker kanske att jag drar resonemanget för långt men vi ser samma tendens på tidningarnas kommentatorsfält. Hat, oförsonliget och hån ibland kryddat med sexism och rasism.

Jag tycker mig ana – om än i liten ljummare tappning – samma utveckling i annars välskrivna insändare.

När det gäller våra barn och ungdomar så tar vi del av rapporter om att allt fler känner sig mobbade och osäkra såväl på nätet som på skolgården.

Lägg då till den uppblossande diskussionen inom forskarvärlden om huruvida de våldsamma dataspelen är farliga eller inte för våra barn.

Andra perspektiv
Jag tänker på allt det här – en bild som jag naturligvis tecknat med grov pensel – när jag pratar med min vän Robert som levt och arbetat i Indien under ett år. Han berättar om ett samhälle som innehåller starka sociala spänningar och en korruption som tenderar att förgifta samhällskroppen men som ändock mitt i det där innehåller mycket värme mellan människor. En känsla av trygghet när man går på gator och torg.

Jag vet inte var svaret går att söka. Handlar det om religionens, kulturens och historiens påverkan på oss genom årtusenden? Och om det är så – var finns i så fall källan till denna oförsonlighet som tar sig dessa vardagliga uttryck att man misshandlar meningsmotståndare eller personer man inte gillar.

Eller låter sin frustration flöda på nätet eller som tonåring ägnar timmar åt att döda och skjuta – om än bara på en dataskärm.

Kanske har vi tappat kontakten med vårt inre. Vår allra innersta kärna. Det som gör att vi är människor.

Återupprätta vuxenheten
Flummigt, invänder den kritiske läsaren. Ja, kanske. Men jag tror att vi aldrig haft ett viktigare uppdrag. I skolor, på fritidsgårdar, i föreningar och vid köksbordet. Det vill säga återupprätta vuxenheten. Eller kanske än tydligare – att återupprätta människovärdet.

Att våga prata om hur vi är mot varandra. Att ägna tid i skolan åt att diskutera värderingar och hur vi ska förhålla oss till varandra.

Vi vuxna måste själva agera i en anda av samtal och nyfikenhet. Försöka gå i den andres skor, se den andres goda intention. Annars förvandlas ett hej på bussen snabbt till en blick i golvet.

Ytterst måste vi återupprätta upplysning och bildning. Det behöver bli fler som tydligt tar avstånd från våld och extremism – oaktat om det är iklätt politiska eller religiösa förtecken.  Fler som tar avstånd från den tärande brottsligheten.

Men det behövs också fler som inte bara nöjer sig med att rycka på axlarna när hatet och oförsonligheten får utrymme i media och på nätet.

Det behövs fler föräldrar som reagerar och börjar sätta standard om vad som gäller när det gäller dödandets och lemlästandets poänglekar.

Det behövs fler vuxna som finns i barn och ungdomars miljöer.

Och hur konstigt det än låter så blir den här märkliga världen lite bättre för varje år. Lite mer rättvis. Lite mer hoppfull.

Ha en bra vecka!

Annonser

Responses

  1. En viktig dialog måste startas genom oss som delar dina tankar och ditt engagemang för ett bättre samhälle och en bättre värld. Att bli en medkraft. 2010 fick jag en fråga som politiker om jag ville berätta om vad det var som gjorde att jag bestämde mig för att engagera mig i samhällsförändringsarbetet. Min berättelse kom med bland 79 berättelser i ”Politiker berättar”- en spännande bok med många exempel på personliga ställningstaganden. Det var Catherina Ronsten, Betydelsefulla möten, http://www.2act.se som frågade mig. Hon bor i Eskilstuna och verkar för en bättre värld genom att samla på berättelser om betydelsefulla möten från elever, sjukvårdspersonal, aktiva inom idrott. Hon är en motkraft mot de onda rubrikerna och en medkraft för att det goda som det ändå finns så mycket av i vårt samhälle skall få genomslag.

  2. Tack Anita för dina tankar.

    Catherina är i högsta grad aktiv i Eskilstuna och har precis som du nämner tagit fasta på bra berättelser inom olika områden. Också ett bra sätt att gestalta optimism.

    Pär E

  3. Heder Pär!
    Bra att Du går på djupet i samhällskroppens själ.
    Din roll som ledare för ca 9000 förtroendeanställda medför ett mycket stort ansvar får såväl helheter (kollektiv) som delar (individer).
    Alla vill vi ha ett gott samhälle. Att definiera ”gott” kräver i sig en avhandling, men vi förstår nog i allmänhet vad som menas. Motsatsen/motpolen (ONDSKAN) får inte glömmas utan skall och bekämpas(!) i jakten på ”fullkomlighetens” kännetecken. Vad är och krävs för att individen skall nå högsta möjliga bildningsgrad och bli en god, glad och kunnig/nyttig medborgare. Föräldra-, lärar-, vuxen samt kamratrollerna är mycket viktiga för att skapa en trygg plattform för barn- och ungdom. Men även vi äldre kräver ständig ”fortbildning” såväl yrkesmässigt som mentalt (själ och ande).
    Men vi får aldrig tappa bort individen i kollektiven! Det är fria individer som ska välja att ingå i ”lämpligt” kollektiv (föreningar etc). Tyvärr måste dock i ärlighetens och rättvisans namn erkännas att vissa individer behöver mer ”stöd” än andra pga allmänt sämre ”förutsättningar” (funktionsnivåer). Politiken inser detta och avdelar extra stödresurser efter behov. Men även de högt begåvade och högpresterande måste inspireras till ”merprestationer”. Rättvisa och nytta! Till gagn för alla i ett välmående samhälle.
    En bildad människa bör vara utrustad med verktygen vilja, förstånd och minne/erfarenhet för att bygga upp sin vishet och kunna bli en stark och god individ. Den som är stark bör också vara snäll! (”Bamse).

    En bildad människa mår bättre och har större förutsättningar att bli en god och nyttig medborgare/medmänniska i ett samhällskollektiv.

    Vem väljer att bli en ond och dålig människa? Hur kan vi kollektivt och individuellt (civilsamhället s fria krafter) stötta de stackare som redan hamnat i diket eller de som är på väg utför? Hjälp till självhjälp – hur?

    Upplysning, självkännedom och stöd ( exempelvis…?!) måste finnas.
    Mångfald, individualitet, solidaritet, empati, hänsyn, ödmjukhet,stil och smak och mänsklig respekt krävs för att bemöta ”onda” och ”obildade” medmänniskor. RÄDDA BARNEN, så tidigt som möjligt!

    Varning utfärdas för överdriven kollektivism och institutionalisering.
    Social liberalism i ett öppet demokratiskt samhälle utgör min nuvarande ”tankemodell”. I politiken innebär det bland annat att socialliberaler och socialdemokrater bör se varandra djup och länge i ögonen och ta varandra i hand med ett hårt och långt handslag!
    Tillsammans genom klokt, öppet och respektfullt samarbete, där bildade och förståndiga människor uppträder som riktiga VUXNA förebilder betyder väldigt mycket. Vad ska våra ungdomar annars tro om demokratin när (halv-) vuxna politiker kör över varandra”. Obildat beteende (uneducated behaviour) är OSMART.

    En bildad individ får förhoppningsvis det vi kallar god stil och smak, men rätten att fela må förlåtas/gillas inom individens egna ”sfär”, såvida aktuellt individbeteende inte stör eller skadar utomstående. Ett vanligt liberalt argument, som förvisso kan diskuteras utifrån närståendes perspektiv.

    Hur var det Strindberg uppgivet uttryckte saken : Det är synd om människorna! Men låt oss göra vad vi kan, vill, förmår och får.
    Likgiltighet är en ODYGD!

    I den stolta staden Eskilstuna, samarbetar vi för BÄTTRE VETANDE.

    Och nu går vi mot ljusare tider…

    Hans-Erik Fredbäck

  4. Blir glad att du tar dig tid. Tack Hans-Erik.

    Ha det
    Pär E

  5. Hej, Pär!

    Jag har sagt det förut men vill säga det igen….dina texter är så tänkvärda och dem är en del av min regelbundna omvärldsspaning.
    Tack!

    Vänligen,
    Christine Wäneskog 😉

  6. Vad härligt Christine om jag kan bidra till det. Jag uppskattar dina värmande ord.

    Hoppas att allt är väl med dig.

    Pär E


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Kategorier

%d bloggare gillar detta: